Nyskodd

claes_göran-5 | © LEX 2016

Bondelid-tröjorna – minns du dem? En långärmad tisha i mjuk bomullstrikå med namnet broderad i skrivstil tvärs över bringan. Under några år på 90-talet blev den en förbluffande inhemsk succé som sålde i bortåt en miljon exemplar. Det var då det. Nu, ett par decennier senare, gör den som satte sitt efternamn på var och varannans bröst comeback. Denna gång har dock fokus flyttats från bålen till fötterna. Och efternamnet har han bytt mot sitt förnamn, Claes Göran.

claes_göran-3 | © LEX 2016

Skor är således den svenske designern Claes Göran Bondelids senaste projekt, närmare bestämt sneakers. Gympaskor för gatan i 15 modeller och fem färger. Brogues, Chelseaboots, Converse och vandringskängor utgör synbarligen inspirationskällorna för kollektionen. Flertalet i vaxad canvas och tyg, några få i läder. Alla med en egen, distinkt look. Matchande accessoarer som strumpor, väskor m.m. tillhandahålls också.

claes_göran-2 | © LEX 2016claes_göran-4 | © LEX 2016claes_göran-6 | © LEX 2016

I somras öppnade Claes Bondelid sin nya skoaffär Claes Göran på Odengatan 62 i Stockholm. En butik som mer liknar ett eklektiskt ombonat vardagsrum med stadiga fåtöljer i stället för de gängse pallarna. Stilfullt med de snygga, enhetliga skokartongerna som klättrar upp för väggen.

claes_göran-7 | © LEX 2016

Igår bjöds det till en litet mingel i butiken och då passade jag på att sko mig med ett par nya, coola korallröda Claes Göran! (999 kr)

claes_göran-1 | © LEX 2016

En whisky till maten

SingletonSpeyCascade3 / © LEX 2014

Vad dricker man bäst till mat? Om glaset innehåller alkohol så är standardsvaret vin. Eller öl. Detta faktum att dessa jästa produkter dominerar som måltidsdrycker lämnar inte producenterna av destillat någon ro. Såväl cognacs- som rom- och akvavit/vodka-tillverkarna försöker alltmer offensivt bereda sig plats på matbordet. Hårdast på att etablera sig på denna jungfruliga och lukrativa marknad satsar nog whiskyindustrin, såväl den skotska som den amerikanska. Det är också från USA som trenden att para ihop cocktails och mat kommer och som nu, med benägen marknadsföring av de globala spritbolagen, sprider sig över haven.

Den senaste i raden av whiskies som lanseras tillsammans med mat är den nya , en Single Malt från Dufftown Distillery i (whisky)regionen Speyside, Skottland. 40 %, lagrad på både sherry- och bourbonfat, vilket ger en karaktär av torkad frukt och karamell, med toner av vanilj, farinsocker och valnöt. Mjuk, med kort eftersmak, ingen rökighet. Sådana är mina första intryck av denna whiskynyhet. Fast nu skulle den ju också provas med mat och därför hade presentationen förlagts till Pharmarium, den hyfsat nya baren och matsalen i det gamla apoteket vid Stortorget i Gamla Stan, och vars koncept är att servera cocktails tillsammans med smårätter. I afton sålunda cocktails på nya Singleton Spey Cascade och en matchande meny signerad Pharmariums köksmästare Jim Erixén…

SingletonSpeyCascade7 / © LEX 2014

Niklas Lindgren blandar till den första drinken, Singleton Sweet Ginger (för receptet, klicka på bilden). Till den serverades pilgrimsmussla med blomkålspuré och friterad svartkål. Garnerad med fänkålsdill, hackad gräslök, picklad chili och apelsinzest.

SingletonSpeyCascade4 / © LEX 2014

Drink nr två bestod av Singleton, havtorn, grön Chartreuse, citronsyra och socker samt röktes med björkbark

SingletonSpeyCascade8 / © LEX 2014SingletonSpeyCascade5 / © LEX 2014

… och serverades med knaperstekt ankbröst, krispig svål, nyponrökt persilje/körsbärspuré, dansk körvel och dekorerad med bittra rosenblad.

Singleton, lime, grenadine och björnbärslikör utgör ingredienserna i den tredje cocktailen, som Samuel Wiktorsson skapat. Som skulle matcha efterrätten: ugnsbakad Ingrid Marie-äpple med varm äpplesky, mandelkrisp och mjuk mandelmaräng, Singletonspetsad vaniljsås, honungskrasse, timjan och enbär.

