Ölet är rökt

Den stora smakresan kallas Spendrups bryggmästare Richard Bengtssons årliga inspirationsexpedition efter doft- och smakkombinationer att göra nya öl av. Sommaren ifjol gick färden längs Göta Kanal och den resulterade bland annat i Mariestads Ekfatslagrad Imperial. Denna sommar mönstrade Bengtsson på det praktfulla segelskeppet Ostindiefararen Götheborg och seglade längs västkusten. Den kommersiella behållningen av denna seglats blev en…

rököl: Mariestads Rökig Kustlager! En udda öltyp som stammar från Bamberg, Bayern. Dess särprägel kommer sig av att man där bryggde öl med malt som torkats i rökgaserna från trä. Richard Bengtsson fick inspirationen till sin – rätt otippade får man väl säga – nyhet av den rökiga tjärdoften på Götheborg, som är helt byggd i trä. Skeppet är nämligen täckt av tjära för att skydda trä och tågvirke från det saltstänkta havet och den starka solen.

Lanseringen av denna Mariestads-nyhet var förlagd till Bobergs Matsal högst upp i varuhuset NK, Björn Frantzéns senaste – och redan hyllade – krogsatsning. Stjärnkrögaren är Richard Bengtssons samarbetspartner i Den stora smakresan. Vanligtvis brukar drycken anpassas till maten, fast denna premiär till ära hade naturligtvis dryckerna företräde. Frantzén tog fasta på de nya smakerna och utformade kvällens meny efter ölen – ett halvdussin av Mariestads brygder.

Rököl är, i ärlighetens namn, inte riktigt min grej. Visst kan den dock samsas med fetare, smakrik mat, som charkuterier och rätter ur det sydtyska/centraleuropeiska köket. Eller varför inte korka upp en flaska till det småvarma på julbordet? Jämfört med en äkttysk Rauchbier, som kan ha en nog så markant karaktär av rökighet, är Mariestads Rökig Kustlager ”snällare”, mjukare och med en mer avvägt rökig ton. Receptet är 70% rökmalt (på bok), 20% mörk karamellmalt och 10% pilsnermalt. Humlen är tysk Magnum och alkoholhalten 6%.

Totalt 1 500 välskapta flaskor à 75 cl produceras av Rökig Kustlager, den tredje utgåvan i Mariestads Bryggeris serie av limiterade ölsorter. Ingalunda ett lågprisöl – en flaska kostar 169 kr, fast då har den också buteljerats, etiketterats och signerats för hand samt kommer förpackad i en trälåda.

Försäljningsstart på Systemet är 1 dec. (best.sort., nr 89481).

”Stop whining and find something to do!” – dags att ta farväl från Downton Abbey

Vad är det hemliga syftet med änkegrevinnans plötsliga resa? Hur går det för Mrs. Patmore med hennes nystartade B&B? Kommer den obevekliga Lady Mary att ge kärleken en chans igen? Blir Thomas Barrow gudfader till Anna och John Bates barn?

Det var den sortens frågor som Samantha Bond (= Lady Rosamund) och Allen Leech (= Tom Branson) inte fick svara på när de mötte en mindre skara inbjudna journalister under en tjusig ”Afternoon Tea” på ett exklusivt hotell (vars namn inte får nämnas i detta sammanhang) i Lärkstan. Deras ”överrock” satt bland oss och bevakade produktionsbolagets intressen. Violet Crawley, fenomenalt spelad av Maggie Smith och känd för sina vassa riposter, skulle nog ha kommenterat detta med en av sina syrligaste repliker: ”Principles are like prayers: Noble of course, but awkward at a party.”

