I skenet av…

Toaletterna på restaurang Niklas är glödande!

Kvällsrodnad

Riga II: Staden

Förutom musikkonferens (se föregående inlägg) hade jag också ett par dagar åt att ägna mig åt allmän Rigaturism, förstagångsbesökare som jag är. Snöglopp, råkyla samt inte så många nyanser av mellangrått var de trista yttre förutsättningarna – februari är ingen större turistmånad (någonstans på norra halvklotet, av lättförklarliga skäl…). Synd på en, vad jag förstår, sådan arkitektoniskt stilig (inner)stad med så många vackra byggnader. Då tänker jag inte i första hand på Rigas medeltidspräglade upprustade gamla stad, Vecriga – en självklar turistmagnet – utan den rika koncentrationen av tjusigt ornerade hus från Jugend/Art Nouveau-epoken, dvs. byggda för ungefärligen seklet sedan. Rigas centrum kan beskrivas som ett jugendgalleri, var tredje hus lär vara uppfört i denna överdådiga byggnadsstil.

Vilka fasader! Dekorerade med de mest fantastiska detaljer som slingrande linjer, blom- och växtmotiv, ansikten, masker och en mängd olika djurmotiv. En bebyggelse som är inkluderad på UNESCO:s världsarvslista.

Pampiga Elizabetes iela (gatan). Som Strandvägen i Sth, fast utan strand.

Michail Eisenstein var en av arkitekterna bakom flera av de finaste Art Noveau-husen i Riga.
Sonen hette Sergei och var filmregissör.

Vackrare trapphus får man leta (förgäves) efter! (Perspektivet är nerifrån och upp)

Alla hus är dock långt ifrån nyputsade utan många av dessa skönheter är stadda i ett långvarigt förfall, speciellt de privatägda, har jag förstått. Om man lyckas ta sig in på någon gård så blir man även varse att den polerade fasaden ofta just inte går djupare än så… Det är bara att hoppas på att Rigas enastående samling hus från den mest praktfulla av alla byggnadsepoker (tillsammans med nationalromantiken), dvs. innan funktionalismen skalade bort all yttre prakt till anonymt tråkiga, slätrakade, prefabricerade, symmetriska lådhus, att alla dessa arkitektoniska skönheter får de återställare de behöver!

Att se upp är mycket bättre än slå ned blicken!

Efter detta blott ytskrap av all denna fantastiska samling av byggnadskonst, värd såväl ett mer omfattande studium som bättre väder, så promenerade jag bara runt i Rigas övriga centrala delar, med frusna fingrar fumlande med kameran i råkylan…

Det 42 m höga Frihetsmonumentet i parken vid Nationaloperan är det mest centrala i Lettland. Det restes 1935, kallas Milda i folkmun och är en symbol för det lettiska folkets frihet och hedrar minnet av alla de människor som deporterades till Sibirien under Sovjettiden. De tre stjärnorna i jungfruns hand (gjutna i Sverige) representerar landets tre historiska regioner: Kurzeme (Kurland), Vidzeme och Latgale (Lettgallen).

Frihetsmonumentet, Brīvības piemineklis. Inskriptionen lyder ”För fosterlandet och friheten”.

Ett annat berömt vykortsmotiv från Riga, om än mindre högtidligt, är Katthuset, Kaķu māja, i Gamla stan. Som sin placering till trots byggdes så sent som 1909, i Jugend. Det är katterna högst upp på byggnadens torn som är orsaken till att huset är så berömt. Det berättas att köpmannen som ägde huset blev osams med Stora gillet och flyttade då om katterna så att deras bakdelar pekade mot gillet. Gillemedlemmarna blev förstås rasande, men kunde föga göra.

Katt, snäll även mot fåglar.

En mörk, stram, massiv Sovjetbyggd monolit, (fel)placerad på Rådhustorget mitt framför Gamla Stans medeltida byggnader rymmer Lettiska Ockupationsmuseet, Latvijas okupãcijas muzejs. Där berättas Lettlands tragiska historia under de senaste 65 åren, två perioder av Sovjetockupation jämte ockupationen under nazitiden.

