Gallerirunda mars II

Ett par dagar efter gallerierna i norra Vasastan var det även vernissagedags för gallerierna i city. Några av dem hann jag titta förbi.

Att stiga in på Wetterling Gallery vid Kungsträdgården är som att förflyttas rakt in i Beach ’16! Sommar, solbadande, sandstränder, segelbåtar… Allt i en ljust pastellig, mjukt ”överexponerad” färgskala.

Amerikanskan Isca Greenfield-Sanders bilder är en mix av traditionellt måleri och modern bildbehandling. Drömska reproduktioner av diabilder, en del skapade i olja, andra med färgpennor och vattenfärg. Alla med ett – nostalgiskt – löfte om den bästa sommaren. All Roads in My Mind heter Greenfield-Sanders utställning.

…

I Wetterlings projektrum hänger helt andra bilder, så opastelliga som tänkas kan – fast även de med fotografiet som utgångspunkt. Danska Astrid Kruse Jensen, som tidigare bland annat experimenterat med utgången polaroidfilm, fortsätter med att utforska fotografiska tekniker genom bearbetande av gamla negativ och kemigram.

Rubriken för Kruse Jensens nya, mindre utställning på Wetterling, är Reflections, efter trädens speglingar i vattnet.

…

Fem minuters (kylslagen!) promenad ner mot Klara där galleritrion Karlsson, Olsson och Riis håller till. Längs Magnus Karlssons väggar sträcker sig en bildsvit om 50 bilder. Anspråkslösa, målningar i det lilla formatet i sordinerad färgskala, sparsamt utförda i upplöst akvarell och torrkrita.

En dag i taget heter Hans Lannérs utställning. Som påminner om små dagboksblad. Intuitiva, mer eller mindre flyktiga impressioner. Fint.

…

In situ, latin ”på stället”. Begreppet används ofta i konstsammanhang om ett platsspecifikt verk. In situ är också samlingsnamnet för Elisabet Oscarssons utställning på Galleri Gunnar Olsson.

Abstrakt landskapsmåleri, där färgen har lämnat tydliga rinniga spår på dukarna – så ter sig Elisabet Oscarssons konstnärskap.

…

Sista stoppet blir på Galleri Riis, där en stor och märklig samling gulnade akvareller utgör utställningen Åter till naturen i Tyskland. Motiven är enkla stugor och tjusiga palats, tuktade parker och djupa skogar, gravar och ockulta platser, kända, okända och ökända personer, som Johann Wolfgang von Goethe, C.G. Jung, Richard Wagner och Adolf Hitler…

Konstnären Fredrik Söderberg har länge vurmat för det esoteriska i kombination med det germanska. Utifrån gamla fotografier har han för denna utställning (jämte konstbok) gjort en bildningsresa och dokumenterat eller snarare porträtterat ett antal historiska viktiga (kult)platser i Tyskland och Schweiz, som bland annat är förknippade med den förnazistiska Völkisch-rörelsens blodsgemenskap.

I Fredrik Söderbergs undersökning finns mycket att reflektera över och att fördjupa sig i, om intresset finns. Det skickliga måleriska hantverket kräver dock ingen betänketid.

…

Utställningarna pågår t.o.m. 2 april.

Gallerirunda mars I

Vårvinterns andra vernissagesväng vid Vanadisplan bjuder som vanligt på en brokig palett av olika uttryck och material: målningar i olja, akryl och silikon, märkliga objekt, modefotografi med mera. En del att uppskatta, en del att begrunda, annat att ställa sig frågande inför.

Imponerande måleri möter en på Galleri Andersson/Sandström, där tyskan Tatjana Valsang ställer ut för första gången. Abstrakta akrylmålningar i stort format, där färg, form och komposition förenas till bilder med en stark dragningskraft.

Sandbank heter Tatjana Valsangs sevärda utställning.

…

Till skillnad från Tatjana Valsangs ljust luftiga målningar är Lisa D Manners oljor avsevärt mer myllrande och mättade. Detaljer, arkitektur, kontraster, ljus och skuggor…

Whereabouts heter Lisa D Manners vackert sammansatta bilder hos Flach.

