Ars longa, vida brevis. Konsten är lång, livet är kort, som den gamle grekiske läkaren Hippokrates en gång utryckte det. Fast även om konsten i sig varar längre än livet så är den ändå inte så beständig som man ibland önskar. Det gäller inte minst galleriernas utställningsperioder som bara varar i någon månad, för att sedan ersättas av nästa konstnär. En månad går fortare än man tror och innan man vet ordet av så är det sista helgen för den där utställningen man egentligen hade tänkt se redan på vernissagen.
Så det blev en sista-minuten-vända häromdagen bland ett urval av stans gallerier. Inledde i grannskapet, på Gallery Niklas Belenius (Ulrikag.) som visar amerikanen Evan Roth och hans Memory. Dekorativa utskrifter och skärmdumpar av datorns cacheminne som ”iscensätter konfrontationen mellan det mänskliga minnet och internets omedvetna”. Hm… Silhuetterna på väggen var snitsiga.
Annaellegallery (Riddarg.) ställer ut dansken Mikkel Carls vackert skimrande, abstrakta bilder, 0-110 DVC. En serie titanplåtar, som inte fått färg av pensel utan etsats i syrabad och genom elektrolys fått sina skiftningar och schatteringar. Läckert.
…
Från Anna & Elle till deras fäder! Landskapsmålaren Peter Frie har planterat sina nya träd hos Gallery Lars Bohman (Karlav.). Some Trees heter utställningen som såväl rymmer nymålade oljor som en installation av skulpterade bronsträd. De senare smakfullt grupperade i en liten lund. Fördelaktigare så, på håll än nära, där tankarna går till broccoli…
Den målade serien av de många kulörta träden är bättre, även om jag inte förstår tanken med att glasa in dem. Inte adderar väl betraktarens spegling något konstnärligt värde, eller? Bäst är nog ändå de få bilderna utan träd! Öppna landskap, som inte ingår i den egentliga utställningen.
…
På Galleri Charlotte Lund (Kungstensg.) visas Anne Thulins O grå – bilder i språk. En poetisk serie i grått, där ”häftklamrar fäster fast minnet av en dikt på det pastellbestrukna pappret och skapar små upphöjningar som minner om orden och bokstävernas form. Texten förvandlas till teckning där orden är osynliga men ändå närvarande”. Minimalistisk märkvärdigt och fint.
…
I klustret på och runt Hudiksvallsgatan visar S.P.G (Susanne Pettersson Gallery) den finske konstnären Tero Nurminens sparsamt kolorerade målningar. Framförallt serien Origamis hopskrynklade vita pappersark mot djup svärta fångar blicken med sin superrealistiska, koncentrerade form.
Gallerie Nordenhake förnekar sig som vanligt inte och presenterar ännu en gång en svårt konceptuell utställning, 35/22/35/36D, som framstår som rätt och slätt bara besynnerligt om man inte noggrant och välvilligt läser på vad det hela handlar om… Denna gång har den cypriotiske konstnären Christodoulos Panayiotou snöat in på ett fotografi av en klänning som en gång burits av Marilyn Monroe och utifrån det ställt ut sin kostym, sina skor samt en röd matta…
…
Från yttre Vasastan till centrala Norrmalm och Konstakademiens på Fredsgatan som ju även huserar tre gallerier på gatuplanet. Norska Galleri Riis gör denna gång Nordenhake rangen stridig om månadens mesta prettoutställning genom dansken Martin Erik Andersens installation Endless Promises.
Eller bör man kanske säga inredning? För utställningen består av diverse ting som en växt, snäckor, en bit ryamatta, delar av en discoboll, några tygsjok på väggen samt lite rökelse… Det dominerande elementet är golvet, ett betonggolv lagt i mosaik och det är riktigt snyggt!
…
Gladare blir man runt hörnet, på Galleri Magnus Karlsson. Där förenas nämligen nyslöjdade totempålar med primitiva, snidade trähuvuden och naivistiska målningar i en kul exposé, Hex – en avväpnande pendang till allt det pretentiösa. Charlie Roberts heter den amerikanske konstnären som vågar överraska och bjuda på en smula förnöjelse.
Sista stoppet blir hos grannen Galleri Gunnar Olsson där några stora, surrealistiska collage lyser upp; fantasifullt intrikata motiv signerade Åsa Larsson. Hennes Nya stilleben kan man titta länge på. Om livet inte vore så kort.
LEX Pop-Up 