F.n. är museet stängt för renovering.

Jodå, även Riga har sin Stalinskrapa, hem för Lettlands Vetenskapsakademi. I folkmun benämnd ”Stalins födelsedagstårta”.

Snygg shopping! Den vackert renoverade Galerija Centrs i Gamla stan, som funnits på samma plats sedan 1938. Två överglasade hus med kullerstensgatan i behåll.

Så mycket till personbilder blev det inte. Tyvärr. Fel årstid för utomhushäng, här klär sig folk uteslutande för att hålla värmen, rejält och bylsigt. För att inte säga påpälsat, ty här är pälsar (ännu) vanligt förekommande. Gatan som scen för kul/spännande mode/stil såg jag just inget av, vare sig det nu beror på kylan eller landets kärva postfinanskrisiella ekonomi..? Här ett snyggt undantag dock.

För att inte tala om dessa attraktiva kvinnor!

Ja, så föll vintermörkret över Riga…

Den fina – och fotogeniska! – gamla åttaspänniga Järnvägsbron, Dzelzceļa tilts (1914)
(Återuppförd både efter första och andra världskriget)

Järnvägsbron tål att ses även från andra hållet!

Ardievas Riga!

Riga I: Musik

En knapp timmes flygning österut (från Stockholm) ligger Riga, Lettlands huvudstad. Där har jag varit i veckan, som moderator för en tvådagars internationell musikkonferens, Classic Nordic Baltic. Det övergripande temat var Östersjöregionens gemensamma identitet och intressen inom den klassiska musiken. Förutom paneldebatter, seminarier och businessminglande bjöds en rad showcases, där de unga (baltiska) musikernas begåvning jämte goda skolning imponerade. Här värnar man uppenbarligen (ännu) stolt över sin goda utbildningstradition jämte (gammaldags) kulturvärden.

Dold bakom klockstycket, trombonisten Christian Lindberg

Den klassiska musikens ställning i Lettland manifesteras också inte minst av att den årliga, statliga galan Lielās mūzikas balvas, där en rad utmärkelser i diverse kategorier högtidligt delas ut för förtjänstfulla insatser inom den klassiska musiken. Jämför vår svenska Grammis, där ett pris (av 20) faller inom den klassiska musikdisciplinen. Denna överlämnas dessutom innan tv-kamerorna slås på…

Lettlandskören (Latvija) såväl sjunger som gnider glas i Ēriks Ešenvalds Tāls ceļš

Häftigaste framförandet! Bälgstjärnskottet Ksenija Sidorova

Bland de uppklädda gästerna på Nationaloperan befann sig snudd på hela statsledningen, inklusive parlamentets talman och landets president! Och efter den över tre timmar lååånga prisutdelningsceremonien – med tal endast på lettiska varvade med musikframföranden – vankades det slutligen bankett! Med cognac i glasen, huvudsponsorn framgår av inbjudningskortet nedan… Även musik blir (ännu) roligare med sprit!

Stans alla vimmelfotografer var förstås på banketten. Och! Bland alla lokala celebriteter fastnade även jag, sammanbiten men ändå, på bild!

Sista bilden blir på den vackra rygg som utgjorde mitt närmaste blickfång under galan.

En försmak av Nordic Cool 2013

Igår öppnade det sympatiska amerikanska ambassadörsparet Mark & Natalia Brzezinski sitt Stockholmsresidens för en mottagning för att fira in den förestående Nordic Cool 2013, en brett och ambitiös anlagd, månadslång nordisk festival för scenkonst, musik, form, litteratur, film och mat, och som äger rum på Kennedy Center for the Performing Arts, i Washington DC.

