Ta i trä

Julia-Bondesson14 / © LEX 2015

För en månad sedan, under Designveckan, fick jag tillfälle att upptäcka och beundra det bosniska möbelsnickeriets Zanats snidade trähantverk. Ett helt annat slags formande i trä ägnar sig skulptören och performancekonstnären Julia Bondesson åt. I hennes händer skapas människoliknande ledade figurer. Hon hugger, skär och snidar fram sina marionetter, och likt dockmakaren Geppetto i Carlo Collodis saga om trädockan Pinocchio som börjar leva, ger hon dem också liv (i en öm, filmad performance).Julia-Bondesson5 / © LEX 2015Julia-Bondesson7 / © LEX 2015Julia-Bondesson3 / © LEX 2015Julia-Bondesson8 / © LEX 2015Julia-Bondesson10 / © LEX 2015

Julia Bondessons små och stora träskulpturer, anatomiskt detaljrika och sårbart uttrycksfulla, sitter och ligger på golvet i Färgfabrikens stora sal. Eller flyger som en drake med röd cape under dess höga takvalv. Kreativt ljussatta i en suggestiv scenografi, i den mörka, väldiga lokalen – som måste sägas vara stans kanske häftigaste utställningsrum. En perfekt miljö för dessa trähumanoider som sätter fantasin i rörelse. En sagovärld att förundras över utan att näsan växer.

Julia-Bondesson13 / © LEX 2015Julia-Bondesson12 / © LEX 2105Julia-Bondesson11 / © LEX 2015Julia-Bondesson9 / © LEX 2015Julia-Bondesson6 / © LEX 2015Julia-Bondesson4 / © LEX 2015Julia-Bondesson16 / © LEX 2015Julia-Bondesson15 / © LEX 2015

Julia Bondesson, född 1983, och med examen från Kgl. Konsthögskolan, är mottagare av Beckers konstnärsstipendium 2015. ”För hur hon med exakt lyhördhet väcker trä till liv och hur hon i detta utvecklat en unik kombination av skulptur, stillad rörelse, performance, film och dans”, som juryn motiverar det. Förutom 150 000 kr fick Julia Bondesson också denna separatutställning på Färgfabriken.

Kontnärsstipendiaten själv bakom sin Väktare

Konstnärsstipendiaten själv bakom sin Väktare

Julia Bondesson Training Camp for the Animal Spirit på Färgfabriken t.o.m. 8 mars.

2014-års stipendiatutställning med David Molander såg ut så här.
2013-års stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här.

Klicka på bilderna!

Suverän spelglädje!

Vołosi1 / © LEX 2015Efter den jobbiga timmen med den konstruerade spektralmusiken kändes behovet av att rensa öronen med musikalisk musik akut. Dessbättre fanns räddningen i närheten, på Stallet, den lilla scenen för folk- och världsmusik på Musikaliskas gård, som denna kväll var fullsatt till sista plats. Anledningen stod redan på scenen när jag trängde mig in: den polska ensemblen Vołosi, en stråkkvintett med sina musikaliska rötter i Tatrabergen/Karpaterna. Fem musikanter som spelar sin generöst smittande folklore för allt vad tygen håller. Ösig energi och improviserad virtuositet parad med en suverän spelglädje = hur bra som helst! Wspaniale! (googla det!)

Vołosi3 / © LEX 2015

Fast hur tänkte arrangören när man täckte hela lokalen med stolar utan att lämna något utrymme längst framme vid scen för den betvingande spontandans som Vołosi helt visst bjuder upp till?

Vołosi2 / © LEX 2015

Så här såg Vołosi ut när de underhöll på Kulturhuset Stadsteaterns tak under Stoff 2013.

