Nytt takhak med utsikt

Exopark heter den, den nya takterrassbaren på Sveavägen 44. 27 meter upp i det nyrenoverade gamla Skandia-/Thulehuset finns nu en cocktailbar/café/deli omgiven av en skulpturpark. Jämte ett unikt panorama över takåsarna över och bortom Stockholms centrala delar.

Det är (det konstanknutna) vodkamärket Absolut som i samarbete med Urban Deli öppnat en “Art Bar” på ett tak mitt i stan. Denna består dels av en installation i två delar av konstnären Thomas Hämén: ett rörformat “ljudbaserat konstbevattningssystem” som vindlar längs hela taket och en bardisk som har utformats med handskboxar. Härtill finns en skulpturpark curerad av Galleri Andersson/Sandström, med verk av konstnärerna Tony Cragg, Astrid Sylvan, Roland Persson, Cari Kavén, Wilhem Mundt och Mikael Richter. Den sistnämndes underfundiga vägmärkesslogans var de som fångade premiärbesökarnas mesta uppmärksamhet. Och munterhet. (All utställd konst är till salu).

The Art of the Bar is… Absolut!

Igår bjöds det till taklagsfest eller, mer korrekt, invigning och den staketomgärdade och sedumbevuxna terrassen var full av folk. Som fick vänta trekvart för att lösa in drinkbiljetten och sedan tog tilltugget, en chark/ost-bricka, slut… Alla njöt vi dock av den anslående utsikten och den sköna kvällssolen. Åtminstone till regnet kom… Fast den spektakulära regnbågen som följde utgjorde en god kompensation för vätan.

Utsikten! Värd ett eller fler (åter)besök.

Exopark/Absolut Art Bar håller öppet alla – regnfria! – dagar kl. 12-22, till september.

Roligt på allvar i konst från Yogyakarta

Sista veckan för en av vårens mest överraskande och roligaste utställningar: den indonesiske konstnären Heri Donos interaktiva installation Animachines på Färgfabriken. Knäppa och lekfulla skulpturer i korsbefruktning med maskiner och djur. Inget är stilla. Figurerna blinkar och rör sig när man trycker knapparna vid varje mekaniskt verk. Det låter också. Mycket! Allt är ljudsatt, utom det finurliga skuggspelet, wayang, i den stora salens fond. En galen, gränslös och fantasifull rijsttafel av olika uttryck och assemblage och där symboliken inte alltid är given för en fåkunnig om konstnärens och hans konsts politiska och kulturella sammanhang. På ytan ser allting ut som en lekfull kavalkad. I djupet döljer sig emellertid allvarliga undertoner med kritik av sociala orättvisor och det politiska kaoset som stundom präglar Indonesiens verklighet.

Utan att med västerländska glasögon kunna avläsa alla nyanser i Heri Donos imaginära värld kan man ändå inte motstå dess fascinerande kraft och förmågan att förnöja. Hans bildspråk tilltalar såväl vuxna som barn. Och inte minst de tekniknördar som försöker lista ut hur de underfundiga maskinerna får liv och kraft.

En annan roande sida av Heri Donos verk är dess mångtydiga titlar som ger tolkningar en humoristisk ram: Hopingtohearfromyousoon, Fermentation of Brain, Hjärnan på jäsning. De tre donosaurierna, Oxymoronia, självmotsägelse…

Utställningens titel, Animachines, är en sammansmältning av orden maskin och animism, som betyder en tro på att allting är besjälat. Detta är också ett vanligt betraktelsesätt i Heri Donos Indonesien. Hans konstverk tittar följaktligen lika mycket på publiken som vi på dem.

Bra där Färgfabriken (och Indonesiens ambassad) – mycket lyckat! Kort datum alltså, så missa inte denna unika ”happening” som utgör ett befriande annorlunda inslag på den svenska konstscenen.