Downton Abbey, den mest framgångsrika tv-serien någonsin, såld till över 100 länder, går mot sitt slut. Inte säsongavslutning, utan ett mer definitivt avsked. Ryktena om en långfilm har dock redan börjat cirkulära. För de trogna entusiasterna återstår endast ett avsnitt samt en julspecial som sänds på annandagen. De två besökande skådespelarna fick dock avslöja att upplösningen i alla avseenden blir ett slut på en epok. Inspelningen gjordes på det förnäma London-hotellet The Ritz. Vid sidan av de välkända, älskade karaktärerna får vi även se produktionsteamet agera som statister vid den sista måltiden. Under de sex åren som gått sedan seriens start har alla medverkande hunnit bli som en stor familj ­ – just detta betonar Allen Leech och Samantha Bond gång på gång.

Att starka vänskapsband finns där står det också klart under den underhållande frågestunden. Med charm och espri berättar de om sina rollfigurer och berömmer den brittiska dramaseriens skapare Julian Fellowes bland annat för dennes förmåga att utveckla karaktärerna allteftersom han lär känna skådespelarna. Samantha Bond gjuter liv i den till synes torra, men samtidigt för sin tid moderna och själva verket kärleksfulla fastern. Allen Leech har blivit publikens ögon. Som irländaren Tom Branson gör han en formidabel klassresa och från en socialistisk chaufför klättrar han upp till att bli earlen av Granthams svärson. Branson är också den ende som obehindrat rör sig mellan tjänstefolket och herrskapet.

Under senaste säsongerna har tittarsiffrorna förvisso dalat något, men Downton Abbey har likafullt rönt en sagolik framgång. Inte utan anledning! “What is a weekend?”, förvånas änkegrevinnan av Grantham i ett tidigt avsnitt. Nu måste vi dessvärre ta reda på ”What is a weekend without a new episod of Downton Abbey”?

Som tröst mot eventuell abstinens finns ändå alla sex säsongerna tillplattade. Den sista släpps på dvd 7 december.

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Have a look på ett tidigare Stockholms-besök från Downton Abbey!

Boksläpp med ostron och vin

Bokrelease på Stockholms Matmarknad i Sturegallerian. Friskt, ungt vitt vin från Spanien, Albariño de Fefiñanes 2014, i glasen och ostron med pålägg på faten. En variant med gurka, äpple, pepparrot och citron och den andra av japansk fason med ponzu-sås, sesamolja och laxrom.

Ostronrecepten är hämtade ur stjärnkocken Tommy Myllymäkis nya kokbok Fisk & skaldjur. Tillsammans med vinskribenten Alf Tumbles Vin med adress var den anledningen till eftermiddagens smakliga och trivsamma tillställning – firande dessa två boknyheter.

Intressant läsning/bläddring väntar…

Ännu är det långt till jul…

… julölen till trots! Denna skymningsvy mötte mig efter julölsprovningen på Spendrups i Vårby.

Juldricka II

Spendrups julölspresentation på hösten brukar locka många representanter för media. En trivsam tillställning som inte enbart innebär provsmakning av de nya ölen utan även bjuder matiga och underhållande inslag. I år ägde lanseringen rum på hemmaplan i Vårby, numera enbart koncernens experimentbryggeri (och huvudkontor).

Eftermiddagens värdar var Spendrups två bryggmästare, Richard Bengtsson och Johan Spendrup (Wisby/Gotlands Bryggeri) samt den senares farbror, Ulf Spendrup, företagets vice VD, som hade många anekdoter att berätta om familjeföretagets mer än hundraåriga historia.

Väl till bords – i bryggeriets för dagen julpyntade garage! – fick vi prova de nya julölen tillsammans med matchande munsbitar framtagna av Stefan Eriksson, Årets kock 2005.

Inte bara på öl och mat utan det bjöds även underhållning, som sagt. Stämsång (utan kesoburkar) av vokalensemblen Erato, Amanda Wikström, Ebba Lovisa Andersson och Petra Brohäll samt stå-upp-muntrationer av komikern Jonas Glans.