SingletonSpeyCascade9 / © LEX 2014SingletonSpeyCascade11 / © LEX 2014

(Whisky)cocktails till maten alltså… Jovisst uppstår det intressanta smakkombinationer/brytningar och ett kul alternativ (framför allt till asiatisk mat, tycker jag). Annars kan man ju njuta alltid sin whisky ren eller som drink efter maten… Och Singleton Spey Cascade låter sig väl mixas.

SingletonSpeyCascade10 / © LEX 2014

Medan det drinkades pratade Rikard Enell, bartender och svensk mästare i cocktails, om sitt förhållande till whisky i allmänhet och The Singleton-sortimentet i synnerhet (inkl. Sunray och Tailfire som inte finns i Sverige).

Singleton Spey Cascade 329 kr för 70 cl. Säljstart 1 dec.

SingletonSpeyCascade1 / © LEX 2014

 

 

Revolutionen i ett ölglas

Mikrorebeller1 / ©

”Att brygga öl hemma är den nya surdegen, alla gör det”, säger ölnörden Victor Dahlberg (bryggare på All In Brewing) i boken Mikrorebeller – Den svenska ölrevolutionen. Njae, än är vi väl inte riktigt där, men visst sprider sig hembryggandet i stugorna. Startpaketen med ölsatser blir allt fler, böcker skrivs och specialsajterna sväller av nybörjarfrågor & svar.

Några uttryck för de senaste årens exploderande öltrend, där i första hand mikrobryggerierna har vuxit fram som (jäst)svampar ur jorden. I USA, där den moderna ”ölrevolutionen” startade, finns idag närmare 2 500 Craft Beer-bryggerier. I Sverige – där det för två decennier sedan bara fanns ett fåtal – är antalet småskaliga anläggningar där hantverkstillverkad öl framställs i detta nu runt 150. Och i fortsatt växande!

Eldsjälarna bakom några av dessa entusiastbryggerier, som Ocean, Pang Pang, Oppigårds, Poppels och Södra Maltfabriken samt några andra framträdande personligheter för den goda ölens främjande har fått besök av journalisten Jonas Henningsson och fotografen Hasse Lindén. Tillsammans som med redaktören Jenny Tenenbaum och art directorn Michael Wall har de förfärdigat reportageboken Mikrorebeller – Den svenska ölrevolutionen. Engagerad text, bilder med atmosfär, snygg layout. Inbunden ölkultur, helt rätt i tiden! Inte minst när den gavs ut för ett år sedan, fast där en ny, uppdaterad/expanderad upplaga inte vore fel.

(140 sidor/ca-pris 150 kr)

25 år sedan Berlinmurens fall

Den 9 nov i år var det på dagen ett kvartssekel sedan Berlinmurens fall. Den korroderade järnridå, som delade Europa sedan Andra världskrigets slut, revs ned. Det kommunistiska östblocket föll samman och Tysklands folk återförenades.

Berlin3 / © LEX 2014

En kort historisk återblick…

Den 7 oktober 1949 grundades DDR (Deutsche Demokratische Republik) i den sovjetiska ockupationszonen i Tyskland. Östberlin utsågs till dess huvudstad. DDR leddes av ett enda politiskt parti, SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) och dess förste partiledare Walter Ulbricht.

Kontrollen av medborgarna och de ”oliktänkande” i den nya staten var synnerligen hård. Den utövades av Ministeriet för Statssäkerheten (MfS eller Stasi) som noga kartlade dem som rubricerades som ”De andra”. Strax innan DDR:s sammanbrott hade MfS ca 97 000 anställda samt en armé av ca 173 000 angivare, s.k. inofficiella medarbetare (IM). En medborgare kunde dömas till två års fängelse om hen bara funderade på att fly från republiken. Åtta års fängelse väntade den som försökte hjälpa någon att ta sig över gränsen. Författare, dramatiker och journalister bevakades extra noga och en klassiker i världslitteraturen, George Orwells profetiska dystopi ”1984” var bannlyst av myndigheterna.

I juni 1953 ägde en resning rum bland folket, som dock slogs ner av den sovjetiska militären och den östtyska Volksarme. Den 13 augusti 1961 började man uppföra en hög mur i Östberlin och längs gränsen mot Förbundsrepubliken. Av SED kallades den för ”Antifascistisk skyddsvall” och ansågs nödvändig för att: ”hindra kapitalister från väst att ta sig in i det socialistiska paradiset.” Det var dock östtyskar som fick förbudet att lämna sin del av staden. Bakom muren och taggtråden blev över 17 miljoner tyskar fångar under den kommunistiska diktaturen.

