Namnet är Man, Man Ray

Man-Ray7 / © LEX 2014

Målare, filmare, tecknare, fotograf, skulptör, grafiker, formgivare… Dadaist, surrealist… Man kan applicera en mängd etiketter på konstnären Man Ray som ledigt och lekfullt rörde sig mellan många av modernismens konstnärsriktningar, symboler och idéer. Teknik eller medium spelade mindre roll utan var bara ett medel för att uppnå det eftersträvade uttrycket. Med alkemistens uppfinningsrikedom och gränslösa experimentlusta skapade han – tillsammans med nära vännen och samarbetspartnern Marcel Duchamp – förutsättningar för ett helt nytt sätt att både göra och se på konst. Samtidigt byggde han med stor framgång sin konstnärs­identitet. Han ansåg att en god idé borde åskådliggöras i hur många varianter som helst, bara den var tillräckligt bra. Därav mångfalden av original, kopior och duplicerade verk sida vid sida – alla signerade varumärket Man Ray.

Man-Ray1 / © LEX 2014Man-Ray3 / © LEX 2014Man-Ray11 / © LEX 2014Man-Ray4 / © LEX 2014Man-Ray5 / © LEX 2014

Även om Man Ray inledde sitt konstnärskap som målare är han mest känd för sina svartvita fotografier och filmer. Han skapade formsäkra porträtt, bland annat på sina kvinnor, särskilt musan Lee Miller. Berömda är också Man Rays experiment där han som pionjär laborerade med ljus, filter, solarisering och fotogram (Rayographs), alltså bilder exponerade utan kamera.

Man-Ray12 / © LEX 2014Man-Ray8 / © LEX 2014Man_Ray-2 / © LEX 2014Man-Ray10 / © LEX 2014

I helgen slog Millesgården upp portarna för sin stora vårutställning: Man Ray – New York-Paris-Hollywood. En snyggt presenterad och varierad utställning med ett 90-tal inlånade objekt, som väl speglar bredden av denne mångsidige och mytomspunne konstnärs tankar och produktion; såväl några av hans mest berömda, men även mindre bekanta verk. Se!

Man-Ray6 / © LEX 2014

Man RayNew York-Paris-Hollywood på Millesgården, Lidingö t.o.m. 8 juni. Utställningen är producerad av Mjellby Konstmuseum i samarbete med danska Øregaard Museum.

Direkt efter vernissagen hade jag förmånen av att vara inbjuden på cocktail där ett par Velvet Jack Chambord (whiskey, hallonlikör, sour mix) berusade. På det följde en middag (tillagad av Millesgården Lanthandel) i Carl Milles vackra Stora ateljé.

Millesgården3 / © LEX 2014Millesgården2 / © LEX 2014Millesgården1 / © LEX 2014

Cocktail på vildfångad fisk och kungskrabba med ekologisk frukt samt avocado
Smörstekt ryggbiff med sakebrässerad shiitake och jordärtskockspuré
Cheesecake med hjortrongelé och rårörda bär samt krispigt pistaschflarn

Viner:
Menard Colombard Sauvignon
2010
Duvernay Côtes-du-Rhône Villages Romain 2009
Muscat de Beaumes-de-Venice 2009

Receptbelagd vinbox

 Bag-in-[Cook]-Book5 / © LEX 2014

Tänk dig ett bag-in-box-vin. Lägg till två omslagsflikar med recept på ett par lättlagade rätter som passar till vinet i lådan och voilà: du har en Bag in [Cook] Book! Så kallas nämligen denna alldeles nya variant av boxvinsförpackning som började säljas på Systembolaget vid årsskiftet. Startskottet för det som är tänkt att bli en serie ”vinösa kokböcker” – olika druvor presenterade tillsammans med till vinet anpassade recept av framstående kockar.

Först ut är en italiensk Zinfandel (85% zin, 15 % negroamaro) jämte recept på en kyckling- resp. (vegetarisk) pastarätt, signerade Fredrik Eriksson, krögare på Långbro Värdshus. Hans restaurang var även platsen för lanseringen medels provsmakning av såväl vinet som den tänkta maten till.