Juldricka I

Julen står, om inte för dörren, så åtminstone i farstun. Advent stundar och med den, festdryckerna till vinterns förestående högtider – ett återspeglande av vår nordiska dryckeskultur. Utbudet av glöggar, snapsar och öl växer för varje år och de återkommande favoriterna utmanas av uppstickare. Dessa säsongliga produkter bringar nya alternativa, mer eller mindre påhittiga/tokiga kryddningar och smaksättningar.

Nyligen var jag bjuden att prova på några av de nya lanseringarna: Spendrups julöl – som jag delar i nästa inlägg samt en trio akvaviter jämte en glöggduo som det handlar om här.

Skånska Snälleröds presenterade två vita glöggnyheter: en Vitvinsglögg och en Starkvinsglögg (12,5% resp. 15%). Samma kryddning av bland annat citrus, ingefära och kardemumma i bägge, fast mer av vin, honung och socker i den starkare. Båda kan förstås drickas på traditionellt uppvärmt vis med russin och mandel, men en alls inte dum variant är att avnjuta dem kalla, ”on the rocks”, med ett citron- eller apelsinskal. Snälleröd Vitvinsglögg 75 kr (90574) / Starkvinsglögg 85 kr (90595)

Snälleröds glöggar är ekologiska vilket också gäller för samma producents nya brännvin, Brännmästarens Julakvavit. Den bär smak av sina tre månader på nya franska ekfat och är en riktigt mjuk snaps med komplexitet, en behaglig sherrysötma och bra längd. Frågan är om den ändå inte gör sig allra bäst till gottebordet eller som avec! (40%, 199 kr/50 cl, 10696)

Norska Lysholm Linie Christmas Edition är en given akvavit på mitt dryckesbord i juletid, år efter år. Långlagringen på Olorosofat ger tydliga fattoner till den kummin/anis/citrus-kryddiga, örtiga spriten som mynnar ut i en elegant finish. Avnjutes med fördel rumstempererad, varför inte med en skiva gås- eller anklever! (41,5%, 219 kr/50 cl, 10363)

Till skillnad från norska akvaviter ligger de danska inte till sig på fat och är till följd därav burdusare till sin karaktär. Ett typiskt exempel på detta är Aalborg Jule Akvavit 2015, som för året fått ny utformning av konstnären Peter Max Jacobsen. Det riviga, kummindominanta innehållet är dock alltid densamma i denna danskarnas egen julefavorit. (47%, 299 kr/70 cl, 10201 BS)

Att akvaviter inte bara kan snapsas eller sippas utan även utgör en utmärkt grund för drinkar visade Charlotta Berggren, bartender på Svartengrens och vinnare i Linie Award 2015, genom att skaka fram denna cocktailtrio…

LINIE IN SIGHT
5 cl Lysholm Linie Aquavit, 1 cl punsch,
 3 cl morotsjuice, 
3 cl citron, 
15 ml socker

SAFFRANSFLIP
5 cl Snälleröds Brännmästarens Akvavit, 3 cl grädde,
 1 ägg, 
2 cl saffranssocker

ÄPPLE
Muddla ett halvt äpple,
 4 cl Aalborg Jubilæums Akvavit,
 2 cl sockerlag,
 3 cl citron. 
Toppas med champagne, om så önskas

Tilltuggen till denna förjuliga provning var anrättade av Jacob Holmström, Gastrologik.

Bakad kungsflundra med krondill, kräftsås, stekt svamp och spritärtor / Sashimi gjord på svensk vildlax från Junkön med sojaemulsion, ingefära och örter / Plommonkaka (sockerkaka med rostad mandelmassa, vaniljkräm och syltade plommon)

Ovanstående juldrycker börjar säljas 2 nov.

Gallerirunda november

Höstens tredje gallerirond rör sig mellan gallerikvarteren vid Freds- och Hudiksvallsgatorna samt leder till en avstickare till Östermalm. Måleri i stort och än större format, högglansig jämte anlupen fotografi, ett bord full av keramik samt ett kapat träd finns till beskådan (och till salu!).

