25 år sedan Berlinmurens fall

Den 9 nov i år var det på dagen ett kvartssekel sedan Berlinmurens fall. Den korroderade järnridå, som delade Europa sedan Andra världskrigets slut, revs ned. Det kommunistiska östblocket föll samman och Tysklands folk återförenades.

Berlin3 / © LEX 2014

En kort historisk återblick…

Den 7 oktober 1949 grundades DDR (Deutsche Demokratische Republik) i den sovjetiska ockupationszonen i Tyskland. Östberlin utsågs till dess huvudstad. DDR leddes av ett enda politiskt parti, SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) och dess förste partiledare Walter Ulbricht.

Kontrollen av medborgarna och de ”oliktänkande” i den nya staten var synnerligen hård. Den utövades av Ministeriet för Statssäkerheten (MfS eller Stasi) som noga kartlade dem som rubricerades som ”De andra”. Strax innan DDR:s sammanbrott hade MfS ca 97 000 anställda samt en armé av ca 173 000 angivare, s.k. inofficiella medarbetare (IM). En medborgare kunde dömas till två års fängelse om hen bara funderade på att fly från republiken. Åtta års fängelse väntade den som försökte hjälpa någon att ta sig över gränsen. Författare, dramatiker och journalister bevakades extra noga och en klassiker i världslitteraturen, George Orwells profetiska dystopi ”1984” var bannlyst av myndigheterna.

I juni 1953 ägde en resning rum bland folket, som dock slogs ner av den sovjetiska militären och den östtyska Volksarme. Den 13 augusti 1961 började man uppföra en hög mur i Östberlin och längs gränsen mot Förbundsrepubliken. Av SED kallades den för ”Antifascistisk skyddsvall” och ansågs nödvändig för att: ”hindra kapitalister från väst att ta sig in i det socialistiska paradiset.” Det var dock östtyskar som fick förbudet att lämna sin del av staden. Bakom muren och taggtråden blev över 17 miljoner tyskar fångar under den kommunistiska diktaturen.

Ulbricht tvingades avgå i en kupp 1971. Han ersattes av Erich Honecker, som tillsammans med den nitiske Stasi-chefen Erich Mielke styrde den s.k. ”Arbetar- och bondestaten” med järnhand fram till dess undergång. Honeckers dagar blev i sin tur räknade, när denne vägrade inse att tiderna höll på att förändras och när Michail Gorbatjov i Moskva till slut tog sin hand från honom. Dagarna efter det krisartade 40-åårsjubileet av DDR:s tillkomst i oktober, tvingades Honecker att avgå. Han ställdes inför rätta, men kunde inte dömas pga. sjukdom. Honecker dog 1994 i exil i Chile.

Berlin-murens fall föregicks dock av viktiga händelser under hösten 1989. Runtom i DDR började man demonstrera för ökad frihet. Särskilt uppmärksammade blev de stillsamma måndagsprotesterna i Leipzig, där både kyrkans representanter och kulturpersonligheter deltog. De stora demonstrationerna blev en massrörelse den 9:e oktober 1989.

Leipzig8 / © LEX 2014

På Leipzig centrala torg Augustusplatz ligger konserthuset, Gewandhaus, dit man för en billig penning kunde lyssna på en klassisk konsert. Kapellmästaren för dess berömda symfoniorkester under mer än ett kvartssekel (1970-96) var Kurt Masur, som även spelande en viktig roll under måndagsdemonstrationerna. Den 4 september 1989 samlades 1 200 östtyska medborgare i Nikolaikyrkan i Leipzig för en fredsbön. En månad senare fyllde 20 000 demonstranter hela stadskärnan. Man krävde fria val, frihet att resa och att säkerhetspolisen Stasi skulle avskaffas.

Måndagen den 9 oktober var antalet demonstrerande över 70 000! Stämningen var laddad. Det ryktades om att makthavarna beslutat om en s.k. ”Pekinglösning” – säkerhetsstyrkorna skulle anfalla demonstranterna på ett liknande sätt som under massakern på Himmelska Fridens Torg i Peking i juni samma år. Alla sjukhus var mobiliserade och blodkonserver samlades in. Unga män som låg i lumpen kördes till Leipzig på extrauppdrag.

