Claudio Abbado In memoriam

En av vår tids största och finaste musiker, Claudio Abbado (1933-2014), har lagt ned sin dirigentpinne. På bilderna från de senaste åren har han sett alltmer tärd ut. Dagens besked, att magcancern till slut ändå fick honom, kommer just inte som någon överraskning tyvärr. Men ändå. All den underbara musiken i maestro Abbados tolkningar jag har spelat, både på radion och privat… Opera och orkesterverk. Undrar hur många skivor han spelade in för Deutsche Grammophon under sin enastående karriär? Och så minns jag förstås de där betvingande konserterna i Berlin och London då jag fick tillfälle att se honom på pulten. Inspirerande musicerande. En musikers musiker.

Han lär ha bestämt sig för att bli dirigent efter en konsert på La Scala di Milano vid åtta års ålder. Småningom kom han att leda operahuset i hemstaden under två decennier och internationella topporkestrar i mer än ett halvt sekel. Han var bl.a. chefdirigent för Wienfilharmonin, Wiener Staatsoper, Berlinfilharmonikerna och London Symphony Orchestra.

Claudio Abbado blev 80 år gammal. De himmelska orkestrarna har fått en ny maestro.

Opera Showroom

Folkoperan upprepar denna helg fjolårets succéinitiativ Opera Showroom. En gränsbrytande och gratis performancefestival där operakonsten framförs och exponeras på okonventionellt vis, nära och i ett par fall till och med tillsammans med publiken. Från allsång och karaoke av älskade operapärlor till undervattensopera. Håkan Hagegårds öppna masterclasses och tankar om livet bisseras från fjol, bra. Annars är det helt nytt, tyvärr inte lika kul och spännande som premiären ifjol. Åtminstone inte av vad jag såg/hörde på fredagskvällen. Två av programpunkterna var dock helt rätt: finska skrikkören Huutajat, som med kraft sätter ljudvågorna i svallning. Dramatiskt suggestiv var Karolina Blixts framförande av Inga Aleknaviciutes ”Song for many ears” i Tempelfoajén (bilden ovan).
Alla besökare bjöds på glass.

(Glädje)strålande sång!
Sopranen Charlotta Huldt-Ramberg sträcker ut sin kalla hand (som Mimi)

Opera 2.0

Konsertant framförd opera, brukar vara som avslagen champagne typ. Men videokonstnären Bill Violas och regissören Peter Sellars multimediala iscensättning av kärleksdramat Tristan och Isolde (som hade premiär på Bastille-operan i Paris 2005), är inget annat än fantastisk och gör Richard Wagners enorma musik full rättvisa. En förkrossande, vackert avskalad men ändå så fullödigt gripande upplevelse. Vem vet, kanske en alternativ framtid för dyr-scenkonstformen operan? Fast då krävs ju förstås idel världsstjärnesolister, som exempelvis Violeta Urmana (Isolde), Matti Salminen (Marke) samt en rörande agerande men röstligt något indisponerad Ben Heppner (Tristan), en riktigt välspelande orkester, Finska Radions SO, samt en dedikerad maestro, Esa-Pekka Salonen. Svårt att toppa! Årets Östersjöfestivalen i Berwaldhallen inleddes sålunda med ett femtimmarspass av totalnjutning, häftigt & underbart!