Bag-in-[Cook]-Book1 / © LEX 2014Bag-in-[Cook]-Book2 / © LEX 2014Bag-in-[Cook]-Book4 / © LEX 2014

God vinlunch: Kyckling Rosmarino och Parmesanpasta. Viltterrine och oliver till förrätt samt tryffel till kaffet.

Hur smakar då vinet, vilket ju ändå är den avgörande frågan? Druvan är vald med omsorg; Zinfandeln är ju inte för inte ett bästsäljande ”rock’n’roll-vin”. Ungt och smakrikt kryddigt med mycket bär och frukt, bra syra och litet fat, 14% vol. Förvisso också ett nytt och fiffigt koncept att profilera sig bland alla de andra närmare 250 vinboxarna med ett (förpacknings)mervärde i form av speciellt framtagna matrecept av kockkändisar. De inalles 12 000 producerade lådorna kommer gissningsvis bland annat att gå hem som gå-bort-present och Fredrik Erikssons recept lär nog lagas till i månget kök.

Bag-in-[Cook]-Book3 / © LEX 2014

Bag in [Cook] Book Zinfandel, 3 L, 249 kr.

Det nya svarta

VivaLakrits2 / © LEX 2014

Att lakritstrenden är starkare än någonsin vittnar inte minst Lakritsfestivalen om. Detta succéevenemang lockar allt fler svartsugna från år till år och om en dryg månad är det dags för den sjätte upplagan. Ett annat tecken på lakritsens folkliga gunst är det växande utbudet i butikernas godishyllor, från Kick (ex-Käck) till Djungelvrål. Denna vecka sväller sortimentet ytterligare i samband med lanseringen av en nyhet: Viva Lakrits Calabria. En nyhet som egentligen är tre sorter: Sötlakrits, Havssalt respektive Chili. En trio mjuka premiumprodukter där lakritsens rot har hämtats från Kalabrien i Italiens tå, där den bästa lakritsen anses komma från och där den även har skyddad ursprungsmärkning. Lakritsen härifrån utmärker sig för att vara sötare än den som växer (vilt) i Främre Orienten. Av ett kilo rötter utvinns 22 g rålakrits.

VivaLakrits3 / © LEX 2014

Med lakritsvurmen och alltfler produkter till att antingen äta som godis eller att använda som smaksättare i mat följer även frågan om vad att dricka till. Inför lanseringen av sina nya påsar ”vuxenlakrits” bjöd tillverkaren Malaco (Malmö Lakrits Compani) till en liten provsmakning på Pontus i kombination med vin. Sommeliern David Wenell hade valt ut tre viner: till Sötlakritsen en fyllig amerikanare [Syrah (53%), Mourvèdre (39%), Grenache (8%)], till Havssalten en lättare Pinot Noir från Chile och till den Chilikryddade, en fruktig och riktigt bra, tysk Riesling.

VivaLakrits1 / © LEX 2014VivaLakrits5 / © LEX 2014

Att förhöja lakritsens smak utan att samtidigt ha ihjäl vinet är det eftersträvansvärda. Det visade sig att mina smaklökar inte var vidare överens med Davids förvalda kombinationer. De bägge rödvinernas matchning var mindre lyckade, däremot visade sig Rieslingens friska syra vara en fullträff. Den framhävde de (rätt så subtilt kryddade) olika lakritsbitarnas respektive karaktärer; pepprigheten i Chilin samt, allra bäst, tillsammans med Havssalt, som verkligen lyfte med vinet. Rekommenderas! Sötlakritsen samspelade tyvärr inte med något av vinerna till hands. Kanske en Nebiolo eller en Tempranillo/Rioja är en bättre kombo? Får väl ha med mig lakritspåsar på kommande vinprovningar!

VivaLakrits4 / © LEX 2014

Supermarket

Supermarket1 / © LEX 2014

Nordens största konstmässa sägs den vara, Supermarket Art Fair, som för nionde året i rad nu intar två av våningsplanen i Kulturhuset Stadsteatern (som allaktivitetshuset numera heter). Ett 80-tal utställare från 30 länder finns representerade, flertalet oberoende, mindre konstnärsdrivna gallerier. Ovanligt och glädjande nog var de flesta av dem denna gång presentabla redan vid pressvisningen!