Odansant

VortexTemporum1 / © LEX 2015 Det hela inleds med en tom scen endast belyst i naket arbetsljus. De sex musikerna sätter igång att stämma sina instrument. Länge. Nej, de stämmer inte utan spelar… musik? Ja, musik är väl att ta i, ty här finns varken melodier, harmonier eller markerade rytmer – det som flertalet av oss med öron kallar musik. Denna avart benämns visst som spektralmusik, en svårintagen komplexitet av övertoner och noise, ett teoretiskt anlagt påfund från början av 80-talet. En av dess upphovsmän var den franske komponisten Gérard Grisey. Det är också han som har skrivit Vortex Temporum (1996) stycket för piano, stråkar, klarinett och flöjt som utgör soundtracket till koreografen Anna Teresa De Keersmaekers dansföreställning som vi i publiken i Dansens Hus just ska till att se. Och även dessvärre lyssna till.

VortexTemporum2 / © LEX 2015

När den belgiska ensemblen Ictus inledningsvis spelat färdigt kommer de sju dansarna i kompaniet Rosas in på samma avskalade scen för att framföra en koreografi helt utan musik. Varje dansare representerar varsitt av de instrument som just gått av scenen. Var och en gör sin koreografiska interpretation av den nyss framförda ”musiken”.

VortexTemporum6 / © LEX 2015

I föreställningens andra hälft möts musikerna och dansarna på scen. Dansandet utförs således då till ”musiken”. Det är mycket springandes runt i cirklar och klungrörelser i spiraler; Vortex betyder spiraler, medan Temporum betyder tider. Runt och runt, som ett urverk. Och lika intressant. Roligast är det när en av dansarna ger gestalt åt pianistens musik. Annars var det inte så muntert, utan bara tålamodsprövande abstrakt. Slutet hade dock en viss atmosfärisk laddning med det avtagande ljuset fokuserat på dirigentens handrörelser.

VortexTemporum7 / © LEX 2015

För mig är musiken själva fundamentet ur vilken dansen tar sitt avstamp och med god musik ökar även förnimmelsen och njutningen av dansen i ögats och örats symbios. Och motsatt: att behöva utsättas av en hel timme av provocerande plågsam fulmusik gör det svårt att tillgodogöra sig De Keersmaekers tanke, koreografi och estetik. Bara tröttsamt och tråkigt. En besvikelse.

VortexTemporum3 / © LEX 2015

Klicka på bilderna!

 

Gallerivinter

Per-B-Sundberg1 / © LEX 2015

Årets första galleriutställningar hänger på sista veckan – knappt om tid om du inte hunnit se än. Här kommer några sista-minuten-tips till några som du inte vill(e) missa…

Per-B-Sundberg3 / © LEX 2015

Konstkeramik ser man inte ofta på den allmänna galleriscenen, i synnerhet inte bland de mest inflytelserika galleristerna. Ett högst glädjande undantagstillstånd råder emellertid på Andréhn-Schiptjenko där Per B Sundberg har flyttat in med sina pjäser. Jo, jag skrev glädjande, för en kul utställning är det, även om man ofta sätter skrattet i halsen. Det är en mörk vision som Sundberg med sina brända lerföremål visar fram, en värld som både spirar och är stadd i förfall: svampar som växer ur kroppsdelar och nukleära svampmoln som reser sig över en förödd stad.

Per-B-Sundberg5 / © LEX 2015

Och så alla dessa kranier, en hel vägg full av grinande dödskallar med hår och peruker som möter en på väg in. Så man kan morsa glatt på den oundgängliga döden!

Per-B-Sundberg4 / © LEX 2015

Magnus-Thierfelder1 / © LEX 2015 En annan objektsbaserad utställning finns på Elastic Gallery. Fast här är föremålen inte av keramik utan av diverse strukturer och vardagsföremål i blandade material. Magnus Thierfelder heter han som har skapat dessa, i sin minimalistiska installation betitlad Present tense, sounding like an echo. Det mesta går mig förbi. Men så finns där också ett bord fullt med små ting, till synes utlagda på måfå men vars arrangemang sannolikt är lika genomtänkt som resten av Thierfelders utställning. Skillnaden är att här lockas jag till att titta till, titta närmare och gå runt och titta mer. Each and every, one kallas detta lika obegripliga, men bildpoetiska verk.