Heri Dono – Animachines på Färgfabriken t.o.m. 28 juni

En fotograf med stil och hans porträtt med klass

Osminkade porträtt på den (bioaktuella) Ingrid Bergman, poserande Greta Garbo, en avväpnande Marilyn Monroe, en karismatisk Maria Callas, den stilfulla Audrey Hepburn uppklädd till tänderna… Bilder på den brittiska aristokratin och kungligheter, som kröningsporträttet på Elizabeth II och andra berömdheter av alla dess slag: filmstjärnor och estradörer, konstnärer, författare och filosofer, poeter och politiker, modespersonligheter, såväl skapare- som bärare, förmögna trendsättare… Grace Kelly, Jean-Paul Sartre, Truman Capote, Twiggy, Cary Grant, Jacqueline Kennedy Onassis née Bouvier tillsammans med sin enligt fotografen själv ”oändligt vackrare syster” Lee, Hertigparet av Windsor, David Hockney, Elsa Schiaparelli, Julie Andrews, T.S. Eliot, Picasso, Coco Chanel, Winston Churchill, The Rolling Stones, Barbara Hutton… För att nämna bara några av de kändisporträtt som pryder Sven-Harrys konstmuseums väggar i sommar.

Ett handplockat urval med fotografier på såväl bekanta som – kanske idag? – mindre kända celebriteter. Samlingen påminner i själva verket om ett halvt århundrade av ”Who’s Who bland the Rich and Famous”. Alla är de fångade av engelsmannen Cecil Beatons kamera. Sir Cecil (1904-1980), verksam från slutet på 1920-talet fram till 1970-talet var en av sin tids mest anlitade och stilbildande porträttörer. Hans namn kan räknas till samma skara mästerfotografer som Irving Penn, Richard Avedon och Yousuf Karsh. Beaton fotograferade alla som var av betydelse i kultur- och nöjesvärlden och blev bland annat berömd för sina uppdrag för Vogue och Vanity Fair.

Ett utmärkande drag i Beatons arbetssätt var att han kunde gå hur långt som helst för att fånga en viss look. Hans modeller fick ligga ner, klättra i träd eller hänga i en stege för att han skulle kunna ta sina nyskapande fotografier. Tidigt i sin karriär använde han sig av fotomontage för att förmedla många olika uttryck på samma bildyta. Han hade en ovärderlig förmåga att locka fram hos varje person just de unika egenskaper som förvandlade hans modeller till stilikoner. Hans kamera såg betydligt mycket mer än det mänskliga ögat och kunde ge skönheten ett evigt liv. Många av hans porträtt är idealiserande. De krävde ibland en konstfull retuschering av modellens ansikte. Det grannlaga arbetet utfördes av en utbildad retuschör som visste hur man skulle betona ögon och läppar, släta ut rynkor och mjuka upp formerna enligt fotografens noggranna instruktioner.

Beaton arbetade också med scen- och kostymdesign, på Broadway och i film. Han erhöll bland annat två Oscars för filmmusikalerna Gigi och My Fair Lady.

Utställningen är producerad i samarbete med Sotheby´s, som sedan 1977 har förvaltat Beatons privata arkiv, The Cecil Beaton Studio Archive om 100 000 negativ, 9 000 original och 42 anteckningsböcker. Ett 70-tal av dessa bilder – de flesta original och några nya kopior – är Sven-Harrys urval. Varje bild beledsagas med en liten informativ presentation. Utmärkt! Berömmelserna vi möter får därmed ett sammanhang.

Det är en njutning att följa Cecil Beatons blick och inte minst få ta del av den veritabla modeexposé som hans kamera skapar. Utställningen fyller alla krav på det utlovade huvudtemat – societetsporträtt. Mersmak uppkommer dock i form av ett önskemål: det skulle vara spännande att få se Beatons berömda dokumentära fotografier som han på uppdrag av det brittiska informationsministeriet tog under andra världskriget. Tips för en uppföljare!

Cecil Beaton – Mästerfotografen på Sven-Harrys konstmuseum t.o.m. 30 aug.

Klicka på bilderna – en del innehåller textuell mervärdesinfo!

Klassiska dillsnapsar i samtiden

Akvaviten, det dill- och kumminkryddade brännvinet, vår dryckeskulturs klassiska signum. En omistlighet tätt förbunden med den skandinaviska gastronomin. Lika självskriven på julbordet som till påskmaten och kräftskivan. För att inte tala om till den förestående midsommarhelgens traditionsburna meny.