Anna Bjerger utgår i sitt måleri från fotografiska förlagor samt bilder från gamla broschyrer och magasin som hon gestaltar i olja på aluminium. Hennes verk skiftar i format och antyder berättelser utan början eller slut.

Fina målningar i en personlig och övertygande stil som engagerar. Anna Bjergers första separatutställning på Galleri Magnus Karlsson heter Divining.

…

När man stiger in genom dörren på Galleri Olsson möter man sin egen spegelbild på en jättelik kub mitt i rummet. Dess andra sidor utgörs av tre abstrakta målningar. Fönstren har täckts med en gul plastfilm och väggarna gapar tomma. Sigrid Sandström heter konstnären. Hennes omfångsrika målningar och speglar visas för övrigt inte bara hos Olsson på Fredsgatan utan även hos Cecilia Hillström på Hälsingegatan.

Hos Hillström hänger Sandströms verk sida vid sida och suddar ut gränserna mellan konsten, rummet och betraktaren, är det i alla fall tänkt det som, enligt pressmeddelandet. Speglarna begriper jag inte vitsen med; målningarna är sig själva nock.

Between Us kallas denna galleridiptyk med Sigrid Sandström, som är snyggast genomförd hos Olsson.

…

Hos Andréhn-Schiptjenko finns inga speglar utan ett helt träd uppåt väggarna! Närmare bestämt en skivad ceder i ordnad, kronologisk rad som anspelar på en tidsresa.

Fransmannen Xavier Veilhan har gjort sig ett stort namn för sina installationer, gärna i modell större. Förutom den sågade trädstammen visas också ett par av Veilhans signaturverk: snyggt formgivna mobiler.

Ceder heter Xavier Veilhans minst sagt ovanliga och inte helt lättolkade utställning. Den lockar emellertid besökarnas näsor lika mycket som blicken.

…

Mer av både det dekorativa och det grumligt gestaltade finner man hos Galleri Andersson/Sandström där Maria Friberg visar sina fotografier på temat konsumtionssamhället och exploateringen av jordens resurser, Piles of Dreams.

Fribergs glansiga, snyggt iscensatta bilder kunde vara hämtade ur ett glossigt magasin. Den påstådda kritiken mot resursslöseriet bleknar, för att inte säga försvinner i den konsumtionspåhejande reklamestetiken.

…

Det glättiga är helt frånvarande på Gallerie Nordenhake där Ann Edholm ställer ut. Geometriska, monumentala bilder där lager på lager av olja och bivax ger många schatteringar av svart i Kazimir Malevitjs suprematistiska anda. En svärta/smärta som bryts mot det blodröda, med vässade spetsar.

Den sjungande skogen kallas Edholms utställning som hämtar sin titel från nazisterna koncentrationsläger Buchenwald, där skogen fått sitt öknamn från fångarnas skrik när de hängdes upp i armarna och piskades.

…

Mjukare former fyller Galleri Christian Larsen – här visas Mårten Medbos skulpturer i stengods. Det handlar om konst/hantverk med påtaglig taktil kvalitet…

Druvklasar, varbölder eller utomjordingar som väntar på att kläckas? Medbos keramik väcker känslor som pendlar mellan det behagliga och det motbjudande. Gränsen är som bekant hårfin.

Vid sidan av det organiska exponeras även några bergartsliknande objekt, som även de är i keramik. (t.o.m. 12 dec)

…

Jorma Puranen är en av Finlands mest kända konstfotografer. I hans arbetsmetoder ingår komplex bearbetning som resulterar i konceptuella bilder. Dubbelexponeringar, speglingar och imperfektioner… I sin nya bildserie, Surfaces and Scenes Beyond, har Puranen inspirerats av nordiska teman, natur och landskap; han har utgått från historiska oljemålningar och reproducerat motiven med ett raster av rispapper och genom att använda gamla glasnegativ.

