Svart magi – Lakritsfestivalen 2016

Med våren kommer även svartsynen. Då menar jag inte den säsongsbundna melankolin som vissa drabbas av när det (o)barmhärtiga ljuset återkommer och ställer tillvaron i en mer kontrastrik dager. Nej, jag avser suget efter den där svarta roten Glycyrrhiza glabra som får tusentals människor att under ett par aprildagar vallfärda till Annexet vid Globen för att stilla sina glupande begär…

Jo, nu i helgen är det nämligen åter dags för Lakritsfestivalen – världens största lakritsfest! Här finns lakritsprodukter für Alle att smaka eller frossa loss på. Man kan också själv skapa, smaksätta och dekorera sin egen lakritsfavorit. Eller varför inte matcha lakritsen med öl eller vin? Att laga mat med lakrits kan man också lära sig.

På pressvisningen stod inte bara lakritsbuffén uppdukad utan Jennie Pihl från Bistro Mammsen bjöd också på årets lakritsdrink, Mammsens Liquorazz.

Muddla hallon i en shaker och addera Bacardi, Licor 43, sockerlag, tranbärsjuice, en tesked lakritssirap, citron. Skaka kraftigt. Fyll upp glaset med ginger ale – läskande god!

Lakritsfestivalen 2016, 23-24 april. Entréavgiften är 145 kr/dag.

Tidigare års Lakritsfestivaler: här och här
Årets lakritsmeny: här

”Stop whining and find something to do!” – dags att ta farväl från Downton Abbey

Vad är det hemliga syftet med änkegrevinnans plötsliga resa? Hur går det för Mrs. Patmore med hennes nystartade B&B? Kommer den obevekliga Lady Mary att ge kärleken en chans igen? Blir Thomas Barrow gudfader till Anna och John Bates barn?

Det var den sortens frågor som Samantha Bond (= Lady Rosamund) och Allen Leech (= Tom Branson) inte fick svara på när de mötte en mindre skara inbjudna journalister under en tjusig ”Afternoon Tea” på ett exklusivt hotell (vars namn inte får nämnas i detta sammanhang) i Lärkstan. Deras ”överrock” satt bland oss och bevakade produktionsbolagets intressen. Violet Crawley, fenomenalt spelad av Maggie Smith och känd för sina vassa riposter, skulle nog ha kommenterat detta med en av sina syrligaste repliker: ”Principles are like prayers: Noble of course, but awkward at a party.”

Downton Abbey, den mest framgångsrika tv-serien någonsin, såld till över 100 länder, går mot sitt slut. Inte säsongavslutning, utan ett mer definitivt avsked. Ryktena om en långfilm har dock redan börjat cirkulära. För de trogna entusiasterna återstår endast ett avsnitt samt en julspecial som sänds på annandagen. De två besökande skådespelarna fick dock avslöja att upplösningen i alla avseenden blir ett slut på en epok. Inspelningen gjordes på det förnäma London-hotellet The Ritz. Vid sidan av de välkända, älskade karaktärerna får vi även se produktionsteamet agera som statister vid den sista måltiden. Under de sex åren som gått sedan seriens start har alla medverkande hunnit bli som en stor familj ­ – just detta betonar Allen Leech och Samantha Bond gång på gång.

Att starka vänskapsband finns där står det också klart under den underhållande frågestunden. Med charm och espri berättar de om sina rollfigurer och berömmer den brittiska dramaseriens skapare Julian Fellowes bland annat för dennes förmåga att utveckla karaktärerna allteftersom han lär känna skådespelarna. Samantha Bond gjuter liv i den till synes torra, men samtidigt för sin tid moderna och själva verket kärleksfulla fastern. Allen Leech har blivit publikens ögon. Som irländaren Tom Branson gör han en formidabel klassresa och från en socialistisk chaufför klättrar han upp till att bli earlen av Granthams svärson. Branson är också den ende som obehindrat rör sig mellan tjänstefolket och herrskapet.

Under senaste säsongerna har tittarsiffrorna förvisso dalat något, men Downton Abbey har likafullt rönt en sagolik framgång. Inte utan anledning! “What is a weekend?”, förvånas änkegrevinnan av Grantham i ett tidigt avsnitt. Nu måste vi dessvärre ta reda på ”What is a weekend without a new episod of Downton Abbey”?

