Camparis öl

Campari-Ducato3 / © LEX 2013

Öl är väl inte det första man tänker på när det gäller Italien, men faktum är att detta även bryggs öl i detta vinets land. Peroni Nastro Azzurro och Birra Moretti heter de i Sverige mest kända och spridda (flask)ölen, vanliga på italienska restauranger. Bägge lageröl; torra, lätta och lättdruckna med en inte alltför påträngande smakprofil. Det finns emellertid intressantare öl än så Italien från, exempelvis från de bortåt 600 hantverksbryggerierna. En av de största bland alla dessa mindre producenter är Birrificio del Ducato, Italiens mest belönade mikrobryggeri.Under blott sex års verksamhet har det honorerats med hela 57 inhemska och internationella medaljer. Bryggeriet ligger i den store tonsättaren Giuseppe Verdis födelseby Le Roncole (Roncole Verdi), utanför Parma, i hjärtat av regionen Emilia-Romagna, där prosciutto-skinkan och pärlande viner som Lambrusco och Malvasia regerar.

Nyligen var Ducatos ägare och bryggmästare Giovanni Campari på kortbesök i Stockholm och med sig till The Bishops Arms i Gamla Stan hade han en handfull av sina öl på fat. Brygder helt väsensskilda från ovannämnda standardlager; här sätter bara fantasin gränserna för vad ölen får och kan smaka. För smakar gör de, mycket! Inte minst genom Signore Camparis kreativa kryddning.

Campari-Ducato2 / © LEX 2014

Som den torrhumlade och överjästa, vårölen New Morning (som fått sitt namn efter Bob Dylans ode till naturen). En ofiltrerad gyllengul saison kryddad med en bukett av vilda blommor, kamomill, koriander, gröna pepparkorn och ingefära. Kryddig, blommig och speciell. (5,8%)

Vieille Ville Saison (6%) har min favvo-belgare Orval som har inspiration, men är en betydligt syrligare, för att inte säga, surare historia. Vildjästen Brettanomyces bidrar till resultatet. Inte i min smak, men i många andras; VVS är Ducatos flaggskeppsöl, med en tredjedel av den totala produktionen.

Det tredje provade ölet, den mörkröda Wedding Rauch (5,2%), skapades först till bryggmästarens eget bröllop. Den blivande makan var nämligen mycket begeistrad i denna underjästa, rökiga Bambergska specialitet. Hela bröllopet gick för övrigt i ölets tecken, både brudgummen och lokalen var humlepyntade och gästerna kastade humleblommor i stället för ris! Kärleksgåvan uppskattades och blev därefter en del av bryggeriets ordinarie sortiment.

Alla mikrobryggerier gör sin IPA, så ock Ducato. Och den är bra. För att vara amerikansk i stilen är den inte alltför hårdhumlad. Aprikos- och mangofruktig, karamell och med balanserad, torr beska. (6,5%)

Provningen kröntes en hommage till den store musikmaestron: den svarta Verdi Imperial Stout (8,2%), på hela 11 sorters malt! Välhumlad, inte alltför rostad och med väl sammansatt komplexitet av kaffe, choklad, lakrits och tobak samt aningens alkosötma. I eftersmaken kickar den i sammanhanget ovanliga kryddan in, chili! Vilket får en att gärna ta en klunk till!

Giovanni Campari tar således ut svängarna i sitt ölskapande och drivs av en kombination av nyfikenhet, passion och kryddhylla i att (upp)finna nya varianter av en gammal dryck.

Campari-Ducato1 / © LEX 2014

Om det ännu finns något kvar i faten på The Bishops Arms när detta skrivs, vet jag inte. Men i Systembolagets tillfälliga sortiment finns Birrificio del Ducatos Wedding Rauch samt La Luna Rossa.

 

Öl smakar bättre i goda glas

Orrefors-Beer1 / © LEX 2014

Att öl är trendigt visar sig på många vis. Nya mikro- och hantverksbryggerier sätts igång, både här hemma och utomlands. Som Nya Carnegiebryggeriet. Nya serveringar med ölet i fokus öppnar, som Printz Ölhall och Bierhaus. En uppsjö nya ölmärken har breddat sortimentet på både systembolag och krogar. Allt detta har även bidragit till en allmän kvalitetshöjning och främjat en allt större nyfikenhet och kunskap om öl, såväl bland krogarnas dryckesansvariga som hos gästerna. Smakrika(re) ales har vunnit mark på ”den stora starka” lagerölens bekostnad, speciellt IPA och APA, många av dem från amerikanska småbryggerier. Dessvärre råder där en likriktning. Typiskt är en viss obalans i deras smak(bombs)profil av pimpad cascadehumlebeska och alkoholhalt.