…

Vägg i vägg, på Cecilia Hillström Gallerys väggar, visas ett helt annat slags måleri…

”Målningarna” är skapade i (platina)silikon(gummi), konstnären heter Matthias van Arkel. Skulpturalt och spatialt. Att han även med framgång sysselsätter sig med (kommersiell) design är inte svårt att förstå.

Altered Measurements, Clear Painting heter Matthias van Arkels färg- och formstarka utställning.

 

…

Som stora serierutor ter sig Omid Delafrouz detaljrika bilder iscensatta i vardagliga hemmiljöer, fulla av symbolism och med populärkulturella referenser.

Delafrouz scannar in sina blyertsteckningar som han sedan bearbetar i datorn. Resultatet är något slags stiliserad, matt naivistisk realism med kluriga berättelser att dechiffrera.

Den förlorade bilden av Omid Delafrouz kan ses på Andréhn-Schiptjenko.

…

Galerie Nordenhake bjuder snudd på alltid på en konstupplevelse utöver det vanliga. Och med detta menar jag någon tungt tänkt teoretisk tanke(modell) som omsätts i en samling objekt av disparata slag, från hemslöjd till readymades. Sökt, pretentiöst och svårartat obegripligt brukar vara resultatet.

Denna gång är det Karl Larsson som fått inreda galleriet ”situationistiskt”. Hm… Jag söker vägledning i utställningstexten: ”Hans parallella verksamhet som poet kommer att synas inte bara genom textfragment, utan också i den rumsliga grammatik som byggs upp där berättandet inte nödvändigtvis sker i fullständiga, prosaiska meningar.” Aha!

Utställningstiteln är Leaving the 20th Century. Gå dit och förundras!

…

Horst P. Horst (1906-1999) var en av de stilbildande mode- och porträttfotograferna under det förra seklet tillsammans med mer kända namn som Irving Penn, Richard Avedon, Erwin Blumenfeld och Sir Cecil Beaton. Några av Horsts renommerade – och nykopierade – fotografier kan man glädjas åt på Christian Larsen Gallery.

 

”Fashion is an expression of the times. Elegance is something else again”, som Horst P. Horst uttryckte det.

…

Utställningarna pågår t.o.m. 2 april.

Klicka på bilderna – några innehåller textuell mervärdesinfo!

Delikonst

Konst på krogen är ett koncept som blir allt vanligare. Inte som en del av de permanenta inventarierna, utan där krogen upplåter sina väggar för tillfälliga utställningar. Konsten når en ny publik, konstnärerna får ett utrymme att ställa ut på och sälja, medan krogen förnyar sin inredning samt får en estetisk cred. Alla inblandade är glada!

Det senaste näringsstället att bjuda in konsten till mat och dryck är Urban Deli på Sveavägen. Under parollen We Are Urban Deli har ett dussin konstnärer valts ut för att under våren få visa sina verk på väggarna, golvet och i fönstren i den spatiösa lokalen. Om man har ögonen med sig kan man få syn på skulpturer, måleri, fotografi och prints i matsalen, saluhallen, baren och loungen. Somt är fritt exponerade på en framträdande plats, annat har fått en mer undanskymd placering och får snudd på trängas med matgästerna.

Den gemensamma nämnaren för de tolv utställarna är att de alla har anknytning till Urban Deli; flertalet är stamgäster, några är personal. Uttrycken liksom kvaliteten skiftar.

Igår var det vernissage för Urban Delis nya konstupplägg. Förutom minglande med tilltugg skapades det även i stunden: Sara Lailasdotter målade live,

medan tårtkonstnären Thora L. Norgård skapade ett för dagen specialdesignat bakverk inspirerad av bardiskens mönster.

Utställningen We Are Urban Deli pågår t.o.m. 31 maj. All konst är till salu.