Som tröst mot eventuell abstinens finns ändå alla sex säsongerna tillplattade. Den sista släpps på dvd 7 december.

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Have a look på ett tidigare Stockholms-besök från Downton Abbey!

Grädde & whiskey i berusande förening

I år fyller en av världens populäraste likörer 40 år: Baileys Original Irish Cream, den krämiga gräddlikören på whiskeybas. Det lyckade resultatet av föreningen av två annars oförenliga ingredienser: sprit+mjölk/grädde. Normalt koagulerar gräddproteinet när den möter en syra som alkohol/etanol, men med Baileys tillverkningsmetod håller de ihop, utan att klumpa sig och tål härtill att lagras i rumstemperatur. Att blanda sprit med mjölkprodukter är således inte utan komplikationer. Lättare är att blanda den redan färdigblandade Baileys med grädde, vispad och ovispad, det visade sig när konditorn Frida Bäcke från Kocklandslaget och bartendern Rikard Enell presenterade sina nya, liköranstrukna recept på Taverna Brillo.

Frida Bäcke bjöd på tre nya desserter: Munkar med salt Baileys-karamellfyllning, Crème brûlée med Baileys och mjölkchoklad samt Baileys-glass med karamelliserade mandlar.

– Jag gillar att experimentera när jag bakar, och att blanda i en skvätt Baileys förhöjer ofta smaken ytterligare. Att blanda samman salt och sött skapar en kontrast som gör att det uppstår en harmoni med smakerna som ligger väldigt bra i munnen, och magen för den delen, säger Frida Bäcke.

Rikard Enell lekte med både kalla och varma element i sin trio Baileysdrinkar: en myntadoftande kaffedrink, The Spice Cooler, den Taliskerspetsade varma kaffedrinken The Smoke and Cream samt en svalkande isfrappé.

– Sommarhalvåret är de kalla kaffedrinkarnas högtid. Att tillsätta Baileys gör att en klassisk drink kan bli lite mer spännande och att den friska smaken av till exempel mynta eller bär kommer fram på ett nytt sätt. En klick grädde och Baileys är en solklar kombination – du kan inte misslyckas, menar Rikard Enell.

En berusande söt eftermiddag i gräddfilen kan man väl summera det hela som!

Klicka på bilderna för recept!

Guide till bästa fikat

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Senaste nytt från kaffe- och bakverksfronten: den är full av liv och framåtanda! Kaffet rinner inte bara ned i koppen utan även in i degen. Kaffebarer i framkant tar tillvara chaffet – de papperstunna innerskal som kaffebönorna släpper vid rostningen – som en ingrediens i olika bakverk. Det – trendiga! – bryggkaffet används även till att skålla rågen vid baket. Kaffet följer öl- och vinutvecklingen och blir alltmer lokalt: mikrorostat samt med större fokus på kaffebärens ursprung och säsong. Åtminstone bland de nördigaste hipsterbaristorna på de coolaste kaffebarerna. Att matcha kakorna, brödet och pålägget med kaffets smakprofil av sötma, syrlighet och beska ligger också i tiden. Kaffeläsk och kaffe i drinkar. Men det serveras inte bara kaffe, utan även te, som det trendiga, jästa, syrliga kombucha, med publikfriande fruktsmaker. Caféerna har också tagit upp kampen med hälso- och juicebarerna och serverar färskpressade juicer och smoothies samt hippa, alternativa läskmärken, i små flaskor.

Konditorierna har fått en nytändning och allt fler går utanför ramarna för det ”klassiska” hantverket för att skapa nya intressanta bakverk. Inspirationen hämtas med fördel från det franska patisseriet, med kändisarna pain-au-chocolat, croissant och brioche, doldisarna kouign-amann och financier samt framför allt: éclairerna, som tar sig olika form och fyllningar. Fler bagerier borgar också för bättre bröd, såväl söte~ som mat~.