En liten försmak av denna bjöds det på i samband med lanseringen av tvenne nya akvaviter tillika varumärkesnyheter från Den ny Spritfabrik i Danmark: D Argentum och D Aurum (båda 40%). Världens första patenterade akvaviter, sägs de dessutom vara, och är resultatet av ett flerårigt forskningsprojekt, där man utvecklat en ny metod för maceration och destillering.

Den gemensamma nämnaren för dessa snapsnyheter är dillen, som bägge har som primärkrydda (ett hekto ekologisk krondill för en liter färdig akvavit). Den klara, vita D Argentum (silver på latin) är till sin karaktär oblygt dillig, ren och mild och gör sig utmärkt till sillar och laxen (samt i höst, till kräftorna, förstås). Den gyllene D Aurum (guld på latin) är samma destillat i grunden som har tillbringat sju månader på ekfat, vilket resulterat i mindre dillprägel och mer av typisk fatlagringskaraktär, som vaniljsötma. En smakrik akvavit som bör stå sig gott med bordets rökta och grillade rätter, men som ändå kanske bäst kommer till sin rätt som digéstif.

Lanseringslunchen med (pre)midsommartema ägde rum på Pontus!, som även komponerat den tänkt matchande menyn.

Förrättskombon var inte lyckad – dill i kubik! Alldeles för mycket och som helt förtog soppans övriga smaker. Silltallriken var bättre, god också med båda akvaviterna. Det dukade bordets dekorativa papperskreationer bar Bea Szenfelds kännetecken.

Mer av det estetiska: Snyggt formtänk också, såväl flaskorna som de underfundiga och även typografiskt ystra etiketterna.

Både D Argentum & D Aurum kostar 269 kr för 50 cl (i beställningssortimentet).

Guide till bästa fikat

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Senaste nytt från kaffe- och bakverksfronten: den är full av liv och framåtanda! Kaffet rinner inte bara ned i koppen utan även in i degen. Kaffebarer i framkant tar tillvara chaffet – de papperstunna innerskal som kaffebönorna släpper vid rostningen – som en ingrediens i olika bakverk. Det – trendiga! – bryggkaffet används även till att skålla rågen vid baket. Kaffet följer öl- och vinutvecklingen och blir alltmer lokalt: mikrorostat samt med större fokus på kaffebärens ursprung och säsong. Åtminstone bland de nördigaste hipsterbaristorna på de coolaste kaffebarerna. Att matcha kakorna, brödet och pålägget med kaffets smakprofil av sötma, syrlighet och beska ligger också i tiden. Kaffeläsk och kaffe i drinkar. Men det serveras inte bara kaffe, utan även te, som det trendiga, jästa, syrliga kombucha, med publikfriande fruktsmaker. Caféerna har också tagit upp kampen med hälso- och juicebarerna och serverar färskpressade juicer och smoothies samt hippa, alternativa läskmärken, i små flaskor.

Konditorierna har fått en nytändning och allt fler går utanför ramarna för det ”klassiska” hantverket för att skapa nya intressanta bakverk. Inspirationen hämtas med fördel från det franska patisseriet, med kändisarna pain-au-chocolat, croissant och brioche, doldisarna kouign-amann och financier samt framför allt: éclairerna, som tar sig olika form och fyllningar. Fler bagerier borgar också för bättre bröd, såväl söte~ som mat~.

Fikandet är ju något av den svenskaste av företeelser och det är ju i det närmaste självklart att vi därför behöver en guide till de bästa fiken. White Guide Café har tagit på sig den uppgiften och igår presenterades årets utgåva, den tredje i ordningen, i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen. Av närmare 400 testade caféer över hela Sverige rankas 317 i den vita guiden, varav 71 i Stockholm. De allra främsta inom de åtta olika kategorierna belönades också vid prisutdelningen, under konferencieren Johanna Westmans ledning.

