Konstminne III: Älskade blommor

I längtan efter prunkande, blommande ängar kan man alltid drömma sig bort i konsten, där blomstertemat är evigt. Detta tog Millesgården fasta på i somras då trädgården flyttade in i konsthallen genom den egenproducerade utställningen Älskade blommor. Den visade sig både vacker och spännande, trots det till synes banala innehållet, alltså variationen inom samma motivkrets.

Blomstertemat turnerades i 60 verk av 20 konstnärer och i skiftande tekniker; det blommade på fotografier, i videoverk, på klassiskt måleri som i sina format skiftade från minimalt till monumentalt samt på experimentella teckningar på papper. Det fanns till och med ett herbarium på en matta.

Hängningen var dynamisk och bjöd på tvära kast mellan holländskt 1600-tal, nordiskt sekelskifte, amerikanskt 1960-tal och svensk samtid bland annat. Blomsterspråket var internationellt; blommorna berättade om såväl lust som förgängligheten. Författaren och journalisten Karin Berglund bjöd på initierade tolkningar och avslöjade blommornas välgörande och giftigaste hemligheter.

I det varierande urvalet var det lätt att hitta några favoriter. Mina blev Roger Anderssons farliga växter målade med rost som har skrapats från gamla verktyg. På de stora pappersarken återskapade Andersson bolmört, opievallmo och solros bl.a. Det gemensamma för dem är att de ömsom används som läkemedel, ömsom som gift eller som ingredienser i samband med hemliga ritualer. I varje bild förenas den botaniska planschens exakthet med en konstnärlig frihet. Den rödbruna, suggestiva färgen och stora format sätter igång fantasin.

Apropå format går det knappt att missa Heikki Marilas maximala blomstermålningar som band utställningens olika delar samman. Med utgångspunkt i den holländska stillebentraditionen från 1600-talet målar Marila sina grandiosa buketter i tjock pålagd färg mot en mörk bakgrund, något som 2011 gav honom den nordiska konstvärldens största pris, Carnegie Art Award. Vackert, gåtfullt, symbolladdat…

Rosor, tulpaner, pioner, aklejor och liljor… Skira, sköra buketter – välkända växter blomstrande på nytt!

Utställningens konstnärer: Ivan Aguéli, Roger Andersson, Dick Beer, Saara Ekström, Sven Erixson, Elsa Grünewald, Denise Grünstein, Agda Holst, Eugène Jansson, Gunilla Lagerhem Ullberg, Henning Malmström, Heikki Marila, Maria Sibylla Merian, Olga Milles, Emma Mulvad, Jenny Nyström, Ewa-Marie Rundquist, Theodor Schröder, Andy Warhol, Frans Ykens.

Älskade blommor visades på Millesgården under juni-aug.

Förbi

Den blommande folkfesten i Kungsträdgården är redan överstånden för denna vår. De japanska körsbärsträden som nyss stod där i grannaste, fulla blom har klätts av sina skära fjun, som nu bara ligger där likt en matta på marken. Som en påminnelse om alltings förgänglighet, innan de skingras för vinden. Snart står träden där åter obemärkta, anonyma… Intet finns som minner om de där få dagarna som lockade närboende och utsocknes till att hänförda fylkas under deras praktfulla, blommande rosa baldakin.

Underbart är kort, alldeles för kort, som Povel skaldade…

Under årets sakura lät jag kameran vila för en stunds ostörd ”mindfulness in the pink”. Fast, ett par knäpp blev det visst ändå…

Ifjol och i förfjol blev det många fler…

Tulpanens dag

Du har väl inte missat att det är Tulpanens dag idag? En av Blomsterfrämjandet införd dag, som utgör säsongsupptakten för denna svenskarnas favoritlökväxt. Närmare 150 miljoner tulpaner säljs årligen i vårt land, framförallt under tiden fram till påsk, vilket gör oss till världsmästare per capita. Inte ens holländarna köper så många! Flertalet av alla dessa vårliga blomster är också svenskodlade, även om blommornas upphov, lökarna, vuxit i holländsk jord.

Häromdagen fick vi i pressen en förhandstitt på blomman för dagen, i olika i arrangemang, signerade blomsterkreatören Gunnar Kaj (Nobelbanketten m.m.). Solitärer och i stora fång, på lök, i glas, på väggen samt där den mjuka tulpanen kombinerats med hårdare växtsällskap.

Himla tur att vi tulpanälskare inte lever i 1600-talets Holland, då tulpanen ansågs vara extraordinärt exotisk och värd sin vikt i guld, minst! En enda tulpanlök kunde kosta en tredjedel av vad en normal holländare tjänade på ett helt år. Den användes som valuta under en epok kallad ”tulipomani.” Odlare hade börjat manipulera tulpanerna med hjälp av olika virus för att åstadkomma nya sensationella färgkombinationer och en riktigt ovanlig tulpanlök kunde kosta enorma summor. Det började gå mode i tulpaner och man började diskutera hur nästa års tulpaner skulle komma att se ut och vad de skulle kosta. Ville man bli rik på kort tid så skulle man investera i tulpanlökar. Handlare och spekulanter köpte på sig stora lager i hopp om stigande priser. Och visst steg priserna, till att börja med. Sedan kom kraschen, tulpanbubblan sprack och Hollands hela ekonomi hamnade i kris.