Magnus-Thierfelder2 / © LEX 2015

Ifjol tilldelades David Molander Beckers konstnärsstipendium och fick i Färgfabrikens spatiala rymd möjlighet att riktigt breda ut sina detaljrika och storslagna fotografiska och filmiska urbana miljö/arkitektur-collager. I sin nya utställning på Cecilia Hillström Gallery, betitlad Rest in Paint, är motiven framför allt hämtade från graffitins New York och Teufelsberg i Berlin. Den tyska huvudstadens offentliga papperskorgar projiceras också. Samt en trio bilder som tar sin utgångspunkt hos August Strindberg och författaren Italo Calvino.

David-Molander / © LEX 2015

Leontine-Arvidsson3 / © LEX 2015

Armeringsjärn växer ur väggarna, har slagit rot i golvet och svävar i taket hos AnnaElleGallery. Armeringsjärn som böjts, bänts och vridits om varandra. Det raka har krökts, det hårda har veknat, det obändiga har kuvats. Nästan. Leontine Arvidssons installation av järnnystan liknar ingenting jag sett! Häftigt!

Leontine-Arvidsson1 / © LEX 2015

Jaume-Plensa1 / © LEX 2015

Den spansk-katalanske bokstavsälskande skulptören Jaume Plensas utställning på Galleri Andersson/Sandström stängde redan i helgen. Tyvärr. De stora (och mindre) kvinnohuvudena i brons som befolkade rummen har flyttat vidare. Platta men ändå tredimensionella, snudd på transcendentala sin materialtyngd till trots. Sällsynt finstämt.

Jaume-Plensa2 / © LEX 2015

Utställningarna (utom Plensa) pågår t.o.m. 28 feb.

Glada gallerister på gång framför  Jaume Plensas glasvägg ”Blake in Venice” som innehåller delar ur William Blakes Proverbs of Hell

Glada gallerister på gång framför Jaume Plensas glasvägg ”Blake in Venice” som innehåller delar ur William Blakes Proverbs of Hell

Klicka på bilderna!

Estland firar 97 år

Estonia97-1 / © LEX 2015

Diplomatiska mottagningar i samband med nationaldagsfiranden följer vanligtvis mer eller mindre samma mall. Halvannan timme av världsvant cocktailminglande med mer eller mindre myckenhet av tilltugg. Vanligtvis är dessa tillställningar förlagda till ambassaden/ambassadörens residens eller någon större festvåning.

När Estland idag firar sin 97:e nationaldag (efter självständighetsdeklarationen vid första världskrigets slut) bjöd landets nytillträdda ambassadör, Merle Pajula, emellertid på lunch till havs! Närmare bestämt ombord på Tallink Silja Lines M/S Romantika. Den utmätta tiden räckte förstås inte till för en kryssning till Tallinn, utan fartyget låg förankrad i Värtahamnen.

Lunch. Sålunda inte så mycket till stående/gående umgänge, desto mer av sittande till bords i matsalen, där buffén var uppdukad.

Estonia97-2 / © LEX 2015

En av mina tallrikar: Chilimarinerade blåmusslor, minitoast Skagen med sikrom, Niçoise-sallad och grillad lax. Till det en provning av tre av ölen (veteöl, rågale och porter) från det estniska hantverksbryggeriet Põhjala, vilka även ska lanseras på Systembolaget senare i vår.

Estonia97-3 / © LEX 2015

På dessertassietten: pepparkakstiramisú och mangosmoothie.

Lunchen avrundades i fartygets bar där matsmältningen fick handräckning av vodkan Viru Valge, likören Kristallkümmel samt Estlands stolthet, likören Vana Tallinn – i mitt glas. Terviseks!