Fikandet är ju något av den svenskaste av företeelser och det är ju i det närmaste självklart att vi därför behöver en guide till de bästa fiken. White Guide Café har tagit på sig den uppgiften och igår presenterades årets utgåva, den tredje i ordningen, i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen. Av närmare 400 testade caféer över hela Sverige rankas 317 i den vita guiden, varav 71 i Stockholm. De allra främsta inom de åtta olika kategorierna belönades också vid prisutdelningen, under konferencieren Johanna Westmans ledning.

Årets bästa café enligt White Guide Café finns i Göteborg: da Matteo på Magasinsgatan. Årets Kaffebar heter för andra året i rad Drop Coffee – en kaffepionjär på Söder. Det främsta konditoriet är Östermalmsinstitutionen: Tössebageriet. Det mest hållbara caféet är Strandnära Ekocafé i Mörbylånga på Öland. Årets Stjärnskott heter Uggla kaffebar & café i Malmö. Även Årets Värt en Resa finns i Skåne – Bäckdalens Café Orangeriet, väster om Båstad. Årets Fikaställe ligger i Mariefred: Annas Hembageri. Det nya priset Årets Bageri går till Mathias Dahlgrens och Martin Bergs Green Rabbit Rågbrödsbageriet, Tegnérg.

Fast, som någon påpekade, glöm inte att ”det bästa kaffet är det som serveras med ett leende”.

Kör från Stockholms Musikgymnasium sjöng in tillställningen och på, nåja, ”galan” fanns såväl kaffe som diverse bakverk att smaka på…

Handgranater, knogjärn, seriemördad Barbie… Allt i socker och ätligt. Göteborgskonditorn Jimmy Wigh och hans gangsta-crew på pop up:en Pasteleria 413 bakar ihop hip-hop med sockerkonst!

Mr White Guide himself, Mikael Mölstad, håller ett vakande öga över sitt evenemang

White Guide Café kostar 149 kr.

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Rapporten från årets ”stora” White Guide Gala här!

Topp(ad) glass

Trots utebliven värme är Magnum Pleasure Store på NK något av ett försommartecken. Fjolårets populära pop-up-glassbar i Ljusgården repriseras och den kreativt lagda glassugne erbjuds att designa sin egen Magnum. En vaniljpinne doppas i endera smält vit-, mjölk- eller mörkchoklad och därefter är det bara att ohämmat gå loss på mer eller mindre genomtänkta kombinationer av söta, salta och syrliga toppings: rosa kristaller, svarta lakritsflakes, flingsalt, kaksmulor, chili, polkagris, rosenblad, nötter, bär… Valen styrs kanske oftare av ögat än av smaklökarna som måhända får sig en blandad upplevelse när den egna skapelsen väl inmundigas…

Vårens Magnumfärger går i svart och rosa, eller Black och Pink. Den förra med smak av hallon den senare av kaffe.

Lider man av en beslutsvånda eller på minsta sätt misstror sitt eget smakomdöme går det alltid att förlita sig på en auktoritet på sötsaker – konditorn Daniel Roos, som till vardags skapar desserter och bakverk på K-märkt i Garnisonen. Vid gårdagens invigning av glassbaren fick vi både se tillblivelsen av och smaka på de tre glasstolkningar som han kreerat:

Mjölkchoklad toppad med Oreokakor, cashews, kokos och flingsalt / Mörk choklad toppad med chili, pistasch, lakrits och spritsad mjölkchoklad / Vit choklad toppad med rosenblad, minimaränger, rosa kristallsocker, spritsad rosa choklad och polkagris

Alla är vi glassfotografer!

Även om den saknar den nyhetens behag som förgyllde förra årets storpremiär, så är min gissning att Magnum Pleasure Store ändå kommer locka en ansenlig skara glassugna att betala 50 kr för att få göra sin egen Magnum opus!

Magnum Pleasure Store på Nordiska Kompaniet, t.o.m. 14 juni.

Så här såg det ut i glassbaren ifjol!

Lakritsfestival – nu med glass!

Nu i helgen fylkas lakritsentusiaster i Annexet vid Ericsson Globe. Det är dags för Lakritsfestivalen, som under sina sju år har vuxit till att bli världens största lakritsfest. 10 000 besökare lockade den ifjol. Minst femtio nyanser av smaker i svart erbjuds under dessa två dagar av ohämmat lakritsbejakande.

