Wojciech Kilar In memoriam

Wojciech Kilar

Den polske kompositören och pianisten Wojciech Kilar har gått ur tiden. Han avled i förrgår i sin hemstad Katowice, 81 år gammal. Hans tonsättarkarriär sträckte sig över ett halvsekel och resulterade bland annat i en mängd kör- & orkesterverk, inkl. fem symfonier. En hel del av dem tillkomna under de sista tio åren, då Kilar återgick till att komponera musik för konsertsalen. Ty parallellt med det klassiska skapandet var han en synnerligen efterfrågad och uppskattad tonsättare av filmmusik. För den breda internationella publiken är Kilar också mest känd för sin originalmusik till en mångfald filmer. Från att han från 50-talets slut ha samarbetat med sina berömda landsmän, regissörerna Krzysztofarna Kieślowski & Zanussi och Andrzej Wajda fick han även internationellt genombrott genom Francis Ford Coppolas filmatisering av Bram Stokers Dracula (1992). Den följdes av Roman Polanskis triptyk Döden och flickan (1994), The Ninth Gate (1999) och Pianisten (2002) samt Jane Campions Porträtt av en dam (1996).

Så sent som för halvannat år sedan, på Konstitutionsdagen den 3 maj, hedrades Wojciech Kilar av Polens president Bronislaw Komorowski för ”sina betydande tjänster för polsk kultur och enastående kreativa prestationer” med landets högsta utmärkelse: Den vita örnen.

All framgångsrik filmmusik till trots, Kilars största kreativa kärlek var dock att komponera symfonier och konserter. Inspiration hämtade han ofta från sitt lands folkmusik, särskilt från Goralerna i Karpaterna, samt ur religiösa böner och hymner.

Några av mina favoriter bland Wojciech Kilars musik är:
Den innerliga 3:e Symfonin, Septembersymfonin (2003), till minne av 9/11.
Pianokonsert nr 1 (1996, komponerad för Peter Jablonski).
Den polska hymnen Bogurodzica (1975), för blandad kör & ork.

Samt dessa två:
http://www.youtube.com/watch?v=WNCT3DixbRM
https://www.youtube.com/watch?v=r04OPLjIwno#t=845

Lyssna gärna även in (jazz)sångerskan Anna Maria Jopeks tolkningar av Kilars sånger.

Wojciech Kilar 2

”Jag skulle vilja bli ihågkommen som en god människa, någon som tog lite lycka, hopp och reflektion in i livet och till världen och kanske ett uns av tro genom mina religiösa verk. Om blott en enda människa har omvänts på grund av mig, skulle jag dö tillfredsställd.”  Wojciech Kilar (1932-2013)

Annonser

Mellandagskonst III: Cindy Sherman

Cindy-Sherman11 / © LEX 2103

Från två av Sveriges främsta konstnärer, Harald Lyth och Lena Cronqvist, till ett av världens största namn i samtidskonsten, amerikanskan Cindy Sherman. Under drygt tre decennier har hon i sina dubbla roller som såväl fotograf som modell skapat bilder av sig själv; inte porträtt i traditionell mening utan ett pågående projekt om vem man är, vem man vill vara och vem man förväntas att vara, inte minst som kvinna. En slags selfie-pionjär, för att använda sig av ett aktuellt begrepp och nyord (i svenskan)!

Cindy-Sherman12 / © LEX 2013Cindy-Sherman6 / © LEX 2013Cindy-Sherman2 / © LEX 2013Cindy-Sherman5 / © LEX 2013Cindy-Sherman10 / © LEX 2013

I en omfattande utställning presenteras över 100 av Cindy Shermans fotografier på Moderna Museet. Untitled Film Stills, från 80-talets början: svartvita bilder på kvinnor som hämtade ur typiska Hollywood-filmer och som blev Shermans karriärs genombrott. Centerfolds, där hon lånar av herrtidningarnas voyeuristiska estetik: stora närbilder av poserande kvinnor, som trots att de är påklädda provocerar. De överdrivet tillgjorda och förfulade modebilderna från 80-talets mitt, där hon leker med skönhetsidealen, lockar till skratt, medan serien av omsorgsfullt iscensatta historiska porträtt parafraserar roande olika epoker av det klassiska måleriet. Hennes Sex Pictures är föga upphetsande, utan tvärtom, kallt skrämmande omänskliga. Surrealistiska mardrömsbilder av dockor, masker, proteser, uppfläkta anatomiska modeller av lösbröst och genitalier och homoporr. Än mer äckel blir man varse när utställningens till omfånget största verk, ett frestande vackert färgstilleben föreställande mat, visar sig vara just det – mat stadd i förruttnelse!

Cindy-Sherman3 / © LEX 2103Cindy-Sherman9 / © LEX 2103Cindy-Sherman1 / © LEX 2103Cindy-Sherman8 / © LEX 2103Cindy-Sherman4 / © LEX 2103Cindy-Sherman13 / © LEX 2013

Untitled Horrors har Moderna Museet valt att kalla denna förträffliga och givande retrospektiv över denna inflytelserika och omskrivna fotokonstnär. En titel som rätt bra beskriver Cindy Shermans bilder, där det osmickrande, groteska och skavande, tillskruvade klichéer återkommande går igen. Hon ger inga ledtrådar i form av titlar, utan allt ligger i betraktarens öga. Svaren är aldrig enkla, fotografierna är mångbottnade och skapar en viss osäkerhet hos betraktaren. Cindy Sherman har själv sagt att ett av hennes mål är att skapa konst som vem som helst kan se på ”utan att läsa på”. Oavsett vad man tycker, tråkigt har man inte på denna utställning.