Årets bästa café enligt White Guide Café finns i Göteborg: da Matteo på Magasinsgatan. Årets Kaffebar heter för andra året i rad Drop Coffee – en kaffepionjär på Söder. Det främsta konditoriet är Östermalmsinstitutionen: Tössebageriet. Det mest hållbara caféet är Strandnära Ekocafé i Mörbylånga på Öland. Årets Stjärnskott heter Uggla kaffebar & café i Malmö. Även Årets Värt en Resa finns i Skåne – Bäckdalens Café Orangeriet, väster om Båstad. Årets Fikaställe ligger i Mariefred: Annas Hembageri. Det nya priset Årets Bageri går till Mathias Dahlgrens och Martin Bergs Green Rabbit Rågbrödsbageriet, Tegnérg.

Fast, som någon påpekade, glöm inte att ”det bästa kaffet är det som serveras med ett leende”.

Kör från Stockholms Musikgymnasium sjöng in tillställningen och på, nåja, ”galan” fanns såväl kaffe som diverse bakverk att smaka på…

Handgranater, knogjärn, seriemördad Barbie… Allt i socker och ätligt. Göteborgskonditorn Jimmy Wigh och hans gangsta-crew på pop up:en Pasteleria 413 bakar ihop hip-hop med sockerkonst!

Mr White Guide himself, Mikael Mölstad, håller ett vakande öga över sitt evenemang

White Guide Café kostar 149 kr.

Klicka på bilderna – de innehåller textuell mervärdesinfo!

Rapporten från årets ”stora” White Guide Gala här!

Negroni Week

Lika delar gin, Campari, vermouth rosso och is rörs om tills blandningen är riktigt kall. Silas och serveras på färsk is i ett old fashioned-glas, garnerad med en tunn skiva apelsin(zest). Negroni, en klassisk aperitivo – aromatisk av ginen, med distinkt bitterhet lindrad av vermouthens sötma. Snygg, enkel (att blanda), inte svår att dricka (om än kanske med viss tillvänjning) samt en utmärkt aptitretare.

Enligt den mest spridda legenden föddes Negronin 1919 i Firenze/Florens av greve Camillo Negroni, som hade smak för den då trendiga drinken Americano (Campari, söt vermouth, sodavatten och citronskiva). Denna gång serverades dock Americanon för blaskig och adelsmannen anmodade därför bartendern att spetsa den med gin och skippa sodan samt byta ut citronskivan mot en apelsindito. Voilà! En ny drinkklassiker var född!

Idag inleds årets Negroni Week. Under den närmaste veckan kommer barer runt om i världen att blanda sina favoritvarianter av Negroni och donera en del av intäkterna från varje såld drink till en välgörenhetsorganisation som de själva väljer. Bakom Negroni Week, som lanserades 2013, står Campari och den amerikanska cocktailtidskriften Imbibe Magazine.

I Sverige deltar 30 barer, varav åtta i Stockholm. Hälften av dem presenterade sina versioner av den klassiska cocktailen vid en liten Negroni Week-kick-off: Svartengrens, Mr French, Tjoget och Musikaliska…

Svartengrens bartender Madeleine Rapp har i sin brutalt rökiga Negroni-variant bytt ut ginen mot mezcal.
3 cl av vardera Campari, Del Maguey Vida Mezcal, söt vermouth. Float med Smith & Cross (jamaicansk) rom

Vilma Pettersson och Ludvig Grenmo från Tjoget skapade en twist på Negronin med tillägget Milanese, med smak av saffran, liksom risotton från samma stad.
2 cl gin, 1 cl Campari, 2 cl söt vermouth, 2 stänk kamomill- och saffranstinktur

I Oscar Högbergs (t.h.) och Didrik Willes från Mr. Frenchs lite parfymerade Negroni-tolkning har ginen bytts ut mot rivigare genever och den röda vermouthen mot dito rosé. Tjusig att se på!
2 cl Bols Genever, 2 cl Belsazar Rosé, 1,5 cl Campari. Garneras med apelsinzest och en kamomillblomma.

Christian Fang Håkansson från Musikaliska rörde ihop en Negroni spagliato, en frestande, generös och färggrann sommarbål på färsk frukt, bär och spumante! Härligt!
Frukt och bär efter smak och åtgång blandas med 2 cl Campari och 2 cl Hendrick’s Gin. Toppa med prosecco

Negroni Week 1-7 juni  (http://negroniweek.com)