Salongen på taket

Sedan 1921 har Vårsalongen lockat såväl utställare som publik till Liljevalchs konsthall. I år är det dock inte till Djurgården som konstentusiaster vallfärdar till. Eftersom Liljevalchs ska renoveras och byggas till har Salongen flyttat till City. 1800 kvm på två plan högst upp i det framväxande Urban Escape-kvarteret vid Brunkebergstorg. För att ta sig dit får man åka (täckt) bygghiss, bara det ett litet äventyr. Väl uppe kan man konstatera att utsikten från terrasserna inte skäms för sig, speciellt inte söderut.

Annars är Vårsalongen sig lik – fattas bara annat för Sveriges äldsta utställningsformat, där både etablerade och mindre etablerade konstnärer har möjlighet att sända in bidrag som bedöms av en jury. I år fick Liljevalchs in 2 318 ansökningar. 114 av dessa valdes ut för att visa sammanlagt 214 verk. Om dem finns väl inte så mycket att orda om annat än att här finns något för alla konstsmaker och av alla konstarter. Måleriet dominerar, skulpturer finns det gott om, fotografierna är få.

Samtliga verk på Vårsalongen är som vanligt till salu, prissatta av konstnärerna själva. Billigast är en fyndig fågel av fruktskrutt för 600 kr, dyrast är en rörlig skulptur för 590 000 kr. Entréavgiften är en tjuga, vilket bara utsikten är värd!

Vårsalongen, Malmtorgsgatan 8, t.o.m. 10 april.

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Vårsalongen 2015 resp. 2014

Klädsam konst

De som uppskattade modeutställningen Utopian Bodies på Liljevalchs och speciellt dess mer spektakulära kreationer, måste bara kolla in Wilhjas utställning i Handarbetets Vänners galleri.

Veckad chiffong, virkad velour och plisserad galon, satin som virkats till pärlor, kappa i renskinn med ett grafiskt mönster inklippt i pälsen… Samt tyll, famnar av omfångsrik tyll! Experimentella och anmärkningsvärda, bärbara konstverk i okonventionella material.

Bakom varumärket Wilhja döljer sig Carolina Rönnberg, hemmahörande i Vilhelmina. Från sitt lappländska vinterlandskap har denna 30-åriga självlärda designer tagit med sig såväl sina resliga, kostymerade nomader som snöripor till Stockholm och Djurgården. Hon ser sig inte som sömmerska, utan arbetar snarare som en skulptör. Med det långsamma hantverket i fokus manipuleras material till ”skulpturala siluetter och detaljerade strukturer”.

Alla Wilhjas iögonfallande skapelser är handsydda (i Vilhelmina) och unika; plaggen sys upp i beställarens egen storlek. Couture sålunda. Denna utställning visar ett urval av både tidigare och nya kreationer som alla bär Carolina Rönnbergs djärvt omisskännliga signum.

Crafted Couture by Wilhja på Handarbetets Vänner, Djurgårdsslätten 82-84, t.o.m. 5 mars.

Klicka på bilderna – en del innehåller textuell mervärdesinfo!

Gallerirunda januari II

Två dagar efter den gemensamma säsongspremiären för gallerierna i övre Vasastan gjorde deras kolleger i City och på Östermalm detsamma. Några av dem hann jag förbi…

Människan och naturen, människan i naturen, naturen ur människan, djuret i människan… Jeff Olsson låter natur och människa växa in i och ur varandra i sina teckningar. I skägget växer skogen, ur kinden växer blommorna ut. Det är som en surrealistisk tillbaka-till-naturen-upplevelse.

Det saknas ingalunda symbolik i Olssons bilder. En märkligt mystisk värld skapad i kol och grafitpulver. The Thoughts of Vegetables kallas utställningen som kan betraktas på Galleri Magnus Karlsson.

…

Hos gallerigrannen Gunnar Olsson gäller det att se upp. Eller ned! Här finns konsten inte bara på väggarna utan även på golvet. Det gäller att ha koll på var man sätter fötterna så att man inte råkar trampa ner något av de utplacerade små objekten, förlåt skulpturerna (à 10 000 kr), på det grå golvet.