Ulbricht tvingades avgå i en kupp 1971. Han ersattes av Erich Honecker, som tillsammans med den nitiske Stasi-chefen Erich Mielke styrde den s.k. ”Arbetar- och bondestaten” med järnhand fram till dess undergång. Honeckers dagar blev i sin tur räknade, när denne vägrade inse att tiderna höll på att förändras och när Michail Gorbatjov i Moskva till slut tog sin hand från honom. Dagarna efter det krisartade 40-åårsjubileet av DDR:s tillkomst i oktober, tvingades Honecker att avgå. Han ställdes inför rätta, men kunde inte dömas pga. sjukdom. Honecker dog 1994 i exil i Chile.

Berlin-murens fall föregicks dock av viktiga händelser under hösten 1989. Runtom i DDR började man demonstrera för ökad frihet. Särskilt uppmärksammade blev de stillsamma måndagsprotesterna i Leipzig, där både kyrkans representanter och kulturpersonligheter deltog. De stora demonstrationerna blev en massrörelse den 9:e oktober 1989.

Leipzig8 / © LEX 2014

På Leipzig centrala torg Augustusplatz ligger konserthuset, Gewandhaus, dit man för en billig penning kunde lyssna på en klassisk konsert. Kapellmästaren för dess berömda symfoniorkester under mer än ett kvartssekel (1970-96) var Kurt Masur, som även spelande en viktig roll under måndagsdemonstrationerna. Den 4 september 1989 samlades 1 200 östtyska medborgare i Nikolaikyrkan i Leipzig för en fredsbön. En månad senare fyllde 20 000 demonstranter hela stadskärnan. Man krävde fria val, frihet att resa och att säkerhetspolisen Stasi skulle avskaffas.

Måndagen den 9 oktober var antalet demonstrerande över 70 000! Stämningen var laddad. Det ryktades om att makthavarna beslutat om en s.k. ”Pekinglösning” – säkerhetsstyrkorna skulle anfalla demonstranterna på ett liknande sätt som under massakern på Himmelska Fridens Torg i Peking i juni samma år. Alla sjukhus var mobiliserade och blodkonserver samlades in. Unga män som låg i lumpen kördes till Leipzig på extrauppdrag.

Samtidigt höll Kurt Masur och ett par andra kulturpersonligheter ett tal till folket och uppmanade till en dialog, avståndstagandet från våld och en fredlig lösning. Allt man önskade var en förändring. Oron bland demonstranterna var enorm. Det faktum att demonstrationen samlade så många gjorde att polisen inte vågade slå ner den. De inkallade soldaterna låg i full beredskap, men fick aldrig någon order om att ingripa. Samtidigt pågick förhandlingar. Kurt Masur och andra överläggande bidrog till att en oundvikligt blodig konfrontation uteblev. Demonstranternas fredliga seger skakade om den dåvarande regimen. Diktaturen var i praktiken besegrad. Murens fall var inte bara en tidsfråga utan en konsekvens av dessa händelser.

Efter sin Gandhi-liknande roll under måndagsdemonstrationerna hade Kurt Masur chansen att nomineras till DDR:s president. I likhet med författaren Stefan Heym tackade dock maestron nej till erbjudandet om att kandidera. Idag är denne tyske musikprofessor 87 år gammal och står ännu på pulten.

Leipzig7 / © LEX 2014

Själv besökte jag Leipzig för ett par månader sedan i samband med 25-årsfirandet av den s.k. magiska natten, den 9 oktober. Själva årsdagen högtidlighölls genom en fyra timmar lång ljusmarsch, Lichtsfest, längs den 3,6 km berömda demonstrationsleden. Med ljus i händerna gick hela Leipzig man ur huse längs de 16 stationerna, där musik- och scenframföranden, videoinstallationer samt ljud- & ljusprojektioner minde om händelserna för jämnt ett kvartssekel sedan.

Leipzig15 / © LEX 2014Leipzig11 / © LEX 2014Leipzig16 / © LEX 2014Leipzig2 / © LEX 2014Leipzig19 / © LEX 2014Leipzig13 / © LEX 2014Leipzig17 / @ LEX 2014Leipzig9 / © LEX 2014Leipzig12 / © LEX 2014Leipzig10 / © LEX 2014

En minnesgudstjänst anordnades i Nicolaikyrkan. I Gewandhaus talade den tyske presidenten Joachim Gauck, med presidenterna från Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern som inbjudna hedersgäster.

Nicolaikyrkan. Idag har Bachbysten sällskap av massor av tv.

Nicolaikyrkan. Idag har Bachbysten sällskap av massor av tv.

