Möt Superbruden!

Känner du Prinsessan Panik, Kentucky Fried Chicken Heroine och Superbruden? Det gjorde inte jag förrän jag tittade in i sommarutställningen i Kulturhusets Galleri 3. Där bekantade jag mig konstnären med Kristina Abelli Elanders färgglada fantasivärld, befolkad av hennes olika alter egon.

Glada färger men mindre glättiga till innehållet är Abelli Elanders måleri, skulpturer, klippdockor och seriestrippar. Här blandas relationsproblem, utseendefixering och kärlek(ens baksidor) till en galghumoristisk dystopi. Tänk Niki de Saint Phalle möter Marie-Louise Ekman. Det genomgående temat för Kristina Abelli Elanders feministiskt frejdiga bilder är de rådande köns(miss)förhållandena. Superbruden, som denna retrospektiva utställning som spänner över fyra decenniers konstnärskap heter, är en okynnig lek med det manliga superhjälteidealet. Sevärt!

Kristina Abelli Elander – Superbruden, Kulturhuset Stadsteatern t.o.m. 23 aug.

Glas i glashus

Glas är inte bara till för att hälla vin, öl och andra goda drycker i utan finns också till för ögat. Konstglas. Tänk vaser, ljusstakar och lampor, skålar och fat samt andra objekt. På Kulturhuset visar Nationalmuseum i sommar en turnerande utställning med glasföremål, Glass is Tomorrow, skapade på workshops i glashyttor över hela Europa. Ambitionen är att åskådliggöra glasets potential. Med nyskapande design utvecklas traditionella hantverkstekniker och på så sätt återuppfinns glaskonsten. Ett vällovligt EU-finansierat projekt blåser nytt liv i ett konsthantverk med gamla anor som har det svårt i vår tid när de klassiska hyttorna tvingas slå igen.

Många glas visas, tätt uppställda på (lång)bord. Väl tätt, inte mycket utrymme för att se enskildheterna i mängden, vilket är synd. Än mer otillfredsställande är bristen på information; skyltar, som upplyser vem som formgivit de utställda föremålen eller vad som är tanken och bakgrunden till dessa, saknas.

Mer utrymme – jämte kortfattad info! – ges dessbättre åt objekten av de tio glasformgivare med Stockholms-anknytning som kompletterar Glass is Tomorrow. Stockholmsglas kallas denna sidoutställning.

Glass is Tomorrow & Stockholmsglas, Nationalmuseum Design @Kulturhuset t.o.m. 23 aug. Entréavgift 80 kr.

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Grädde & whiskey i berusande förening

I år fyller en av världens populäraste likörer 40 år: Baileys Original Irish Cream, den krämiga gräddlikören på whiskeybas. Det lyckade resultatet av föreningen av två annars oförenliga ingredienser: sprit+mjölk/grädde. Normalt koagulerar gräddproteinet när den möter en syra som alkohol/etanol, men med Baileys tillverkningsmetod håller de ihop, utan att klumpa sig och tål härtill att lagras i rumstemperatur. Att blanda sprit med mjölkprodukter är således inte utan komplikationer. Lättare är att blanda den redan färdigblandade Baileys med grädde, vispad och ovispad, det visade sig när konditorn Frida Bäcke från Kocklandslaget och bartendern Rikard Enell presenterade sina nya, liköranstrukna recept på Taverna Brillo.

Frida Bäcke bjöd på tre nya desserter: Munkar med salt Baileys-karamellfyllning, Crème brûlée med Baileys och mjölkchoklad samt Baileys-glass med karamelliserade mandlar.

– Jag gillar att experimentera när jag bakar, och att blanda i en skvätt Baileys förhöjer ofta smaken ytterligare. Att blanda samman salt och sött skapar en kontrast som gör att det uppstår en harmoni med smakerna som ligger väldigt bra i munnen, och magen för den delen, säger Frida Bäcke.

Rikard Enell lekte med både kalla och varma element i sin trio Baileysdrinkar: en myntadoftande kaffedrink, The Spice Cooler, den Taliskerspetsade varma kaffedrinken The Smoke and Cream samt en svalkande isfrappé.

– Sommarhalvåret är de kalla kaffedrinkarnas högtid. Att tillsätta Baileys gör att en klassisk drink kan bli lite mer spännande och att den friska smaken av till exempel mynta eller bär kommer fram på ett nytt sätt. En klick grädde och Baileys är en solklar kombination – du kan inte misslyckas, menar Rikard Enell.

En berusande söt eftermiddag i gräddfilen kan man väl summera det hela som!

Klicka på bilderna för recept!

Fem franska vinhus & Filip Fastén

I en större fotostudio på Östermalm: vinmakare och representanter från fem franska vinhus jämte ett bord fullt av deras viner, från ljusaste rosé till den spritförstärkta, söta typen. I köksdelen av samma studio: Filip Fastén, Årets Kock 2014, i full färd med att tillreda en meny av mattolkningar till vinerna i fråga.