Jorma Puranens fascinerande fotografi finns att studera på Galleri Flach.…

…

Sista galleribesöket blir på Agardh & Tornvall, Sibyllegatan, där den danske konstnären Anders Moseholms expressivt sammansatta, stora målningar finns att titta närmare på.

Moseholms verk kretsar kring urbana motiv, arkitektur och tjusiga, gammaldags interiörer i ett slags distorderad 3D-realism med en vacklande perspektiv och skevande kolorit. Stämningen här påminner något om Roj Fribergs dunkla skapelser. Where is my mind heter denna spännande utställning. (t.o.m. 14 nov)

Om inte annat anges så pågår utställningarna t.o.m. 19 dec.

Restauranggalan 2015

Första måndagen i november är en speciell måndag. Då sätter sig nämligen landets hela restaurangtoppskikt till rätta på Cirkus parkett i Stockholm för att delta vid ett av årets största branschevenemang: Restauranggalan.

Under en tretimmars middagssittning utses 15 vinnare i olika kategorier och aspekter av restauration, från Årets Klassiker (Kometen i Göteborg) resp. Framtidslöfte (Fabian Kalf Hansen) till Årets Krog (Bloom in the park, Malmö) resp. Krögare (28+, Gbg)… En ny kategori är Årets Kulturrestaurang, som vanns av Lanthandelns Espresso (som driver serveringarna på bland annat Millesgården, Bonniers Konsthall och Konstakademien).

Två av galans vinnare fick även privilegiet att bana sig fram till scenen inte bara en gång utan två: Fotografiskas restaurang, som juryn utsåg till både Årets Hälsokoncept och Årets Smaksättare, medan Gamla Stan-krögaren Daniel Crespi (Leijontornet, Djuret, Pubologi, Omakase Köttslöjd, Tweed…) hyllades som Årets Innovatör & dito Sommelier.

Varje pristagare serverades en drink på scen av bartendern Dosa Ivanov, tvåfaldig svensk mästare och vinnare i World Cocktail Championships 2015.

Aftonens meny var signerad Svenska Kocklandslaget. Den inleddes med ”korv med bröd”: fläskkorv smaksatt med citron och svartpeppar som serverades med räksallad på skånsk jätteräka, pepparrotsmajonnäs, ärtkräm, kålrot, senapskräm och surkål. Drycken som ackompanjerade var Jacobsen Extra Pilsner.

Andra serveringen var en lättrökt röding och rostad blomkål, höstens syrade rotfrukter samt smörsås med forellrom och gräslök. Till detta Bellingham The Old Orchards Chenin Blanc 2014.

Jodå, maten smakade faktiskt bättre än hur den ter sig i detta osmickrande fotoljus

Till dessert bjöds det mjölkchokladbavaroise med Zacapa-rom och Madeleine, med smaker av gräddfil, kola, havtorn och hasselnöt. I glaset: Guinness West Indies Porter.

Årets konferencier, Jens Dolk, gjorde ett bra jobb på scen; underhållande och rapp, även om pristagarnas respons stökades väl raskt undan. Noterbart var att några av de vinnande traktörerna (Lanthandelns Espresso, Fotografiska) inte fanns på plats utan att priserna togs emot av (några anonyma ur) personalen. Kanske var de för upptagna, för det kan väl inte vara så att de inte bryr sig om denna hedersbetygelse?

För den musikaliska inramningen svarade saxofonisten Michael Feiner, slagverkaren David Eldh samt Matt Joko, dj.

Eljest var Restauranggalan 2015 en rejäl förbättring mot föregående års galor. Godare mat, roligare och raskare presentation samt som extra bonus denna berusande, bubblande bravad till byggnadsverk…

650 glas fördelade på 12 våningar och en totalvikt om 98 kg. En och en halv timme tog glastornet att bygga upp och sedan ytterligare två timmar för att fylla coupeglasen till brädden med innehållet ur 113 buteljer, det vill säga allt som allt 85 liter champagne (Champagne Pannier Brut Tradition).