Samtidigt höll Kurt Masur och ett par andra kulturpersonligheter ett tal till folket och uppmanade till en dialog, avståndstagandet från våld och en fredlig lösning. Allt man önskade var en förändring. Oron bland demonstranterna var enorm. Det faktum att demonstrationen samlade så många gjorde att polisen inte vågade slå ner den. De inkallade soldaterna låg i full beredskap, men fick aldrig någon order om att ingripa. Samtidigt pågick förhandlingar. Kurt Masur och andra överläggande bidrog till att en oundvikligt blodig konfrontation uteblev. Demonstranternas fredliga seger skakade om den dåvarande regimen. Diktaturen var i praktiken besegrad. Murens fall var inte bara en tidsfråga utan en konsekvens av dessa händelser.

Efter sin Gandhi-liknande roll under måndagsdemonstrationerna hade Kurt Masur chansen att nomineras till DDR:s president. I likhet med författaren Stefan Heym tackade dock maestron nej till erbjudandet om att kandidera. Idag är denne tyske musikprofessor 87 år gammal och står ännu på pulten.

Leipzig7 / © LEX 2014

Själv besökte jag Leipzig för ett par månader sedan i samband med 25-årsfirandet av den s.k. magiska natten, den 9 oktober. Själva årsdagen högtidlighölls genom en fyra timmar lång ljusmarsch, Lichtsfest, längs den 3,6 km berömda demonstrationsleden. Med ljus i händerna gick hela Leipzig man ur huse längs de 16 stationerna, där musik- och scenframföranden, videoinstallationer samt ljud- & ljusprojektioner minde om händelserna för jämnt ett kvartssekel sedan.

Leipzig15 / © LEX 2014Leipzig11 / © LEX 2014Leipzig16 / © LEX 2014Leipzig2 / © LEX 2014Leipzig19 / © LEX 2014Leipzig13 / © LEX 2014Leipzig17 / @ LEX 2014Leipzig9 / © LEX 2014Leipzig12 / © LEX 2014Leipzig10 / © LEX 2014

En minnesgudstjänst anordnades i Nicolaikyrkan. I Gewandhaus talade den tyske presidenten Joachim Gauck, med presidenterna från Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern som inbjudna hedersgäster.

Nicolaikyrkan. Idag har Bachbysten sällskap av massor av tv.

Nicolaikyrkan. Idag har Bachbysten sällskap av massor av tv.

Ingen 9 november utan den 9 oktober således. Friheten kom före enandet! Berlinmuren hade aldrig fallit utan den modiga massdemonstrationen i Leipzig.

Leipzig4 / © LEX 2014

Museet Zeitgeschichtlichen Forum Leipzig visar just nu utställningen ”Demokrati – nu eller aldrig” som påminner om oppositionsrörelsen och allt mod som krävdes från DDR-medborgarna för att Tyskland skulle bli ett igen. Utställningen sätter exempelvis ljuset på Ikeas utmärkta affärsförbindelser med den gamla kommunistregimen…

Leipzig6 / © LEX 2014

Efter månader av protester under hösten 1989 utlovades att östtyskar skulle beviljas fri utresa från landet. Regeringens talesman, Günter Schabowski råkade på en presskonferens att meddela att den nya regeln skulle gälla sofort – genast. Folk tog honom på orden och stormade gränsövergångarna i Berlin, framför allt den vid bron på Bornholmerstraße som skiljer stadsdelarna Prenzlauer Berg i öst och Wedding i väst åt. De oinformerade soldaterna stod handfallna och gav vika medan folk stormade jublande in i väst. I denna stund kollapsade Östtyskland och efter den torsdagskvällen hade muren i praktiken upphört att existera.

Tillsammans med sammetsrevolutionen i Tjeckoslovakien en vecka senare utgör Berlinmurens fall kulmen på den händelseutveckling som började med varvsarbetarnas strejk vid Leninvarvet i Gdansk i Polen i augusti 1980 och som ledde till Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut.

Ryssen Dmitrij Vrubels målning ”Min Gud, hjälp mig att överleva denna dödliga kärlek”. (Döds)kyssen mellan kommunistledarna, Leonid Brezjnev och Erich Honecker, högste sovjeten resp. Östtysklands president. Den mest berömda graffitin längs East Side Gallery.