Saker man kan ta sig för med lakrits under festivalen är att exempelvis prova den med öl respektive choklad, lära sig använda den i matlagning, skapa konst av den, delta i en hattworkshop med lakritsmodisten Marika Smith, kombinera den med erotik och låta sig masseras med den (utan erotik). Samt smaka, äta, smaka, äta förstås.

Lakritskonst för ögonen bjuds det också på i det lilla formatet av matkonstnären Pia Sjöholm, som modellerar med godis.

Den irländska skulptrisen Alannah Robins i sin tur gör en fullskalig skulptur i lakrits av sin lekfulla, lilla bronsstaty Reflex: ett par dockben och en kantarell i symbios. Inte mindre än 36 kg lakritsråvara går åt till repliken, vilken stabiliseras av ett järnskelett.

Den stora festivalnyheten för i år är dock mindre svart och mer glassig så att säga: premiären av den parallella Glassfestivalen! Där kan man bland annat smaka hantverksglass tillverkad på getmjölk respektive kokosmjölk samt mochis: färgglada, knubbiga, mjuka bollar av klibbig, seg rispasta med glassfyllning – en favorit! Ursprungligen från Japan, även om just dessa har tagit vägen från Hawaii. En glassinnovation som jag vågar sia kommer att bli lika trendig och populär som macarons, cupcakes och caneléer!

Glass och lakrits – två goda festivaler under samma tak sålunda. På pressvisningen där ivriga bloggare utgjorde flertalet bjöds det på lakritsbuffé, glassvarianter, vinprovning samt exempel på festivalens aktiviteter.

Att lakrits inte bara är godis utan även en ingrediens till att använda i matlagning ska årets festivalkockar, Gunnar Frykfors och Douglas Spiik (Rent a Chef), ge prov på dels genom att hålla matlagningskurs och dels med den trerättersmeny med lakritsfokus de skapat (à 235 kr). En avsmakningsmeny jag hade tillfälle av att få provsmaka vid en middag nyligen i deras matstudio Foodlab…

Hummersoppa (med lakrits och krispig fänkål) / Citrongravad torsk (med komprimerad gurka och morot, skum på desamma, lakrits- och citrondressing, riven lakrits- och långpeppargelé och olika skott) / Chokladbakelse och lakritsmaräng, vit choklad- och kaffekrisp


Entréavgiften är 135 kr/dag och gäller till både Lakrits- och Glassfestivalerna.

Tidigare års Lakritsfestival hittas här!
Mer lakrits här och här!

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Glad i choklad

Glassigt värre

Magnum Pleasure Store – det låter väl som en god affär? Magnum Classic, den multinationella pinnglassen i vanilj med mörkt chokladöverdrag, fyller 25 år och firar jubileet med att bland annat slå upp pop-up-glassbarer litet varstans i världens storstäder, som London, Paris och New York. Nu har det glassiga butikskonceptet även nått Sveriges metropol Stockholm. Under en månad framöver kan man smakdesigna sin egen Magnum i Ljusgården på NK, Hamngatan.

På invigningen bjöds det först på en chokladglassdrink, dekorerad med torkade rosenblad. Sedan var det dags för att klä glassen med assistans av Magnumbarens egna ”Pleasure Makers” som handgripligen står för doppandet och toppandet!

Glassen, som i begynnelsen är en naken vanilj-Magnum, får ett dopp i den flytande chokladgrytan, ströslas med ovanliga toppings efter eget skön samt ges en ringlande, dekorativ chokladfinish. Innan man får njuta av att sätta tänderna i sin egen kreation, måste man förstås fota av och dela med sig av sin skapelse… Först därefter vidtar ”the pleasure”!

Glassen min draperades i torkade jordgubbar, pistagenötter och havssalt – en kombo av frukt, umami och sälta för att något balansera den gräddiga glassötman, var tanken. Resultatet blev en mäktigt mättande mumsighet – fett mycket för en, mer lagom för två!

50 kr kostar nöjet att få pimpa sin egen Magnum.

”Design My Magnum” på Magnum Pleasure Store på Nordiska Kompaniet, t.o.m. 15 juni.