Orrefors-Beer2 / © LEX 2014Orrefors-Beer3 / © LEX 2014Orrefors-Beer6 / © LEX 2014

Med denna uppsjö av nya, spännande öl av olika typer kräver förstås sina glas. Trots att somliga helst(?) häller i sig sin öl direkt ur flaskan. Detta är måhända coolt eller praktiskt, men halsande gör ingen öl rättvisa. Annat än möjligtvis dem som ändå inte har så mycket till smak, men de kan man väl likväl avstå helt. Nä, ett bra glas till en bra öl adderar mersmak. Detta är exempelvis vinvärlden avsevärt mer medveten om. Det är påtagligt hur skilda glas förmår framhäva de olika vindruvornas respektive karaktärer, vilket det österrikiska glasbruket Riedel med framgång visar med sin omfattande repertoar av druvspecifika glas. På ölsidan finns förvisso också många skiftande glas: ölsejdlar, kupor och tulpanglas av varierande modeller och storlekar. Pilsnerglas och pintglas… Fast på krogen får man oftast maskindiskhärdiga glas av standardtyp och hemmavid tar man väl inte sällan samma glas oavsett öltyp.

Orrefors-Beer7 / © LEX 2014

För tre år sedan tog anrika Orrefors glasbruk fram tre fina munblåsta (och dyra) svenska ölglas, Difference, tänkta för pils, ale och porter. Formgivare var Sveriges främsta designer av servisglas, Erika Lagerbielke (med hjälp av bryggaren Johan Spendrup och vinkännaren(!) Bengt-Göran Kronstam). I dagarna lanserar Orrefors en ny glastrio, Beer, även denna designad av Lagerbielke. Pils, Lager och Taster heter glasen deskriptivt. Tillverkningen sker denna gång i Tyskland för att få ner produktionskostnaden. Tunt gods, lagom stora och sköna att hålla i är mina första intryck. Pilsglaset är dessutom elegant att se på. Att Orrefors logotyp finns inetsad i glasens fot är en snitsig designdetalj.

Orrefors-Beer5 / © LEX 2014

Priset för en Beer-box med ett glas av vardera slaget är 399 kr medan ett 4-pack kostar 100 kr mer, 499 kr.

Orrefors-Beer4 / © LEX 2014

Bilderna är från lanseringen, som ägde rum på The Flying Elk i Gamla Stan.

 

(Nytt) Öldorado vid Globen

Printz5 / © LEX 2014

Förra fredagen öppnade Printz sin nya Ölhall i nöjesgallerian Tolv Stockholm (under Tele2 Arena). Den ligger (glas)vägg-i-vägg med den stora mathallen, som sedan öppningen för ett halvår sedan blivit ett vallfärdsmål för korventusiaster. Nu ska korvarna således få bästa sällskap av öl, många olika öl, med fokus på hantverksbryggerier. I den snyggt och sparsmakat inredda lokalen, med plats för 100 sittande gäster, kan man välja mellan 350 olika sorters öl varav 50 kommer från utvalda mikrobryggerier, många av dem svenska. Sortimentet skiftar efter säsong och helt nya hantverksöl kommer till. Totalt finns 62 ölkranar, varav 12 vid den nio meter långa baren. En bardisk som för övrigt saknar det vanliga, täckande överhänget av glasrader vilket ger hela lokalen mer luftig atmosfär. Allt öl serveras dessutom i anpassade glas för en bättre upplevelse! Alla fatöl kan även beställas som 18 cl:s ”smakprov”.

Printz1 / © LEX 2014Printz4 / © LEX 2014Printz3 / © LEX 2014

 Att stava till J.A.C.K. rätt är inte lätt, erfar Printz ägare Ricard ConstantinouChristoffer Karlsson, restaurangchef tillika ölsommelier på Printz, kan å andra sidan både hälla upp och le samtidigt!
Som en del av lokalens inredning ligger den öppet synliga källaren eller depån. En ölälskares våta dröm; en walk-in closet med ca 300 olika flasköl på hyllorna, fat och tankar.

Printz2 / © LEX 2014

Nya Carnegiebryggeriet är huvudleverantör till Printz nya ölhall. Förutom deras fem nya brygder i kranarna finns även något så ovanligt som två av Carlsbergs premiummärke Jacobsen för närvarande på fat, Extra Pilsner och Brown Ale. Förutom att servera mängder av öl har man ambitionen att guida gästerna i ölens överflödande värld, bland annat genom att hålla kurser.

Printz har väl det mesta man kan önska av en ölhall. Sånär som på ett eget bryggeri möjligtvis då!

Printz6 / © LEX 2014

På pressvisningen bjöds det på Thüringer Rostbratwurst mit Kartoffelstampf und Sauerkraut.

Printz7 / © LEX 2014

Bryggeri bryggerbra – Nya Carnegiebryggeriet

NCB1 / © LEX 2014

Namnet Carnegie förknippas inte bara med en investmentbank eller ett (nyligen tyvärr avvecklat) fint samtidskonstpris. Nej, namnet på den på 1700-talet från Skottland inflyttade klanen bär också anrik ölanknytning: Carnegie Porter. Inte bara Sveriges äldsta öl – det började bryggas 1836 – utan även Sveriges äldsta varumärke som ännu är i bruk, registrerad 1887. Portern producerades fram till mitten av 1970-talet vid ursprungsbryggeriet i Göteborg. Sista ägare var Pripps, som år 2000 köptes av danska Carlsberg. Idag är det gamla bryggeriet hotellrestaurang.