Ryssen Dmitrij Vrubels målning ”Min Gud, hjälp mig att överleva denna dödliga kärlek”. (Döds)kyssen mellan kommunistledarna, Leonid Brezjnev och Erich Honecker, högste sovjeten resp. Östtysklands president. Den mest berömda graffitin längs East Side Gallery.

I dag påminner Berlins murväg och de 30 stationer om stadens delning. Vill man följa i dess markerade kullerstensspår går vandringsrutten längs de sista kvarvarande vakttornen, från det turistiska East Side Gallerys 1,3 km (be)målade murrest i Friedrichshain – den längsta överlevande delen av Berlin-muren – förbi museer och minnesplatser såsom den legendariska gränsövergången i den tidigare amerikanska sektorn: Checkpoint Charlie

Berlin5 / © LEX 2014

För att ända vid det mest gripande monumentet vid Bernauerstraße, där muren gick rakt i gm ett bostadsområde. Här har man bevarat en del av den s.k. ”dödens zon” mellan den första och andra muren. På en vägg visas fotografierna av de 136 personer, män, kvinnor och barn, som miste livet under flyktförsöken.

Berlin11 / © LEX 2014Berlin12 / © LEX 2014Berlin10 / © LEX 2014

Det saknas ingalunda museer i Berlin som på olika vis berättar om tiden efter Andra världskriget fram till slutet av november 1989. Av dem jag har besökt rekommenderar jag speciellt två. Tränenpalast – Tårpalatset, gränsövergången vid järnvägsstationen på Friedrichstraße, där östtyskarna tog avsked från sina gäster, när dessa återvände till Västtyskland (östtyskarna hade ju ingen möjlighet följa med dem).

Berlin8 / © LEX 2014

Det andra är Stasi-fängelset, Gedenkstätte Berlin-Hohenschönhausen, ett monument över 44 år av kommunistiskt förtryck. Inte helt enkelt att hitta dit, men absolut värt besväret.

Berlin9 / © LEX 2014

Berlinmuren, eller resterna av den, är idag en fredssymbol och en påminnelse om att inget är hugget i sten eller gjutet i betong. 25 år är en kort tid i historiska sammanhang. Man kan bara hoppas på att vår kontinent om ytterligare 25 år får se tillbaka på Berlinmurens fall som en halvsekellång epok av fred och försoning.

Berlin6 / © LEX 2014

Ovanstående är en förkortad, musikbefriad men bildberikad version av min tre timmar långa radiospecial som sändes den 9 nov. Se här!

Wolfgang Mattheuers bronsskulptur "Jahrhundertschritt" ("Century Step") från 1984. En allegori av Tysklands frenetiska historia. Figuren med sitt lilla huvud verkar springa framåt och visar samtidigt den kommunistiska näven och Hitlerhälsningen. Den står utanför Zeitgeschichtlichen Forum Leipzig.

Wolfgang Mattheuers bronsskulptur ”Jahrhundertschritt” (”Century Step”) från 1984. En allegori av Tysklands frenetiska historia. Figuren med sitt lilla huvud verkar springa framåt och visar samtidigt den kommunistiska näven och Hitlerhälsningen. Den står utanför Zeitgeschichtlichen Forum Leipzig.

 

Klicka på bilderna! Stundom ges där extrainfo.

Annonser

En historisk dag

Die Mauer / © LEX 2014

Idag, den 9 november, är det på dagen ett kvartssekel sedan Berlinmuren stormades av frihetslängtande östtyskar. Efter 28 år öppnades järnridån mellan öst och väst under fredliga former. Ingen hade förutsett händelsen och världen häpnade i kapp med tyskarna.

Ingen 9 november utan den 9 oktober! Berlinmuren hade aldrig fallit utan den modiga massdemonstrationen i Leipzig en månad tidigare, som samlade 70 000 människor med facklor i hand marscherande under parollerna ”Vi är folket” och ”Inget våld”.

Leipziger Lichtsfest / © LEX 2014

Bakom muren och taggtråden hade över 17 miljoner tyskar varit fångar under den kommunistiska diktaturen. Minst 136 människor miste livet under sina flyktförsök längs Berlinmuren eller dog som en följd av den östtyska gränsregimen.