Skärgårdsmarknad vid Stureplan

Tittade in på Taverna Brillo igår för att smaka på en liten bit av Sverige… Närmare bestämt Stockholms södra skärgård, som är först ut i den serie om nio olika landsdelar som under året gästar tavernan med en regional marknad. Mat- och dryckesproducenter från Österlen i söder till Borgafjäll i nord får under en helg i månaden saluföra sina lokala specialiteter till oss 08:or. Inte bara fågel och fisk, kött och mejeri, sötsaker och öl kan smakas av utan även traktens hantverkare och konstdito får visa upp sina produkter.

7 årstider – 9 regioner kallas denna goda idé, som således inleds denna helg med Norr om Landsort, dvs. Nynäshamn med omnejd. Ett tiotal marknadsstånd har klämts in i Brillos butik/bardel och här skyltas lockande med rökta räkor (från Barents hav) och varmrökt lax, rökt sidfläsk och fint marmorerat kött, ostar samt skimrande praliner från Chokladhuset, som även tillhandahåller sötsakerna till Nobelefterfesten! Nynäshamns Ångbryggeri har med sig fyra olika fat av sin utmärkta öl (jämte en kyl med buteljerat). I växthuset samsas konstnären Stig Fyring och hans akvareller med Stenstrandkeramikern Gisela Wollert-Olssons av skärgården inspirerade stengods.

I matsalen har krögaren Åke Svedtilja från Sjöbodarna på Torö skapat en speciell meny med regionens råvaror som bas.

Fish & Chips på gös med sardellmajonnäs / Lammkorv med surkål och senapspotatis / Ostar från Sanda gårdsmejeri / Tryfflar från Chokladhuset / Landsortsglass (havtorn, kanel, punschzabaione)

 7 årstider – 9 regioner: Norr om Landsort på Taverna Brillo fre-sö.

Det nya svarta

Att lakritstrenden är starkare än någonsin vittnar inte minst Lakritsfestivalen om. Detta succéevenemang lockar allt fler svartsugna från år till år och om en dryg månad är det dags för den sjätte upplagan. Ett annat tecken på lakritsens folkliga gunst är det växande utbudet i butikernas godishyllor, från Kick (ex-Käck) till Djungelvrål. Denna vecka sväller sortimentet ytterligare i samband med lanseringen av en nyhet: Viva Lakrits Calabria. En nyhet som egentligen är tre sorter: Sötlakrits, Havssalt respektive Chili. En trio mjuka premiumprodukter där lakritsens rot har hämtats från Kalabrien i Italiens tå, där den bästa lakritsen anses komma från och där den även har skyddad ursprungsmärkning. Lakritsen härifrån utmärker sig för att vara sötare än den som växer (vilt) i Främre Orienten. Av ett kilo rötter utvinns 22 g rålakrits.

Med lakritsvurmen och alltfler produkter till att antingen äta som godis eller att använda som smaksättare i mat följer även frågan om vad att dricka till. Inför lanseringen av sina nya påsar ”vuxenlakrits” bjöd tillverkaren Malaco (Malmö Lakrits Compani) till en liten provsmakning på Pontus i kombination med vin. Sommeliern David Wenell hade valt ut tre viner: till Sötlakritsen en fyllig amerikanare [Syrah (53%), Mourvèdre (39%), Grenache (8%)], till Havssalten en lättare Pinot Noir från Chile och till den Chilikryddade, en fruktig och riktigt bra, tysk Riesling.

Att förhöja lakritsens smak utan att samtidigt ha ihjäl vinet är det eftersträvansvärda. Det visade sig att mina smaklökar inte var vidare överens med Davids förvalda kombinationer. De bägge rödvinernas matchning var mindre lyckade, däremot visade sig Rieslingens friska syra vara en fullträff. Den framhävde de (rätt så subtilt kryddade) olika lakritsbitarnas respektive karaktärer; pepprigheten i Chilin samt, allra bäst, tillsammans med Havssalt, som verkligen lyfte med vinet. Rekommenderas! Sötlakritsen samspelade tyvärr inte med något av vinerna till hands. Kanske en Nebiolo eller en Tempranillo/Rioja är en bättre kombo? Får väl ha med mig lakritspåsar på kommande vinprovningar!