NCB4 / © LEX 2014NCB5 / © LEX 2014

Nu har Carnegiebryggeriet återuppstått. Inte i Göteborg, men väl i Stockholm, i den gamla Lumafabriken på kajen i Hammarby Sjöstad. Bakom satsningen står Carlsberg Sverige tillsammans med amerikanska Brooklyn Brewery. Det i Sverige mycket populära NY-bryggeriet har bidragit med allt från know-how till jäst och hi-tech-bryggverket samt ansvarar även för driften. Dock kommer ingen av Brooklyns egna märken att produceras här, vilket åtminstone må göra en del av huvudstadens hipsters besvikna.

NCB9 / © LEX 2014NCB11 / © LEX 2014

Efter två år av förberedelser invigdes det nya mikrobryggeriet högtidligt av att den flitige bandklipparen, landsbygdsminister Eskil Erlandsson, som symboliskt fick slå tappen ur en tunna med alldeles nybryggd Kellerbier. Här framställer nämligen bryggmästaren Anders Wendler och hans medbryggare nämligen inte någon gammal porter, namnet till trots, utan fem helt nya sorter. Premiärölen är förutom nämnda Kellerbier, Amber Ale, Pale Ale, Winter Ale samt en pepprig Saison.

NCB2 / © LEX 2014

J.A.C.K. (som fått sitt namn från initialerna i bryggarnas förnamn). En Pale Ale (Session IPA, 4,5%). Citrustoner, välhumlad med markerad beska. Bra matöl.
Amber (4,8 %). Slankare en ovanstående, mer en brittisk Bitter i stilen. Örtig, karamellton och humle.
Kellerbier (5,9%), en ofiltrerad, kalljäst lager. Fräsch, maltig, smakrik med behaglig, torr finish. En utmärkt, välbalanserad pils och dagens klara favorit bland de fem nya fatölen.
Lumens In Tenebris (6,7%). En udda ”experimentbrygd”, med utgångspunkt i en klassisk Saison (typ belgisk Pale Ale) fast mörkare. Kryddad med olika pepparsorter och candysirap. Inte i min smak.
Primus Lux (7%). ”Det första ljuset” bjuder en halvmörk Winter Ale. Muscovadosockrad, med karamell, rostade toner och choklad. Inslag av lakrits, humle samt alkosötma. Vinner kanske på den tänkta bourbonfatlagringen?

Bryggeriet har således tre öl i fasta sortimentet som kompletteras av ett par säsongs- och experimentbrygder. Härtill ska tre gästöl alltid finnas i kranarna. Ölen (på flaska) kommer också att säljas på närliggande Systembolag och i dess beställningssortiment samt även på ett urval krogar (som har Carlsberg som huvudleverantör).

NCB3 / © LEX 2013

Nya Carnegiebryggeriets alla bryggare: Josefin, Anders, Christoffer och Karl, inkluderande överstebryggmästaren själv, Brooklyn Brewerys Garrett Oliver. Ovan med barchefen Christian Eikner.

NCB10 / © LEX 2014

I bryggeriets lokaler öppnar inom kort en restaurang uppdelad på en matsal och bar för ett 80-tal gäster. Framåt sommaren tillkommer uteserveringen med 150 platser med fin utsikt ner mot vattnet invid färjeläget på Lumabryggan. Menyn kommer inte att vara av klassisk pubtyp, utan mer förfinad. Ambitionen är att matcha mat och öl på bästa vis. Ansvaret för det ligger på restaurangchefen Tobias Nordahl och kökschefen Billy White, med senaste förflutet på Mathias Dahlgrens Matbaren resp. Fäviken Magasinet i Jämtland.

NCB6 / © LEX 2014

Vid invigningen serverades diverse munsbitar till de nya ölen – mat som troligen återfinns på den kommande barmenyn småningom. Jag gick ut i köket och fick se hur rätterna blev till…

NCB7 / © LEX 2014

Crudités med pålägg  / Lufttorkad skinka från Fors / Cayennekryddade kycklinghjärtan / Blodpudding, äpplepuré, syrad lök och endiv på rågbrödskrisp / Friterad långkoktgris, hemgjord senap och pickles / Urgröpt friterad potatis, sikrom, gräddfil

NCB8 / © LEX 2014

Ambitionen med Nya Carnegiebryggeriet att bli en samlingsplats för ölintresserade, från nörden till den allmänt nyfikna, är sympatisk. Att få tillfälle att prova närproducerad hantverksöl och dessutom kombinera det med passande gott att äta till är en idé som åtminstone lockar mig till (åter)besök. Nej, något vin kommer inte att serveras till maten – detta är som sagt ett bryggeri!

Både bryggeriet och restaurangen öppnar för allmänheten i mitten av april.

NCB12 / © LEX 2014