Ingen 9 november utan den 9 oktober således. Friheten kom före enandet! Berlinmuren hade aldrig fallit utan den modiga massdemonstrationen i Leipzig.

Leipzig4 / © LEX 2014

Museet Zeitgeschichtlichen Forum Leipzig visar just nu utställningen ”Demokrati – nu eller aldrig” som påminner om oppositionsrörelsen och allt mod som krävdes från DDR-medborgarna för att Tyskland skulle bli ett igen. Utställningen sätter exempelvis ljuset på Ikeas utmärkta affärsförbindelser med den gamla kommunistregimen…

Leipzig6 / © LEX 2014

Efter månader av protester under hösten 1989 utlovades att östtyskar skulle beviljas fri utresa från landet. Regeringens talesman, Günter Schabowski råkade på en presskonferens att meddela att den nya regeln skulle gälla sofort – genast. Folk tog honom på orden och stormade gränsövergångarna i Berlin, framför allt den vid bron på Bornholmerstraße som skiljer stadsdelarna Prenzlauer Berg i öst och Wedding i väst åt. De oinformerade soldaterna stod handfallna och gav vika medan folk stormade jublande in i väst. I denna stund kollapsade Östtyskland och efter den torsdagskvällen hade muren i praktiken upphört att existera.

Tillsammans med sammetsrevolutionen i Tjeckoslovakien en vecka senare utgör Berlinmurens fall kulmen på den händelseutveckling som började med varvsarbetarnas strejk vid Leninvarvet i Gdansk i Polen i augusti 1980 och som ledde till Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut.

Ryssen Dmitrij Vrubels målning ”Min Gud, hjälp mig att överleva denna dödliga kärlek”. (Döds)kyssen mellan kommunistledarna, Leonid Brezjnev och Erich Honecker, högste sovjeten resp. Östtysklands president. Den mest berömda graffitin längs East Side Gallery.

Ryssen Dmitrij Vrubels målning ”Min Gud, hjälp mig att överleva denna dödliga kärlek”. (Döds)kyssen mellan kommunistledarna, Leonid Brezjnev och Erich Honecker, högste sovjeten resp. Östtysklands president. Den mest berömda graffitin längs East Side Gallery.

I dag påminner Berlins murväg och de 30 stationer om stadens delning. Vill man följa i dess markerade kullerstensspår går vandringsrutten längs de sista kvarvarande vakttornen, från det turistiska East Side Gallerys 1,3 km (be)målade murrest i Friedrichshain – den längsta överlevande delen av Berlin-muren – förbi museer och minnesplatser såsom den legendariska gränsövergången i den tidigare amerikanska sektorn: Checkpoint Charlie

Berlin5 / © LEX 2014

För att ända vid det mest gripande monumentet vid Bernauerstraße, där muren gick rakt i gm ett bostadsområde. Här har man bevarat en del av den s.k. ”dödens zon” mellan den första och andra muren. På en vägg visas fotografierna av de 136 personer, män, kvinnor och barn, som miste livet under flyktförsöken.

Berlin11 / © LEX 2014Berlin12 / © LEX 2014Berlin10 / © LEX 2014

Det saknas ingalunda museer i Berlin som på olika vis berättar om tiden efter Andra världskriget fram till slutet av november 1989. Av dem jag har besökt rekommenderar jag speciellt två. Tränenpalast – Tårpalatset, gränsövergången vid järnvägsstationen på Friedrichstraße, där östtyskarna tog avsked från sina gäster, när dessa återvände till Västtyskland (östtyskarna hade ju ingen möjlighet följa med dem).

Berlin8 / © LEX 2014

Det andra är Stasi-fängelset, Gedenkstätte Berlin-Hohenschönhausen, ett monument över 44 år av kommunistiskt förtryck. Inte helt enkelt att hitta dit, men absolut värt besväret.

Berlin9 / © LEX 2014

Berlinmuren, eller resterna av den, är idag en fredssymbol och en påminnelse om att inget är hugget i sten eller gjutet i betong. 25 år är en kort tid i historiska sammanhang. Man kan bara hoppas på att vår kontinent om ytterligare 25 år får se tillbaka på Berlinmurens fall som en halvsekellång epok av fred och försoning.

Berlin6 / © LEX 2014

Ovanstående är en förkortad, musikbefriad men bildberikad version av min tre timmar långa radiospecial som sändes den 9 nov. Se här!

Wolfgang Mattheuers bronsskulptur "Jahrhundertschritt" ("Century Step") från 1984. En allegori av Tysklands frenetiska historia. Figuren med sitt lilla huvud verkar springa framåt och visar samtidigt den kommunistiska näven och Hitlerhälsningen. Den står utanför Zeitgeschichtlichen Forum Leipzig.