Grått, i många skiftningar och variationer, är det som gäller i Martin Wests utställning Guide to Gray. Geometriska fasettmålningar, mönster med en tilltalande estetisk och mjuk kvalitet. Att allt dessutom är målat för fri(!) hand röjer penseldragen om man tittar nära.

…

Mer av geometriska mönster finns runt hörnet, på Galleri Riis. 50 sprejmålade, kvadratiska aluminiumskivor hänger på rad(er) på dess väggar. Motiven är avtryck från stadens olika galler och stängsel.

Plåtarna har Kristina Matousch sprejat på och genom olika slags avskiljande nät. Spjälverken har lämnat sina monokroma spår på den blanka metallen, som mönsterschabloner. Stain har Matousch kallat sin serie konceptuellt konsekventa fläckrutor. (T.o.m. 20 feb.)

…

Sveriges högsta berg, Kebnekaise, blir allt lägre när glaciären på dess topp smälter undan. Denna utveckling är temat för inte bara en utan två aktuella gallerivisningar: Hanna Ljunghs på AnnaElleGallery resp. den klimatinriktade konstnärsduon Bigert & Bergströms The Freeze på Belenius/Nordenhake. Hos de senare glänste denna speglande skulptur i polerad, rostfritt stål.

…

Firmafest, Glädjens Hus, Dressed, Amazoner, The Ride Home, Champagne Breakfast… Nick Alms stämningsmättade oljemålningar bär deskriptiva titlar.

Stiligt, klassiskt måleri i en återhållen färgskala. Att Alm bland annat har studerat för Odd Nerdrum går inte omärkt förbi.

Behov och begär heter Nick Alms första utställning på Galleri Agardh & Tornvall.

Om inte annat anges så pågår utställningarna t.o.m. 14 feb.

Gallerirunda januari I

En större skara konsttörstande trotsade den bitande vinterkylan när gallerierna i Stockholm Gallery District, dvs. kvarteren vid Vanadisplan, öppnade för den nya säsongen. Törstande uteslutande på konsten, tål att noteras, efter de omkringboendes klagomål på att galleribesökarna dricker utomhus i tidiga kvällen fått det obligatoriska vernissagevinet att sina…

Håligheter som lockar en till att nyfiket titta in… och ut…

Slukhål heter skulptrisen Eva Hilds utställning av organiska kroppar i aluminium respektive stengods på Galleri Andersson/Sandström. Mjukt, lekfullt krumbuktande, abstrakta former som genom sina öppningar alstrar en rörelse mellan ett inre och yttre rum…

…

Att skönheten kan vara skenbar blir man varse om när man tittar närmare på Anna Camners betagande vackra och detaljerade naturmålningar…

Det är i detaljerna ormen kan anas. I det paradisiska skönjes förruttnelsen. Och vad är det som egentligen dväljs bland alla levande organismer? Camners bilder är ett avlägset men ändå tydligt eko från det nederländska vanitasmåleriet som påminner oss om förgängligheten.

Dunkler Frühling, Mörk vår, heter Anna Camners mystiskt eggande utställning på Christian Larsen.

…

Galerie Nordenhake inleder året med en grupputställning, betitlad Background/Foreground…

Den bakomliggande idén kring urvalet är alltså bakgrund och förgrund jämte ”glidningen mellan abstraktion och figuration i en flat, grafisk estetik”… Jaså, jaha…

…

Utskurna urnor och spruckna speglar är vad man kan se på Galleri Flachs väggar. Eller inte se! För det som vid en första anblick liknar verkligheten är egentligen inget annat än optiska illusioner.

Den som, något upprepande, gäckar betraktarens blick är den holländske konstnären Lieven Hendriks. Daybreak heter hans enahanda presentation.

…

Textilkonst med politiska förtecken har flyttat in på Cecilia Hillström Gallery. Det är den koreanska konstnären Young In Hong som utifrån fotografier frihandsbroderat sina gobelänger på symaskin.