Estonia97-4 / © LEX 2015 I baren hängde även Kristiina i sin folkdräkt från Ösel, det är hon som pryder bilden högst upp. (Fler, många fler, estniska folkdräkter hittar du här!)

Head vabariigi aastapäeva!

 

Fransk förtjänstorden förlänad fashionista för föredömligt fullödig förrättning

CayBond1 / © LEX 2015 I över 30 år har Cay Bond varit verksam inom modevärlden. Som journalist och redaktör för magasinet Clic och tv-programmet Modemaffian, som hon startade parallellt. Som trendanalytiker för Promostyl i Paris. Samt som föreläsare och författare. Frankrike löper som en röd tråd genom Cays långa, modeinriktade yrkesverksamhet. Hon har inte bara gjort dess exklusiva skrädderi- och sömnadskonst, haute couture, och den färdigsydda konfektionen, prêt-à-porter, jämte dess kreatörer bekanta för en svensk publik. Härtill har hon spridit den franska synen på mode: att mode är kultur, kunskap och personligt uttryck.

CayBond2 / © LEX 2015 Som ett erkännande och tack för sin mångåriga gärning har Cay Bond utnämnts till Officier de l’ordre national du Mérite, Nationalförtjänstorden, enligt ett beslut av republikens president François Hollande. Denna hedersbetygelse delades ut igår av Frankrikes ambassadör i Sverige, Jacques Lapouge, vid en ceremoni på Frankrikes residens.

CayBond9 / © LEX 2015

”Vi vill med denna utmärkelse hedra Cay Bond för hennes framstående insatser för Frankrike som inspirationskälla, besöksmål och modenation. Med sina gedigna kunskaper har hon fört fram franska modeskapare och företag, men också bidragit till värdefulla fransk-svenska kontakter.” Detta bl.a. uttryckte ambassadör Lapouge innan han dekorerade aftonens huvudperson.

CayBond3 / © LEX 2015 Som följdes av tacktal – på välartikulerad franska förstås – av den nyförtjänta…

CayBond4 / © LEX 2015CayBond5 / © LEX 2015CayBond6 / © LEX 2015

Och så avrundades ceremonin med ett uppsluppet mingel med champagne i glasen och kanapéer på faten.

CayBond8 / © LEX 2015

Mes félicitations, Mme Officier Bond!

CayBond7 / © LEX 2015

 

Fettisdagen

Semla2 / © LEX 2015

Tills helt nyligen var en semla en semla: en rund bulle av kardemummakryddad vetedeg, fylld med mandelmassa och toppad med vispgrädde. Den kunde visserligen vara större eller mindre, ha en snyggare resning eller vara mer korpulent och den lilla brödhatten kunde ha litet olika form. Men den såg ändå ut och smakade som en semla av tradition gör.

Nu har emellertid semmelbastarden gjort entré på bred front! I början av året – försäsongligt alltså – lanserade Mattias Ljungberg på Tössebageriet sin semmelwrap, något som blev en omedelbar försäljningsframgång. Denna succé triggade andra bagare till nya, djärva semmelutvikningar och nu finns det semmelburgare, semmelpizza, croissantsemla, wienerbrödssemla, Elvissemla, semmeltårta och semmelmilkshake… Semlan tar sig snudd på vilka yttre former och innehåll som helst, bara fantasin hos bagaren sätter gränser.

Mitt val för fettisdagen blev en semla från K-märkt Garnisonen. En förhållandevis traditionell fastlagsbulle bakad av Martin Frankenberg. Konditorn Daniel Roos har vispat till inkråmet, en smakfull mandelmassa med rostad mandel, spetsad med mandellikören Amaretto. En förträffligt smakande semla! Den finns i två storlekar, modell mindre för 25 kr och nymodigheten, den mäktiga korvbrödsliknande för 35.

Semla1 / © LEX 2015