Ja, då har det varit modevecka i Stockholm. Igen. Denna gång under rubriken Mercedes Benz Fashion Week. Inte att förväxla med Svenska Moderådets Stockholm Fashion Week för ett par veckor sedan. Synd att dessa parter inte tycks kunna samsas under en och samma modevecka. Stockholm måste vara den enda staden med hela fyra modeveckor per år (sex om man räknar de sk. Retailers’ Week). MBFW varar i dagarna tre och är fullmatad med visningar, såväl catwalk-promenader som mer statiska utställningar. De förra endera på Berns eller i jättetältet i Kungsträdgården, medan de senare äger rum i den nya arenan för året, Bukowskis.
S/S 14, dvs. vår/sommarkollektionerna 2014, är vad som gäller denna gång. Bråda dagar för alla kallade: bransch, media, bloggare, fashionistas och hangarounds. Mycket att se. För att inte tala om att bli sedd! För även om själva visningarna äger rum inomhus/tälts så är väntan inför insläppen, snudd på lika spännande. Här hänger många som ägnat hela förmiddagen åt att styla sig för att visa upp sina mer eller mindre iögonenfallande outfits för alla fotografer, antingen de nu har professionellt långa teleobjektiv eller mer modesta iPhones, som gjorda för selfies. Vimmel-/blogg-/instagrambilderna väger tungt.
Själv hade jag planerat att fokusera på herrvisningarna, som denna gång var fler än på länge och dessutom med ett par nya designernamn. Tyvärr hann jag inte med dem alla. Å andra sidan fick jag syn på somt jag alls inte hade planerat att se. Sånt händer ju inte sällan (mig) under fullspäckade temaveckor som mode- & pressveckorna eller Möbelmässan/Designveckan.
En summering av det bästa. Först och främst: Bea Szenfelds oemotståndligt förtrollande haute papier couture-visning. Fantasifull, kreativ modeKONST! Förvisso inte särdeles bärbart, i alla fall inte i traditionell klädesplaggsbetydelse, men en vacker och ovanligt nog humoristisk syn för ögat. Samt kanske även en känga åt modebranschen. ”Make love not fashion”, som det stod på det vita inbjudningskortet, där en (pappers)snopp överraskande tittade fram när man öppnade det!
Det är inte ofta (den blaserade) publiken skrattar på en modevisning, men Bea Szenfelds papperskreationer och styling väckte ohöljd förtjusning.
Ingmar Bergmans karga Fårönatur och den holländske arkitekten Rem Koolhaas urbana arkitektur har inspirerat Roland Hjorth (dam) och Jonas Bladmo (herr) till Whyreds nya kollektion. Naturnära, luftigt, lätta material med mycket vitt. Också svart och beige. Flödande röd brokad, laxrosa samt en flirt med 60-talsretro i grönt stack ut i damkollektionen. Gillar!
Mer Bergman-påverkan… Även det förhållandevis nya och med stort intresse emotsedda namnet Erik Bjerkesjö (utbildad skodesigner och av Moderådet nominerad till Årets Rookie 2011) säger sig ha hämtat inspirationen till sin andra herrkollektion från regissörens och sitt eget Fårö. Skarpskurna silhuetter och välskräddat, i vitt, grått och bläck. Allt uppsytt i Italien, där han även är utbildad och bor. Notera det lila skomakarförklädet, denne skomakare förblir vid sin läst!
I en utställning (installation är kanske en bättre benämning?) på Gallery So Stockholm i Kungsan, visade kläddesignern Naim Josefi sin exklusiva damkollektion CHAOS Sensitive för Ljungbergs Factory. Det gamla textilföretaget har nyligen fått nya ägare som önskar bredda sortimentet från inredningstextil till konfektion. Designduon NyströmPersia har tagit fram det geometriska mönstret Salmiak, inspirerade av Sven Markelius’ mönster Pythagoras från 1950-talet. Med denna textil har den tidigare vinnaren av Project Runaway Sverige Josefi skapat sina storartade kreationer, en av veckans vackraste! Joe-Yves Asmar heter han som fixat läckra frisyrerna.
Den nätta klänningen ovan väger 30 kg, om du undrar
Ännu en presentation som stack ut på ett annorlunda, finfint vis var Cornelia Webbs exklusiva smyckeskollektion Made by the sea, beneath the surface, som visades i fyra akvarier med fiskar simmande omkring! En riktig havsskatt på Bukowskis Juvelsalong för dagen.
På Bukowskis visades också en liten utställning ur två privatsamlares garderob med modehuset Maison Martin Margiela-kollektion, huvudsakligen från 90-talet. Inramade, typiskt dekonstruerade plagg, printade replicas samt kläder på avigan kunde beskådas. Litet urval, snygg presentation.
I samband med pressvisningen halkade jag även in på en liten presentation av Margielas tre dofter ur serien Replica. Näsan fick stifta intim bekantskap med ett gäng doftstickor preparerade med bas- & toppnoter, som bulgarisk ros, lavendel, bergamott, rosépeppar… Bedövande!
Vad såg jag mer, värt att nämnas? Jo, just inte bara såg, utan fastmer hörde på Hunkydorys visning, gjorde jag den i Australien födda sångerskan Tiaan Williams som gav extra glans på catwalken med sin sång. Snyggt!
Motsatsen, dvs. klart sämsta musiken ackompanjerade Cheap Mondays visning på Halwyllska Palatset. En kitschigt svulstig mix av syntoratorium och cembalo på latin-soundalike, och med en wailande baryton(?) vid sångmiken. Det hela avslutades med ett mord på drottning Didos vanligtvis så rörande klagan ur Henry Purcells opera Dido och Aeneas. Usch! Det vanligtvis förekommande, typiska för att inte säga standardiserade, electrobeatiga visningssoundtracket, som således mer eller mindre låter likadant överallt är självfallet inte värt att alls orda om.
Ytterligare två namn värda att nämna. Debutanten Edwin Trieu presenterade sin damkollektion med (en något för lång) visning på So Stockholm. Vitt, svart och grått, mönstrad chiffong, och med orange som accentfärg. Gillar särskilt hur han lekfullt mönsterpassat sina initialer i flertalet av plaggen. Elegant branding!
Sist, men egentligen först ut, var Jenny Grettve, som tjuvstartade Mercedes Benz Fashion Week S/S 14 med en gerillavisning jämte en pop-up-butik på Story Hotels Bar redan i söndags kväll. Grettve, som gärna hämtar inspiration från starka, fritänkande kvinnor ur historien, har för denna kollektion sporrats av den engelska sjuksköterskan Florence Nightingale – legendarisk för sin insats under Krimkriget på 1850-talet – samt hennes uggla med namnet Athena, som hon brukade bära omkring i sin kjolsficka. Fjäderskrudar, i fuskläder och pärlor, gick igen i såväl i tryckta t-shirts, axelok som kjolar. Mycket denim.
Under konkurrerande Stockholm Fashion Week för ett par veckor sedan utsågs Lisa Wikander och hennes (dam)modemärke Mes Dames välförtjänt till Årets Rookie 2013.
Bland årets övriga elva Rookies-nominerade fanns Nor Autonom, Orphan Bird och Krista Kretzschmar Jewellery som också är värda att hålla koll på. Bilderna från visningen på Taverna Brillo.
Och när alla modevisningarna var över för dagen vidtog alla efterfester! Fast då blir bilderna av mer privat natur… Fast ett par kan jag nog ändå dela med mig av.
Och sen var det dags att gå hem. För att dagen därpå börja om igen!
LEX Pop-Up 