Supermarket2 / © LEX 2014

Temat för året är ”Difference(s)” fast någon skillnad från tidigare år har jag svårt att se. Det är precis som vanligt på Supermarket – spretigt värre! En gränslös mångfald och mix av yttringar, där högt blandas med lågt, kommersiellt gångbart med osäljbart och det politiska med det rent estetiska. En ingalunda tråkig promenad genom allt som kan rymmas under begreppet samtidskonst; från Lhasa, Tbilisi, Kairo till Rio, och där allt är tillåtet, somt är riktigt bra och annat bara obegripligt.

Supermarket3 / © LEX 2014Supermarket4 / © LEX 2014

I år slipper Supermarket också konkurrens av den nordiska ”finkonstmässan”, Market, som brukar pågå samtidigt, men som i år äger rum i början av april (på Liljevalchs).

Supermarket5 / © LEX 2014

Namnet till trots är Supermarket inget snabbköp för konst även om det mesta som står på golvet och hänger på väggarna faktiskt är till salu.

Supermarket6 / © LEX 2014

Konsten på bilderna (från pressvisningen)
1/ Montrar från S.Y.L.A.NTENHEIM, Bonn (D) / Museolaboratorio, Pescara (I) / Galleri Verkligheten, Umeå / 1646 Haag (NL)

2/ Skinnskulpturer av Johanna Havimäki (Galleria Sculptor, FI) / Väggcollage av Anna Ulff (Galleri VISU, FI) / Videskulpturer av Jaakko Pernu (Oulu, FI)
3/ Mona Malmström ”Orbits” (labyrintspelet) (Gocart Gallery) / Målning av Tarja Szaraniec (Plan B, NL)

4/ Målningar av Hanaa El Degahm (Artellawa Art Space, EGY)
5/ ”Bi-installation” av Harp Art Lab / ”Mattkrage” av Kati Joki (Galleria Huuto, FI) / Molotovbyggsats av Karin Jonsson (Nationalgalleriet) / en spegling

Antikmässan

Antikmässan1 / © LEX 2014

Att vi lever i ett prylsamhälle råder det föga tvekan om. Det är emellertid inte bara den senaste mobil- och hemelektroniken som väcker habegär utan även vanliga, mer traditionella vardagsföremål vill vi också omge oss med. Om det vittnar det lämmeltåg av både samlare och allmänt prylsugna som i dagarna tar sig ut till Älvsjö och Stockholmsmässan där Antikmässan ännu en gång har inrättat sig. De 250 utställarna står beredda, montrarna är fyllda från golv till tak och allting är till salu!

Antikmässan6 / © LEX 2014Antikmässan4 / © LEX 2014Antikmässan5 / © LEX 2014

Antikmässan är förresten långt ifrån ett täckande begrepp för allt som här finns att begapa och shoppa loss på. Vid sidan av de riktiga antikviteterna – som är i minoritet – finns här en växande samling ting av yngre årgångar, vintage och retro. Men även nytillverkat! Konst finns också, såväl äldre som samtida, liksom konsthantverk, textilier samt bruksföremål av allehanda slag. Kuriosa, prydnads­föremål, pryttlar, krimskrams… Om man (mot förmodan) förmår ta sig i genom den stora mässhallens alla montrar hittar envar säkert något av intresse att smycka sitt hem med. Det här är en sakletares mässa, för att inte säga Mäcka! En jätteloppis, helt enkelt. Fast hoppet om att fynda bör man nog tygla, prisnivån är överlag hög – det kostar ju också att ställa ut här… Eller som en pris- och sakkunnig kollega noterade: ”Det som går för tusen kronor på Bukowski Market kostar fem här!”

Antikmässan2 / © LEX 2014Antikmässan3 / © LEX 2014

Om man efter allt handlande ändå skulle ha pengar över kan man likafullt lämna Antikmässan renrakad! Det stiliga stillebenet fick dock varken ätas eller köpas.

Ostfestivalen

Ostfestivalen1 / © LEX 2014

Grevé, Herrgård, Präst, Svecia… Grynpipiga, rundpipiga, täta… Vitmögel, blåmögel, get, får, ko, kitt, färsk… Ostar finns i alla möjliga varianter, från de hårda till desserttyperna. I helgen samlades de alla på Nordiska Museet där det för första gången bjöds till Ostfestival. Ett initiativ (av SIK – Institutet för livsmedel och bioteknik) för att uppmärksamma den goda svenska osten.