Cindy-Sherman14 / © LEX 2013

Cindy Sherman – Untitled Horrors på Moderna Museet t.o.m. 19 jan.

Cindy-Sherman15 / © LEX 2013

Mellandagskonst II: Lena Cronqvist

Lena-Cronqvist5 / © LEX 2013

Lena Cronqvist, som fyller 75 på nyårsafton, har tagit Liljevalchs stora salar på Djurgården i besittning. Hennes skruvade, för att inte säga bisarra, barndomsvärld befolkar hela konsthallen; flickor som badar med pappa, flickor som tvättar katter, flickor som dissekerar sina föräldradockor, flickor i glasbubblor, grimaserande flickor… samt döda måsar, änglar och självporträtt. En mängd färgstarkt expressiva målningar och fina skulpturer i brons. Ja, man vet just inte vad man ska tro eller tänka, associationer får man i alla fall i överflöd! Ett förvrängt perspektiv där det otäcka i barndomens oskuld ersätts av barnens hämnd och där de vuxna blir små leksaker i barnens kalla värld. Fast mest fascinerande är nog ändå att denna ofärdskonst har kommit att bli så folkkär!

Lena-Cronqvist2 / © LEX 2013Lena-Cronqvist3 / © LEX 2013Lena-Cronqvist11 / © LEX 2103Lena-Cronqvist1 / © LEX 2103

Lena Cronqvist på Liljevalchs Konsthall t.o.m. 6 jan.

Lena-Cronqvist6 / © LEX 2013

Mellandagskonst I: Harald Lyth

Harald-Lyth2 / © LEX 2013

Julen är överstånden, nyåret väntar, mellandagar råder. Dagar då klappar ska bytas/säljas, reor begås/fyndas och julbordets rester ska stekas upp. Ledigheten består (för många av oss) och fylls med fikande, sällskapsspelande, julklappsböcker och biografbesök. En tid som med fördel även kan tillbringas i konstens värld. Det finns ett flertal sevärda utställningar  som hänger de sista veckorna, så tillfället är nu eller aldrig!

Harald-Lyth6 / © LEX 2013Harald-Lyth7 / © LEX 2013

Sven-Harrys invid Vasaparken regerar Harald Lyth, som vid 76 års ålder obestridligt är en av landets mest tongivande och omtyckta konstnärer. Denna gång visar han bilder från 2000-talet och de bär hans typiska signum: över lasyrkomponerade ytor har han spritt abstrakta tecken, linjer och penseldrag, kanske som ett förborgat chiffer. Abstrakta landskap eller rumsligheter som medvetet använder sig av spelet mellan en yta som ger illusionen av rum och ett rum som drar ihop sig och flyter upp mot ytan. Målningar med mycket sug i sig; vackert för ögat, kontemplativt för själen.

Harald-Lyth3 / © LEX 2013Harald-Lyth5 / © LEX 2013Harald-Lyth4 / © LEX 2013

Harald Lyth på Sven-Harrys Konstmuseum t.o.m. 5 jan.

Tjejmys med Baileys

Baileys-Julbar1 / © LEX 2013

Chartreuse, Bénédictine, Bols, Cointreau, Grand Marnier, Strega, Kahlua, Lakka… Välkända namn för dem som uppskattar likörer. Förr dracks dessa ofta som en digestif till kaffet; gärna av kvinnor, medan mannen av tradition tog sig en kupa eldig cognac. Dryckesmönster förändras emellertid och kaffe avec åtnjuter nu för tiden ingen större efterfrågan. Konsumtionen av dessa av frukter, bär och örter smaksatta, söta spritdrycker har minskat avsevärt under de senaste decennierna. Efter att tidigare ha varit stolta varumärkessolitärer i baren har likörerna reducerats till att väsentligen bli anonymare ingredienser i olika cocktails. Ett komplement i mixen.

Världens bäst säljande likör – drygt 80 miljoner flaskor/år – heter Baileys Original Irish Cream, den krämiga gräddlikören på whiskeybas. En fjärdedel av all grädde som årligen framställs på Irland används till Baileys olika Cream-likörvarianter!

Det bästsäljande originalet sägs också vara en av världens mest populära likörer bland kvinnor. Som en följd av detta öppnar Baileys en exklusiv julbar för kvinnor nu till helgen på Esque i Sturegallerian. Där är det tänkt att kvinnfolket ska kunna ta en time-out i julstressen, medan de njuter av den speciellt framtagna drinken, Baileys’ Christmas Serve, och den nyskapade juliga kladdkakan. Dessutom kan man även få sin make-up tillfixad!

Baileys-Julbar2 / © LEX 2013

Häromdagen var jag (och ett gäng bloggande tjejer/lifestyle-journalissor) bjudna på en liten försmak. Esques barchef Martin Elmquist skakade fram sin gräddkoliga signaturdrink, medan Josefine Baummann, från Chokladfabriken och Årets konditor 2011, serverade sin chokladiga kladdkaka med smak av kardemumma och toppad med Baileys-tryffel. Jodå, även en man förmår koppla av under dessa goda förutsättningar!

Baileys-Julbar4 / © LEX 2013Baileys-Julbar5 / © LEX 2013

Recept på Baileys Christmas Serve:
4 cl Baileys Original/2,5 cl irländsk whiskey/6 cl mandelmjölk/1,25 cl björnbärslikör/2 stänk Amargo Chuncho Bitters. Skaka med is, sila och servera med riven mörk choklad.

Baileys-Julbar3 / © LEX 2013

Baileys Julbar på Esque är öppen denna fre 20/ – sön 22/, kl. 15.30-01.

Bonus för kakmonster! Tar man en bild från Baileys Julbar, instagrammerar den taggad #tjejmys, bjuds man på en extra kakbit om man visar upp den för servisen!