A Fire That Never Dies är namnet på Hongs utställning – vars vävnader gör sig bättre i verkligheten än tillplattade på bild.

…

Cajsa von Zeipel har gjort sig känd för sina monumentala, långsmala, vita gipsskulpturer av tonårstjejer och unga kvinnor. En av dem stöttar Mood-gallerian i hörnet av Regerings- och Mäster Samuelsgatorna. I sina nya verk, Saturn Return, tar denna nu 32-åriga skulptris steget in i vuxenvärlden med allt vad detta innebär… En del har förändrats i livet. Även konsten har blivit mer ”vuxen”. Utmanande poser har tonats ner. Nya funderingar ruvar i gipset.

Cajsa von Zeipels nya kvinnor möter man på Andréhn-Schiptjenko.

Utställningarna pågår t.o.m. 20 feb.

…

PS. Kan inte undanhålla Ebba Matz ulliga, gulliga hundar Edgar, Albin, Johan, Frits (2001) som vaktade kontoret hos Cecilia Hillström.

Fashion här och där och everywhere

Idag inleds ännu en, eller för att vara exakt, två(!) parallella modeveckor i huvudstaden: Stockholm Fashion Week respektive Fashion Week Stockholm. Den svenska branschen presenterar sina kollektioner för kommande höst/vinter. Detta innebär för den intresserade – och inbjudna! – fashionistan (av bägge könen) mycket spring från en visningslokal till nästa samt, inte minst, ett evinnerligt upprepat köande, trängande och väntande för att slutligen i bästa fall få slå sig ned och mer eller mindre skymd bese några få minuter av catwalkande. Själv har jag ledsnat på den rutinen; för mycket tidsspillan och alldeles för lite action. Det känns dessutom något otidsenligt när visningarna nu för tiden live-streamas och där datorn erbjuder bekvämaste och bästa front row-vy, härtill med ofördröjlig möjlighet till både reprisering jämte detaljerade närbilder. Teknikens under! Även om jag visst kan sakna något av atmosfären av närvarons förväntan i luften.

I stället för att slösa tid på ovanstående stafett kan man ju besöka Liljevalchs där den ambitiösa och påkostat extravaganta modeexposén Utopian Bodies visas sista veckan. Gör det! (Om du inte redan gjort det.) OBS! Oanständigt njutbart även för en måttligt klädroad.

Utställningen Utopian Bodies tar fasta på modets inneboende kraft och möjligheter samt strävar även efter att sia om hur man klär sig i framtiden. Liljevalchs elva olika gallerier är inredda efter teman: Hållbarhet, Förändring, Teknologi, Hantverk & Form, Hantverk & Färg, Solidaritet, Motstånd & Samhälle, Motstånd & Skönhet, Minnen, Genusidentitet och Kärlek. De utställda plaggen och accessoarerna är i huvudsak från de senaste 25 åren. Vid sidan av alla inlånade objekt från några av världens främsta modeskapare har Liljevalchs specialbeställt kreationer från 16 svenska designers.

Väggtexternas truismer kan man nog ha en och annan synpunkt på, men strunt i det – ge dig hän och låt ögonen förföras av all konstnärlig, kreativ fägring som här undfägnas. Vilket även inkluderar den (på platsbyggda) scenografin. Mode som konst och kulturyttring. Bara att applådera Liljevalchs samt Sofia Hedman & Serge Martynov, som kurerat utställningen!

Utopian Bodies – Fashion looks forward på Liljevalchs konsthall t.o.m. 7 feb. (Sedan stängs Liljevalchs för om/tillbyggnad under ett/två år.)

Paul & Ivan – ett möte på väg(g)en

Paul Klee/Ivan Aguéli … En schweizare (med tyskt påbrå) och en svensk. Den förre nådde världsberömmelse, den senare åtnjuter en inhemsk ryktbarhet. Båda med varsin karaktäristiska, personliga stil. Klee var en utpräglad ateljékonstnär medan Aguélis landskap målades på plats ute i naturen. Klee (1879–1940) var enormt produktiv och tematiskt föränderlig, medan Aguéli (1869–1917) varierade i huvudsak samma tema och motiv. I verkliga livet möttes de aldrig men i Moderna Museets nya utställning hänger de sida vid sida.

