Hög tid att ta månadens vända bland gallerierna – flera av utställningarna hängs ned till helgen. Startpunkt Hudiksvallsgatan. Galleri Andersson/Sandström visar britten Sean Henrys skulpterade bronshumanoider. Uttrycksfulla och samtidigt uttryckslösa superealistiska avbildningar, som om det inte vore för deras varierande storlekar – antingen förkrympta eller förvuxna – ser högst verkliga ut. Många har nog låtit sig luras av Henrys ”Standing man” utanför Blå porten på Djurgården. Denne har nyligen fått sällskap av en annan herre, som sitter utanför Liljevalchs Konsthall.
…
Stora, hänförande fotografier av vackert (upp)klädda unga kvinnor möter en hos Christian Larsen. Den amerikansk-österrikiska duon Sarah Cooper och Nina Gorfer visar sina omsorgsfullt iscensatta, stämningsfulla, modeliknande bilder. De påminner om måleriska collage. Miljöer är hämtade från Argentina (I Know Not These My Hands) och från Grönland, Island & Färöarna (The Weather Diaries).
…
Det gäller att vara uppmärksam var man placerar fötterna på NAU Gallery. På golvet (och på väggarna) i salens hela längd ligger ett femtiotal målade träplattor i olika matta nyanser att navigera emellan. Lätt bågiga, vattenskadade, liksom svävande. Elisabeth Frieberg har med sin installation Dawn, Naten liksom flyttat naturen in i rummet. Annorlunda och kul!
På Cecilia Hillström Gallery visar Sonja Larsson nya målningar. Nya, men lätt igenkännbara i konstnärens typiska stil: stora geometriska filigransarbeten, målade lager på lager. Några av dem ingick i den stora soloutställnngen på Sven-Harrys Konstmuseum i fjol.
Galerie Nordenhake, som ofta(st) brukar visa konst med pretentioner, ställer denna gång ut anmärkningsvärt ”konventionella” verk: målningar, video och stora skulpturer av kanadensiskan Tamara Hendersson och expressionistiskt färgstarka målningar av Alfred Boman (bilden). Sleep Walk.
Som en amerikansk road trip i bilder kan man kanske karakterisera Brad Kahlhamers exposé på Andréhn-Schiptjenko. Från den traditionella indianska kulturen till den urbana gatukonstens uttryck, i mixade media.
…
F.d. Malmögalleriet Elastic har just flyttat till huvudstan och installerat sig i Anna Thulins tidigare lokal (Gävleg. 10B). Först ut är en grupputställning med flera av galleriets konstnärer. Per Mårtenssons Hissmålning och Camilla Løvs runda plexicirkel At Once fångade mitt intresse.
Från Hudik till centralare delar av stan… Galleri Charlotte Lund visar Leif Palmquists akvareller. Abstrakta monokromer som laborerar med ljusets transparens. Efter ljus kallas utställningen.
…
Monokromer, åtminstone snudd på, hänger också på väggarna hos Galleri Riis. Här dock inte i lätta vattenfärger utan i väl tilltaget pålagd oljefärg. Viktor Kopps stora målningar i vitt/grått/svart har en skrovlig ytstruktur som fångar ljuset. Kopps dämpade färgskala samsas med finske Paul Osipows brokigare kolorit.
På Wetterling Gallery visas en grupputställning med nya verk. Natalia Edenmonts bländande fjärilar som möter en i entrén kunde nyligen ses på Sven-Harrys Konstmuseum. Andra representerade konstnärer är Julian Ope och de experimentella tvillingarna Mike & Doug Starn, med lackerade prints. Själv tilltalades jag också av den holländska konstnärinnan Marjolein Rothmans minimalistiska ”vuxen/barn”-bilder. Rent hänryckt blev jag emellertid av britten Jason Martins magnifika Suleiman, olja på aluminium. Tas mer än gärna emot som present på min förestående födelsedag, tack! (£102 500)
Galleri Agardh & Tornvall (Sibylleg.) firar 40 år i branschen med en omfattande grupputställning. Den för mig obekanta Anna-Karin Brus’ guldskimrande blomcollage tyckte jag om. Och Roj Friberg, han är bra (Postfestum). Skulle man ha lite pengar över kan man ju alltid köpa de gröna färgtuberna av Arman för en kvarts miljon.
Sista galleristoppet för denna gång blir hos Lars Bohman, där Vanna Bowles och Tilda Lovell håller till. Samt kanske döden… Bowles huserar i de två yttre, vita rummen med sina märkliga, fotorealistiska teckningar av människan och hennes förhållande till naturen. En natur som gror ur kroppen. Och ut ur bildytan. Som en metafor för… själen? Surrender kallas Bowles utställning.
Från ljusa väggar rakt in i mörkret… Galleriets stora sal är en enda vidunderlig installation av Tilda Lovell. Bone Black, en övergiven postapokalyptisk skogsglänta att gå på upptäcktsfärd i. Missa inte den animerade filmen i tipin!
LEX Pop-Up 