Muren, eller resterna av den, är idag en fredssymbol. Och en påminnelse om att inget ju är hugget i sten. Eller gjutet i betong…

Om dessa omvälvande historiska händelser i Leipzig och Berlin har jag gjort ett tre timmar långt musikprogram, som idag sänds i Sveriges Radio: Söndagsmorgon i P2 – 25 år efter murens fall. Programmet finns tillgängligt för (efter)lyssning tom. 8 dec.

Berlin2 / © LEX 2014

 

Klicka på bilderna! Stundom ges där extrainfo.

4 AM & Four More Years

Kl är 4 på morgonen, ja eller snarare mitt i natten. Svart. Tomma gator. Fast vid Slussen är det liv och rörelse, taxibilarna fylkas utanför Hilton Hotel och släpper av sin Business Casual-klädda last. Själv så släpper jag av min cykel och följer raden av uppnålade stjärnbaner in till Amerikanska ambassadens valvaka för U.S. Elections 2012, som ambassadören Mark F. Brzezinski bjudit in till så här i ottan.

Valet står således mellan en Åsna (demokraterna) och en Elefant (republikanerna), presidentkandidaternas Barack Obamas & Mitt Romneys resp. partisymbol.

Här trängs/minglar morgonpigga(?) diplomater – inte bara från värdnationen, utan från även andra beskickningar – med svenska politiker & näringslivsrepresentanter, amerikanska expats med ”vanliga” svenskar, med ett starkt USA-engagemang. Samt mängder av media förstås. Live-tv-intervjuerna/analyserna avlöser varann, inte bara i SVT & TV4 utan så även i SvD:s och Expressens live feed. Allt ackompanjerat till CNN:s bevakning vilken går att följa på skärmar av alla storlekar och överallt.

Kellie Eriksson votes American!

Förutom att bara hänga och kolla in väljarprocenten på tv finns paneldiskussioner och seminarier samt tävlingar om USA-valet att bevista. Och så kan man alltid (tröst?)äta & dricka förstås, frukost står uppdukad på flera ställen, så ingen ska svälta! Croissanter & mackor, juice & kaffe m.m. (Om de, för min egen del, mindre lustfyllda konsekvenserna av den förtäringen, se nedan…)

Yelena Ivanova har händerna fulla… av kampanjknappar.

Av högljudd polariserad politisk debatt hörs föga, utan valvakan präglas av trivsamt konsensus, typ ”After all, we’re all Americans!”(/wannabees). Att valresultatet redan på ett mycket tidigt stadium kunde förutses gör inte heller natten/morgonen till den förväntade rösträkningsthrillern. Och att omvalet av Barack Obama till Förenta Staternas president möts – förstås! – av ett unisont bifall här på Hilton. Inte minst av ambassadören (& chicagoiten) Brzezinski, som ju utnämnts till sin befattning här i Sverige av just Obama.

Ett jublande glatt ambassadörspar, Natalia & Mark F. Brzezinski ”call it”, dvs. förklarar valet avgjort.  Mrs Ambassador’s klänning är designad av Elie Tahari.

Och sedan var det dags eftervalsanalyser… Och i väntan på att The President Re-Elect skulle hålla sitt (som det visade sig, fantastiska) tal så raggades jag upp av SVT:s Nyhetsmorgon för en, hmm… djupsinnig, kommentar i direktsändningen! Först statsminister Reinfeldt, sedan undertecknad, följd av presidenten – sämre inramning kunde man/jag ha! Ha ha!

http://www.svtplay.se/klipp/556012/gomorron-sverige-president-barack-obamas-ska-snart-tala-till-nationen

The winner take’s it all!
Här, allas uppmärksamhet, med sitt enastående & engagerande eftervalstal.

Kl. 8, när det dagats, och då dagen även väl börjar för de flesta, då var valvakan, eller the Election Party, som det kallas på amerikanska, slut. Sittande president sitter således kvar fyra år till. Och vi, flertalet av de inbjudna gästerna, gick därifrån väl tillfreds med det resultatet.

Election Hangover…
I mitt fall gick jag tillbaka till sängen, två timmars nattsömn behövde adderas. Efter ytterligare några timmars välbehövlig kompletterande zzz vaknade jag… akut magsjuk! Matförgiftad. En eftervalskonsekvens jag mer än gärna hade klarat mig förutan.
(Och anledningen till att detta inlägg låtit vänta på sig…)