Dagens rosévinsval gick i olika stil:

• den bleka Mas Mellot (Grenache/Cincault/Merlot, ekologisk), mycket av röda bär och frisk mineral (Languedoc-Roussillon/12,5%/Jeanjean/ 79 kr (SB).
• kraftigare laxrosa färg har 946 Rosé (Grenache/Syrah/Rolle); fylligare och med exotiska frukter och viss kryddighet (Côtes de Provence/12%/Gassier).

Bland de vita utmärkte sig dessa:

• ”ostronvinet” 2014 Ormarine Picpoul de Pinet. Picpoul-druvan ger en örtig karaktär med citrus i både doft och smak samt bra syra. Perfekt till skaldjur och bouillabaisse (Languedoc/12,5%/Jeanjean/ 95 kr (BS).
• 2013 Clos de l’Oratoire des Papes Blanc (Grenache/Clairette/Roussanne/Bourboulenc) är ännu bara i sin linda men lovar redan nu en komplexitet av ungdomlig fräschör, vita, aromatiska frukter och en mineralitet med längd (Châteauneuf-du-Pape/13,5%/Ogier/ 320 kr (BS). Snygg flaska och stilig etikett, anno 1926!

 De röda favoriterna:

• 2012 Clos de l’Oratoire des Papes Rouge (Grenache/Syrah/Mourvèdre/Cinsault), ovanståendes syster, blev en av mina två röda gunstlingar för dagen. Kraftfull, komplex och smakrik. Här finns mycket för både näsan och tungan att upptäcka, från lavendel till lakritstoner och mogna tanniner (Châteauneuf-du-Pape/14,5%/Ogier/ 320 kr (BS).
• för snudd på en tredjedel av det priset får man en flaska av 2013 Lirac les Chenais (Grenache/Syrah/Mourvèdre) också den fyllig med mycken smak av kryddig frukt och örtighet, fint balanserad av hög syra och en smak som stannar kvar länge i munnen. (Rhône/15%/Ogier/ 105 kr (SB). Köp och drick nu eller lagra!

Från Roussillon härstammade de två söta starkvinerna:

• 2012 Banyuls Rimage Les clos de Pauililles (Grenache noir)
• 1997 Rivesaltes Ambré (Grenache blanc, ekologisk)
  Den yngre djupröda, med mycket av mörka bär och viss kryddighet medan den äldre, bärnstensfärgade, bjuder en större komplexitet och koncentration (16% resp. 16,5%/Cazes/ca 210 kr resp. ca 170 kr (38 cl) (PI).

Vinerna blev självfallet ingalunda sämre av att beledsagas av Filip Fasténs läckra anrättningar…

Ostron med syrade nässlor, nässelolja och grädde med hackad valnöt / Mizorostade jordärtskockor med ostronsås, malda sesamfrön, grönpeppar, ”nästan bränd” grädde samt citrontimjan / Tunt skivad kalvfilé med lättrökt musselkräm, brynt smör och gurkblommor / Sotad, hängmörad svensk oxrygg, brynt smör och krispig majs / Stekta boveteplättar, chokladganache med picklade granskott och syrlig grädde

En god och annorlunda, informellt upplagd vinprovning!

Flertalet av de provade vinerna finns att tillgå på Systembolaget, en del i fasta sortimentet (SB), andra i beställningssortimentet (BS). Ett fåtal importeras inte i dagsläget men kan privatimporteras (PI).

Födelse och död i 30 bilder

Välkommen till ”Skuggvärlden”, ”Födelsen”, ”Döden” och ”Den verkliga världen” – fyra rum med målningar, installationer samt performance i form av ett pågående måleri av konstnären själv, iförd mask, inför ”öppen ridå”. Ylva Oglands utställning Hon i fyra akter på Bonniers Konsthall är högst speciell, till såväl motivval som rummens utformning.

30 porträtt av en död heroinist, konstnärens far, och lika många bilder som visar hans missbrukarattiraljer. 30 stora – och bortvända! – självporträtt, där man skymtar en naken, knästående kvinna som ammar sitt nyfödda barn. Navelsträngen är ännu kvar. Ett återkommande motiv i utställningen år ett hål: en grottmynning? en tvättmaskin? ett sköte? (Blod)rött är den alltigenom utmärkande färgen, antingen på dukarna eller på väggarna. Ylva Oglands målningar är sekventiella: samma motiv upprepas med små förskjutningar och tillägg, likt en animation. Filmiskt, eller än mer, teatralt, för att inte säga teatraliskt med dess rituella inslag av födelse och död.

Likväl… Även om utställningens temat(a) är tydligt definierade finns det ändå något diffust över det hela. Bortsett från enskildheter, framför allt den djärva kvadraten med de bortvända stafflierna, ”födelsen”, framstår bilderna som rätt banala. För mig är det således svårt att beröras på djupet av Oglands mytologiserande och utlämnande konstnärskap.

Ylva Ogland – Hon i fyra akter på Bonniers Konsthall t.o.m. 26 juli (fri entré)