Bland gula & blå vodkadrinkar (ananasjuice resp. blå curaçao), kanapéer på laxsashimi med grönkål, älgfärsbullar, västerbottenspaj och ragu på karljohansvamp, minglade bland andra kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och de nordiska ambassadörerna i Sverige.

För musikdivertissement – till förgrundssorlet… – stod jazzartisterna Lina Nyberg & Ludvig Berghe.

 

Dagens lunch(vy)

Idag hade jag nöjet att för andra gången inom loppet av en dryg vecka bli bjuden på lunch på (Eriks) Gondolen. Och inte på vilken dagens husman som helst utan den flotta Lallerstedts Redarlunch, förrätt/varmrätt/kaffe & småbakverk.

Lunch på hög nivå, inte bara i topografin (33 m.ö.h.) utan även i gastronomin. Eller åtminstone så borde/antas vara… Men lunchen för en vecka sedan var en riktig besvikelse: förrätten Böcklingfilé hade alla ben i behåll… Lammytterfilén hade stått på vänt så länge att den medföljande getostpajen fått ett härdat ytterlager… Olyckade smakkombinationer, varav böcklingen med senapscrème till Sauv Blanc var en riktig höjdare! Not. Ansvarig sommelier kanske hade drabbats av influensan?

395 kr kostar denna meny, lägg härtill ett par glas vin (Sauvignon Blanc de la Chevalière, Domaine Laroche) jämte välkomstcava (Raventós Blanc de Blanc, Katalonien), så landar kuvertpriset på en 8-900 kr… Oj, vad inte prisvärd den lunchen var (för den som tog notan)!

Så det var med viss… skepsis, som jag idag tog ånyo hissen upp till denna vanligtvis så solida krog där byggnads- resp. kokkonstshöjd ju brukar mötas. Var förra gången en engångsfadäs eller är försämringen kanske på riktigt?

Jo, efter halvannan timme till bords så kan med lättnad/mättnad och belåtenhet konstateras att dagens Redarlunch var i alla fall precis som (vanligtvis) förväntad: utmärkt! Tack för maten!

Smörrebröd med kräftskagen / Halstrad torsk (från Barents hav)…, vitvinssås / petits fours

Skimrande optisk illusion

Alyson Shotz (US) installation/skulptur av plastlinser ”The Shape of Space” (2004).
Maxad ögonfröjd på MARKET!

Snart släcks ljuset på Artipelag

I samband med att det naturliga ljuset återvänder allt starkare och längre så mörknar det över Hålludden på Värmdö… På söndag drar man nämligen ut kontakten för Artipelags utställning Upplyst – Det elektriska ljuset som konstens fé. Glödlampor, lysrör, neon samt den nya, mångsidiga LED-belysningen utgör denna gång inte bara konsthallens allmänbelysning utan ljuskällorna i sig är konsten. Detta genom ett antal mer eller mindre ljusstarka verk av tjugotalet av samtidskonstens mer kända namn.
För att utställningen inte bara ska bli något av en slags märklig belysningsmässa bör man tillgodogöra sig konstnärernas tankar jämte bakgrundssammanhang. Den guidningen, exempelvis i katalogtexten, tar fram helt andra värden av verken än de vid första anblicken dekorativa.

Monica Bonvicini ”Light Me Black” (2009)

Liggande i förgrunden, Hans Haacke ”Vandrande högspänningsurladdning” / ”High Voltage Discharge Travelling” (1968)

Christian Andersson ”F For Fake” (2002)

Jason Rhoades ”Chadelier #6 (Fancy Bit, Between, Amulet)” (2005)

Spencer Finch ”The Four Seasons” (2012)

Mona Hatoum ”Undercurrent” (2004)

Otto Piene ”Corona Borealis” (1965)

Mario Merz ”Fibonacci” (1996)

Günter Uecker ”Lichtregen” (1966/2006)

Monica Bonvicini ”Light Me Black” (2009)

Anm. Bilderna togs i samband med öppnandet av utställningen i slutet av oktober.

Asiatisk klimplunch