Det framstår som en något sökt kombination; tvenne olika för att inte säga omaka konstnärer. Kan deras verk överhuvudtaget leva intill varandra? Ja, det visar sig att de kan – herrarna Klee och Aguéli trivs väl i varandras sällskap.

Aguélis ockratonade små landskap uppstod under inflytande av impressionismen och monterades ner till enkla former genom intryck från kubismen. Han sitter i öknen, men målar oaser – en hägring som ständigt ruvar där.

Paul Klee i sin tur experimenterar med färg- och form för att ständigt lösa upp gränsen mellan figurativt och abstrakt. Enkla tecken, födda ur hans fantasi, vibrerar på duk och papper och fortsätter väcka nya drömmar till liv.

Att dessa två väsensskilda konstnärliga temperament kan föras samman är en angenäm överraskning som bekräftas på Modernas väggar.

 

Klee/Aguéli på Moderna Museet t.o.m. 24 april (fri entré)

Ólafurs synvillor

En fläkt som otyglat rör sig i knyckiga i cirklar ovanför huvudet är det första man möter när man stiger in genom glasdörrarna. Här finns också en 14 miljoner år gammal meteorit att ta på. I fonden – en jättelik ryamatta, som vid närmare titt visar sig vara en mossig gobeläng av renlav…

Ett halvt glasklot fastkilat i väggen vänder upp och ned på rummet på andra sidan, där ett jättelikt kalejdoskop hänger i taket. En diamantformad spegelvägg leder en vidare mot en genombruten lampboll som blommar i gult…

Sedan blir det svart; i ett kolmörkt rum skjuter en kaskad av blått vatten upp likt en gejser. Rörelsen fryses under ett ögonblick likt ett blixtfoto inför våra ögon. Åh!

I det svarta uppenbaras ännu ett glasklot i väggen, där man skådar in i ett egendomligt gult och kalt, omvänt rum där figurer tycks röra sig…

På väg dit väntar först en sällsam skönhetsupplevelse: en regnbågsskimrande dimridå av små vattendroppar. Beauty, en belyst perforerad vattenslang… Lika enkelt som sublimt!

Från mörkret till ljuset och färgerna samt inte minst det skuggspel som vi besökarna reflekterar på väggarna. Som att befinna sig mitt i ett prisma…

När man sliter sig från detta brokigt lekfulla rum väntar en stor ”blomma”, bestående av 321 glassfärer som man kan spegla sig själv i, multipelt.

Härpå får man passa sig för att inte få en pisksnärt i nacken medan man vadar man genom sand innan man når det stora, senapsgula rummet, där alla förundras över hur konstig vår hud ser ut i detta märkliga, monofrekventa ljus.

Promenaden avrundas i en raffinerad labyrint av halvt genomskinliga väggar av plast i magenta, gult och cyan, men som tillsammans framkallar en betydligt större färgverkan.

Geometri, optik, färg, rörelse… Konst, arkitektur, design… Den Berlinbaserade danske islänningen Ólafur Elíassons omfattande utställning Verklighetsmaskiner handlar om varseblivning; ”Seeing Yourself Seeing”, med konstnärens ord. Att förflytta vårt fokus från konstobjektet i sig till själva upplevelsen att se. Verken blir till ett maskineri som skapar nya verkligheter. En omväxlande räcka installationer av lekfullt infallsrik, lustfylld upptäckarglädje. Tom Tits Experiment möter Liseberg typ.

Om du missat – nä, du skojar?! – denna storslagna iögonfallande (publik)succé, som sträcker ut sig över såväl Moderna Museet som in i ArkDes, och som inget annat är än ett oförskämt sant nöje, så stänger Olafur Eliassons Verklighetsmaskiner på söndag, den 17 jan.

Ólafur Elíasson – Verklighetsmannen

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!