Idag kan man få tulpanlökar för en krona styck. Och vi uppskattar tulpanen för sin enkla, men ändå eleganta skönhet. Fast att vara vacker kan ju ha sina negativa aspekter, som tulpanen kan vittna om. Blad som gulnar, förlängning av stjälken och ett kort liv i vasen tills den ger upp och lägger ned sina blad. Hursom, tulpanen är en älskad, för att inte säga självklar blomma som, om inte kommer med, så åtminstone får en att längta till vårens ljus och färger.

Så här tog sig tulpanerna ut på Dagen i fjol!

Finklädda, fulklädda och oklädda granar

Första advent. Julen är i antågande och traditionsenligt har Hotel Birger Jarls öppna lobby förtätats av en liten granplantering, med ”modeprägel”. Denna fyndiga och uppskattade julgrans­utställning, som för många, inklusive mig, blivit en säsongs­traditionell självklarhet, fyller tio i år. Sedan 2003 har således 100 modeskapare, -stylister & -redaktörer fått sätta sin karaktär på lika många granar. På mer eller mindre originellt vis, får man säga.

Årets jubileumsupplaga tillhör inte till de mest kreativt spännande eller minnesvärda. Tyvärr. Måhända inte så lätt att finna nya begåvningar, när så många i modesvängen redan deltagit. Man kan emellertid åtminstone begära att de som blir utvalda för detta hedersuppdrag borde uppfatta att den bärande idén går ut på att klä en gran med sin design. Att bara visa upp ett klädesplagg ur sin kollektion utan en endaste grankvist som julig dekoration duger inte. En skyltdocka väcker inte några juliga känslor, klänningens röda färg till trots. Ida Lantos tjusiga bröllopstårta till klänning ”Vinterromans” saknar visserligen doften av kåda men har i alla fall formen av en gran. Att uppmuntra till utbildningsstöd för barn genom Unicef är ju en god tanke i juletid. En tanke mindre god utförd, av en (f.d.) stylist, är att blott förmå sig till att hänga upp vikta papperssvalor och pennor i granens grenar.

Rent genant dåligt är dock att bara lägga fram eller ställa upp helt oklädda granar i olika stadier av förbarrande, med anspråksfullt krystad motivering. Det är inte bara fantasilöst, utan borde vara skäl för diskvalificering. En smula får man allt anstränga sig! Utställningens absoluta bottennapp står, eller snarare, ligger mycket riktigt också i skamvrån vid fönstret.

Dessbättre finns det ju också några goda exempel på personligt, fantasifullt och kreativt uttryck i konsten att klä en julgran. Hovfloristen Claes Carlsson bländar med sin av silkespappers­rosor blommande skapelse. Extravagant romantisk!

Den begåvade modeskaparen och skräddaren Naim Josefis ”Bespoke”-gran är fiffigt pyntad av hans yrkesredskap och mycket dekorativ.

Annorlunda tänkt har smyckesdesignern Krista Kretzschmar, vars gran ”Grisfesten” glittrar så grannt och som vid närmare påseende visar sig vara garnerad med ett överflöd av julens mesta djur, grisen. I pepparkaks-, marsipan-, polkaform samt – korvar. Fyndigt!

Granutställningen i Hotel Birger Jarls reception står t.o.m. den 22 dec. Tuleg. 8.

Fägnad

Lilja för stunden

Cocktailblomma

Penséer, penséer – överallt blommar de på sistone! På sushi, på strömming och nu även i sprit. Inte bara dekorativ utan också ät/drickbar. Här i välkomstdrinken till invigningsfesten för Grand Escaliers innergård, Le Jardin (Humlegårdsg.). En variant på cocktailen French 75 (gin, champagne – här crémant de Bourgogne, lemon juice, socker). Jag gillar penséer så jag drack tre.  #xtravälkommen

Körsbärsträdgården

De japanska körsbärsträden i Kungsträdgården står i full blom. I Jussi Björlings och Birgit Nilssons respektive allér flockas upprymda människor av alla åldrar och etniciteter, förenade i ett glädjens rus över försommarens mest förtrollande skönhetsupplevelse i stan. En sky av små, rosa blommor mot en blå himmel; så ljuvligt, så oemotståndligt vackert. 桜 Sakura, som det heter i Japan.

En årligt återkommande folkfest där Kungsträdgården under några få dagar förvandlas till Körsbärsträdgården! Ett blommande faktum som härtill ingen tycks vilja missa att redovisa på Instagram eller Facebook… Det är bara att erkänna, bevisen föreligger ju här i öppen dager: inte heller jag nöjde mig med att låta mig förtjusas i stunden, utan även jag har tagit bilder på träd i Kungsan. Och på folk som fotograferar träd. Och på folk som fotar folk som fotar träd.

Nytt år, ny vår – kolla in sakura i Kungsan 2014

Till minne

av Thomas Anderberg.