Arkitekterna bakom och hands-on-byggarna/hällarna av denna berusande pyramid är krögaren Erik Videgård och sommelieren Björnstierne Antonsson som därmed slog sitt egna tidigare (inofficiella) svenska rekord i champagnetorn 🙌  Ännu en bild!

Riv pyramiden! Att jämna den med marken gick avsevärt snabbare än att uppföra den!

Restauranggalan arrangeras, för åttonde året i rad, av tidningen RS. (Restauranger & Storkök) i samarbete med Svenska Kockars Förening, Chaîne de Rôtisseurs, Sommelierföreningen, Sveriges Bartenders Gille, Sveriges Bästa Bord, Grythytte Akademi och Restaurangakademien.

Alla vinnare på samma bild!

Själv var jag för övrigt inte enkom där som glad galagäst utan även på uppdrag av arrangerande RS. för att bevaka tävlingen Årets Servitör som föregick.

Årets servitör, Jeanette Linder (Råkultur), hyllades än en gång på själva Restauranggalan

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Så här var Restauranggalan 2013.

Toscanskt gästspel på Taverna Brillo

Toscana är för mången Italienresenär själva sinnebilden för landet; ett romantiskt vykortslandskap med idylliska kullar, pittoreska bergsstäder och ett lapptäcke av olivlundar och vinodlingar. I Toscanas hjärta ligger Chianti-regionen, känd för sina röda viner, där druvan Sangiovese dominerar. Dessa viner utmärker sig med en kryddig fruktighet och hög syra, något som lämpar sig väl till regionens gastronomi.

Om vinerna från Chianti är omtyckta och populära, så är maten emellertid inte lika välbekant eller spridd över världen. Vad äter man egentligen i Toscanas mitt? Denna fråga ämnar Taverna Brillo besvara under de närmaste dagarna, då man bjuder på ett kort gästspel med kocken Sauro Gori som driver restaurangen Villa San Michele i Greve in Chianti, huvudorten i vindistriktet, halvvägs emellan Florens/Firenze och Siena.

På Tavernans tillfälliga meny står rustik, regionstypisk husmanskost och toscanska specialiteter. Eftersom Chianti ligger långt in i landet är mycket av köket växt- och djurbaserad medan mindre hämtas ur havet. Bland förrätterna, som serveras på Brillo, hittar man Papa col pomodoro, en mild tomatsoppa/gryta där (gårdagens) bröd sugit upp vätskann eller Bruschetta con fegato di pollo, grillat bröd med hackad kycklinglever. Bland pastarätterna finns kaninvarianten Linguini al ragù di coniglio.

Den grillade klassikern, t-bensteken Bistecca Fiorentina, serveras uppskuren på en bädd av spenat och med citron som enda sällskap. Köttets ursprung är den toscanska, vita korasen Chianina – 100 kg har specialimporterats enkom för detta gästspel.

Tiramisù är ju en italiensk dessertklassiker, kaffe och efterrätt i harmonisk förening. Tiramisùn som Signore Gori har komponerat innehåller dock ingen espresso utan i stället jordgubbar bland mascarponen och savoiardikexen. Spetsat med Vin Santo. Annorlunda och dolce!

Fyra Chiantiviner (på glas) att matcha maten med finns också. Samt focaccia!

Ovanstående avsmakningsmeny kostar 750 kr (fyra rätter – bruschettan ingår ej).

Kocken Sauro Gori vid bordet tillsammans med sin hustru, Sandra Maffeis, hjälpkockan Elena Veltro och gode vän, Claudio Carboni

Sauro Goris toscanska gästspel på Taverna Brillo 10-12 nov.

Här kommer natten…

… kall och underbart lång, här kommer mörkret …
När alla sover djupt av dagens förvärv, då kommer natten…
(Pugh Rogefeldt)