Sverige är ett ostätande land, 19 kilo per person och år, vilket ger oss en tionde plats i världen. Av dessa 19 kg är 13 hårdost. Allra mest konsumerar vi av den billiga och, enligt mitt förmenande, menlösa hushållsosten, medan Präst respektive Herrgård kommer därnäst. Ett växande intresse för dessert- och färskostar har fått till följd att samtidigt som vi äter mer ost än någonsin går den svenska produktionen ned. I stället importerar vi alltmer.

Bäst i världen på att äta ost är man i Grekland, 31 kilo per person och år – tänk fetaost och grekisk sallad. Fransmännen är tvåa med dryga 24 kilo ost, framförallt av dessertostar som Camembert, Brie och chèvre. Tyskarna, som liksom vi, är frukostmacka-med-hårdost-traditionalister, konsumerar 22 kilo. Japanen har andra vanor och nöjer sig med ynka 2.

Ostfestivalen3 / © LEX 2014

Bland Ostfestivalens inalles 30 ystande utställare, från Skåne till Västerbotten, samsades de stora som LRF Mjölk, Skånemejerier, Norrmejerier och Coop med de små gårdsmejeriernas småskaliga produktion. Förutom det primära, smakprovandet jämte försäljning, kunde besökarna ta del av såväl föredrag om ostkultur som provningar av diverse ost-/dryckeskombinationer.

Pär Hellström visar sina Svedjan ostar, Lars Göran Staffare från Bredsjö är skärberedd. Hans Blå ligger redan på fatet

Pär Hellström visar sina Svedjan ostar, Lars Göran Staffare från Bredsjö är skärberedd. Hans Blå ligger redan på fatet

Efter ett par timmar med munnen och magen mättad av ost får några utvalda och smakrika även följa med mig hem i påse. Allerums nya, långlagrade Herrgård, 18 mån. Kvibilles Cheddar, som även den nu finns 18-månaderslagrad. En ny bekantskap var Svedjan Gårdsost, en opastöriserad hantverksost lagrad i 14 månader, från Skellefteå. Favoritmöglet för dagen kommer från Västmanland, är en fårmjölksost av Roqueforttyp och heter Bredsjö Blå. Jo, och så suveräna Västerbotten förstås, alltid!

Ostfestivalen9 / © LEX 2014Ostfestivalen2 / © LEX 2014

Ett gott initiativ med en ostfestival, även om premiären knappast fick någon smakstart; fredagen var det glest mellan de ostsugna besökarna eller, för den delen, matmedia. Invigningen av Sotji-OS och Årets Kock lockade mer. Nu när Nordiska Museet förlorat både kassakon Chokladfestivalen och Korvfestivalen till större utrymmen (Stockholmsmässan respektive Globens Annex) växer Ostfestivalen förhoppningsvis till nästa gång. Med bättre marknadsföring hittar den kanske även en större publik.

Ostfestivalen6 / © LEX 2014

Häftklamrar, totempålar och träd i brons…

Anne Thulin1 / © LEX 2014

Ars longa, vida brevis. Konsten är lång, livet är kort, som den gamle grekiske läkaren Hippokrates en gång utryckte det. Fast även om konsten i sig varar längre än livet så är den ändå inte så beständig som man ibland önskar. Det gäller inte minst galleriernas utställningsperioder som bara varar i någon månad, för att sedan ersättas av nästa konstnär. En månad går fortare än man tror och innan man vet ordet av så är det sista helgen för den där utställningen man egentligen hade tänkt se redan på vernissagen.

Evan Roth1 / © LEX 2014

Så det blev en sista-minuten-vända häromdagen bland ett urval av stans gallerier. Inledde i grannskapet, på Gallery Niklas Belenius (Ulrikag.) som visar amerikanen Evan Roth och hans Memory. Dekorativa utskrifter och skärmdumpar av datorns cacheminne som ”iscensätter konfrontationen mellan det mänskliga minnet och internets omedvetna”. Hm… Silhuetterna på väggen var snitsiga.

Evan Roth2 / © LEX 2014

Annaellegallery (Riddarg.) ställer ut dansken Mikkel Carls vackert skimrande, abstrakta bilder, 0-110 DVC. En serie titanplåtar, som inte fått färg av pensel utan etsats i syrabad och genom elektrolys fått sina skiftningar och schatteringar. Läckert.