Wolfgang Mattheuers bronsskulptur ”Jahrhundertschritt” (”Century Step”) från 1984. En allegori av Tysklands frenetiska historia. Figuren med sitt lilla huvud verkar springa framåt och visar samtidigt den kommunistiska näven och Hitlerhälsningen. Den står utanför Zeitgeschichtlichen Forum Leipzig.

 

Klicka på bilderna! Stundom ges där extrainfo.

Skotsk fatöl på flaska

Innis&Gunn1 / © LEX 2014

Att lagring på ekfat ger karaktär åt vin är ingen direkt nyhet, men att även öl får ligga till sig i kärl av trä är en nymodighet i dess flera tusen år långa historia. Ekfatslagrad öl är idag trendigt och många bryggerier experimenterar med varierande resultat. Det bryggeri som kanske mest framgångsrikt har specialiserat sig på att enbart göra öl/ale som lagras på olika ekfatstyper är skotska Innis & Gunn. I september 2003 tappades den allra första flaskan Innis & Gunn Oak Aged Beer i Edinburgh. Ingen hade då hört talas om ekfatslagrad öl, något som man inte tillverkat på över hundra år och många var skeptiska. Med en lagringstid om totalt 77 dagar på ekfat (som tidigare innehållit bourbon) tog det ungefär fyra gånger så lång tid att producera denna öl jämfört med flertalet andra. Såväl omodernt som ineffektivt och expertisen dömde ut projektet. Det blev en unik brygd, som snart fick många hängivna supportrar. Även så i Sverige, som är I&G:s näst största exportmarknad efter Canada.

Att detta ekfatslagrade ölkoncept alls kom till var faktiskt resultatet av en slump… När whiskyproducenten William Grant & Sons 2002 skulle ta fram sin Grant’s Ale Cask Reserve med smak av ale uppdrog man Caledonian Brewery att lagra en ale på ekfat. Tanken var att alen ska ge faten karaktär för att i sin tur ge whiskyn en finish vid slutlagringen på samma fat. Whiskyn lanserades och blev snabbt en succé, medan ölen i tunnorna kasseras. Några månader och många liter bortkastad öl senare nås ledningen på destilleriet av ryktet om att de anställda fyller flaskor med ölen som tidigare bara hällts bort. Bryggeriets personal hade upptäckt det som ingen annan tänkt på – att processen hade en angenäm effekt på ölen som fick en ovanligt god smak. Det var upptakten till Innis & Gunn!

Innis&Gunn2 / © LEX 2014

Härom kvällen var jag bjuden till K-märkt Garnisonen för lanseringen av den nya Innis & Gunn-smaken: Bourbon Cask Dark Ale. En mörk ale, som slutlagrats på amerikanska bourbonfat i 30 dagar innan buteljering. Apelsin, kokos och knäck samsas med bryggeriets söta, karaktäristiska toner av ekfatens vanilj och återhållen beska. 7,4 %. Även om den inte är en julöl så lär den passa bra med helgbordets småvarma rätter samt gotterna.

Innis&Gunn6 / © LEX 2014Innis&Gunn8 / © LEX 2014Innis&Gunn5 / © LEX 2014Innis&Gunn7 / © LEX 2014

Pankofriterad ostron, kräm på libbsticka och citronskal /
Kumminknäcke med rimmad och lättbakad röding, picklad lök och blomkål, crème fraîche /
Sotad rentartar, picklad pumpa, blåmögelostkräm, krasse och små blommor /
Kaninrygg, brysselkål, anklever, kaninnjure och -lever, svartrot, grovkornig senap

Vid kvällens lansering serverades delikata gaffelbitar, signerade kocken Johan Gottberg, som inledde med att visa hur man styckar en kanin! En kanin som en stund senare hamnade på tallriken!

Innis&Gunn11 / © LEX 2014Innis&Gunn12 / © LEX 2014

Måltiden avrundades av konditorn Daniel Roos smörkolatartelette med chokladtryffel. Godis med den nya Bourbon Cask alternativt I&G:s Rum Finish Oak Aged Beer.

Innis&Gunn9 / © LEX 2014

K-märkts bagare Martin Frankenberg bakade bröd på kvällens öl och det trivsamma lanseringsevenemanget avrundades med att vi fick med oss en påse gott och nybakat hem.

Innis&Gunn10 / © LEX 2014

Innis & Gunn Bourbon Cask Dark Ale kostar 24,90 kr för 33 cl. Försäljningsstart 1 dec. Limiterad lansering.

Bröl!

Bröl!