Mikkel Carl1 / © LEX 2014Mikkel Carl3 / © LEX 2014Mikkel Carl2 / © LEX 2014

 Peter Frie1 / © LEX 2014

Från Anna & Elle till deras fäder! Landskapsmålaren Peter Frie har planterat sina nya träd hos Gallery Lars Bohman (Karlav.). Some Trees heter utställningen som såväl rymmer nymålade oljor som en installation av skulpterade bronsträd. De senare smakfullt grupperade i en liten lund. Fördelaktigare så, på håll än nära, där tankarna går till broccoli…

Peter Frie4 / © LEX 2014Peter Frie3 / © LEX 2014

Den målade serien av de många kulörta träden är bättre, även om jag inte förstår tanken med att glasa in dem. Inte adderar väl betraktarens spegling något konstnärligt värde, eller? Bäst är nog ändå de få bilderna utan träd! Öppna landskap, som inte ingår i den egentliga utställningen.

Peter Frie2 / © LEX 2014

Anne-Thulin3 / © LEX 2014

Galleri Charlotte Lund (Kungstensg.) visas Anne Thulins O grå – bilder i språk. En poetisk serie i grått, där ”häftklamrar fäster fast minnet av en dikt på det pastellbestrukna pappret och skapar små upphöjningar som minner om orden och bokstävernas form. Texten förvandlas till teckning där orden är osynliga men ändå närvarande”. Minimalistisk märkvärdigt och fint.

Anne Thulin2 / © LEX 2014Anne Thulin4 / © LEX 2014

Tero Nurminen2 / © LEX 2014

I klustret på och runt Hudiksvallsgatan visar S.P.G (Susanne Pettersson Gallery) den finske konstnären Tero Nurminens sparsamt kolorerade målningar. Framförallt serien Origamis hopskrynklade vita pappersark mot djup svärta fångar blicken med sin superrealistiska, koncentrerade form.

Tero Nurminen1 / © LEX 2014

Gallerie Nordenhake förnekar sig som vanligt inte och presenterar ännu en gång en svårt konceptuell utställning, 35/22/35/36D, som framstår som rätt och slätt bara besynnerligt om man inte noggrant och välvilligt läser på vad det hela handlar om… Denna gång har den cypriotiske konstnären Christodoulos Panayiotou snöat in på ett fotografi av en klänning som en gång burits av Marilyn Monroe och utifrån det ställt ut sin kostym, sina skor samt en röd matta…

Christodoulos Panayiotou1 / © LEX 2014Christodoulos Panayiotou2 / © LEX 2014

Martin Erik Andersen1 / © LEX 2014

Från yttre Vasastan till centrala Norrmalm och Konstakademiens på Fredsgatan som ju även huserar tre gallerier på gatuplanet. Norska Galleri Riis gör denna gång Nordenhake rangen stridig om månadens mesta prettoutställning genom dansken Martin Erik Andersens installation Endless Promises.

Martin Erik Andersen3 / © LEX 2014

Eller bör man kanske säga inredning? För utställningen består av diverse ting som en växt, snäckor, en bit ryamatta, delar av en discoboll, några tygsjok på väggen samt lite rökelse… Det dominerande elementet är golvet, ett betonggolv lagt i mosaik och det är riktigt snyggt!

Martin Erik Andersen2 / © LEX 2014

Charlie Roberts4 / © LEX 2014

Gladare blir man runt hörnet, på Galleri Magnus Karlsson. Där förenas nämligen nyslöjdade totempålar med primitiva, snidade trähuvuden och naivistiska målningar i en kul exposé, Hex – en avväpnande pendang till allt det pretentiösa. Charlie Roberts heter den amerikanske konstnären som vågar överraska och bjuda på en smula förnöjelse.

Charlie Roberts2 / © LEX 2014Charlie Roberts3 / © LEX 2014Charlie Roberts1 / © LEX 2014

Sista stoppet blir hos grannen Galleri Gunnar Olsson där några stora, surrealistiska collage lyser upp; fantasifullt intrikata motiv signerade Åsa Larsson. Hennes Nya stilleben kan man titta länge på. Om livet inte vore så kort.

Åsa Larsson / © LEX 2014